Olof Sager-Nelson

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif

Olof Sager-Nelson, född 13 november 1868 i Värmland, död av tuberkulos i Biskra 11 april 1896 var en svensk konstnär (målare).

Efter ett misslyckat försök att läsa till ingenjör vid Chalmers Tekniska Institut i Göteborg valde han 1887 att utbilda sig till konstnär. 1888-1890 studerade han vid Valands konstskola för Bruno Liljefors. Genom goda rekommendationer från Carl Larsson kom Sager-Nelson i kontakt med Göteborgsmecenaten Pontus Fürstenberg och fick av honom ekonomisk hjälp.

I september 1893 kom Sager-Nelson till Paris med hjälp av bidrag från Fürstenberg. I Paris hittade han inspiration hos samtida konstnärer som Édouard Manet, James McNeill Whistler och Paul Gauguin. Han kom även att inspireras av syntetismen, som innebar att förenkla ett konstverks uppställning till ytmässiga färgfält för att skapa bättre syntes i färg och form. Under sin vistelse i Paris lärde Sager-Nelson känna en grupp finska symbolistmålare, däribland Werner von Hausen som blev en nära vän.

År 1894 blev Sager-Nelsons mest produktiva år och han målade då de verk han blivit mest känd för, som exempelvis Fiolspelaren, Fosterbröderna och Discipeln. Sager-Nelsons främsta kännetecken är de gröngula ansiktstoner han, mer eller mindre genomgående, använder i sina porträtt.

Sager-Nelson figurerar eventuellt i Emil Kléens självbiografiska roman Venus anadyomene (2008) under namnet "Richard Walter".

Litteratur

Personliga verktyg