Skrift
Från Rilpedia
En skrift eller ett skriftsystem är en form av symbolsystem för att representera språkliga uttryck.
Innehåll |
Generella karaktärsdrag
Skriftsystem skiljer sig från andra symboliska kommunikationssystem genom att läsaren för det mesta måste ha någon form av kunskap om det talade språket för att förstå texten. I kontrast till detta står andra symbolsystem som skyltar, målningar, kartor och matematik som ofta är möjliga att tolka oberoende av talat språk.
Språk finns i alla mänskliga samhällen och grupper och språket ses av vissa som det kriterium som skiljer oss människor från andra djur. Utvecklingen av skriftsystem har däremot skett mer sporadiskt. Där de har uppstått har de vanligtvis utvecklats långsammare än det talade språket och ofta behållit och bevarat former och uttryck som inte längre används i talspråket. En av skriftspråkets stora styrkor är dess förmåga att varaktigt lagra information som uttryckts på ett visst språk, information som senare kan återhämtas.
Ett skriftsystem förutsätter:
- en uppsättning definierade baselement eller symboler, individuellt kallade tecken eller grafem och gemensamt kallade för en skrift.
- en uppsättning regler och konventioner som förstås och delas av ett samhälle, som tilldelar mening till dessa baselement, sättet de kombineras och till deras inbördes relationer.
- ett språk (vanligtvis ett talat språk) vars yttringar kan representeras med det givna systemet och även kan återskapas utifrån dess baselement och regler.
- ett sätt att fysiskt lagra symbolerna i ett mer eller mindre permanent medium så att de senare går att tolka (vanligtvis visuellt men också taktila system har skapats).
Grundläggande terminologi
 |
 |
Skriftsystem studeras inom flera olika ämnen och terminologin kan därför variera en del. För många latinska, tyska och engelska termer finns det inte heller några accepterade svenska motsvarigheter. På samma sätt att termen ord är för vag och omdiskuterad för att kunna användas på ett effektivt sätt inom lingvistiken så är termen bokstav alltför oprecis i studien av skriftsystem.
Med termen text menas en individuell utsaga. Handlingen att framställa en text kallas för att skriva och handlingen att tolka en text för att läsa. Ortografi syftar på metoder och regler och inbegriper också begreppet rättstavning.
Ett grafem är en teknisk term som syftar på en atomär enhet i ett givet skriftsystem. Grafemen utgör byggklossarna med vilka en text kan konstrueras. Konceptet påminner om fonem som används vid studier av talat språk.
Precis som fonem så kan de individuella grafemen representeras på många olika sätt där varje variant på något sätt urskiljer sig visuellt. Dessa variationer kallas allografer (jämförbart med termen allofon inom fonologin). Ett känt exempel är två allografer av lilla g där den ena har en öppen svans medan den andra har en svans som bildar en ögla.
Skriftsystemens historia
De första skriftsystemen uppkom ungefär i början av bronsåldern. Den sumeriska kilskriften och de egyptiska hieroglyferna anses generellt tillhöra de äldsta skriftsystemen och uppkom någon gång under 3400–3200 f.Kr. Den kinesiska skriften uppkom, troligtvis självständigt, någon gång runt år 1600 f.Kr.
Den första rent alfabetiska skriften tros ha uppkommit omkring år 2000 f.Kr..
Typer av skriftsystem
De äldsta kända skriftsystemen var primärt logografiska i sin natur; baserade på piktografiska och ideografiska element. De flesta skriftsystem kan lite grovt delas in tre kategorier: logografiska, syllabiska och alfabetiska (eller segmentella). Alla tre kan dock förekomma i varierande mängd inom ett och samma skriftsystem. Termen komplext skriftsystem används ibland om de där blandningen gör en klassifikation svår.
| Typ | Vad varje symbol representerar | Exempel |
|---|---|---|
| Logografisk | morfem | kinesisk hanzi |
| Syllabisk | stavelser | japansk kana |
| Alfabetisk | fonem (konsonant eller vokal) | latinska alfabetet |
| Abugida | fonem (konsonant + vokal) | indisk devanāgarī |
| Abjad | fonem (konsonant) | arabiska |
| Särdragsbaserad | fonetiska särdrag | koreansk hangul |
Logografiska skriftsystem
.svg)
Ett logogram är ett enskilt skrivtecken som representerar ett komplett grammatiskt ord, eller morfem. De flesta kinesiska tecken klassificeras som logogram.
Då varje tecken representerar ett morfem krävs det många tecken för att skriva alla ord i ett språk. Det stora antalet tecken en person behöver lära sig är en av de logografiska skrifternas nackdelar gentemot de alfabetiska. Å andra sidan, då betydelsen finns inbakad i själva tecknet, kan de i teorin användas för att representera flera olika språk. I praktiken fungerar det dock bara för nära besläktade språk.
Några exempel på logogram i västerländska skriftsystem är arabiska siffror (1, 2, 3…), &- och %-tecken samt valutasymboler (€, $, £, ¥). Innan boktryckarkonsten, då skrivmaterial såsom pergament var dyra, var logogram ett sätt att göra texter mer kompakta.
Syllabiska skriftsystem
- Huvudartikel: Stavelseskrift
Ett syllabiskt skriftsystem består av en uppsättning skrivtecken som representerar stavelser. I ett rent syllabiskt skriftsystem finns det inga systematiska likheter mellan tecken som representerar likartade stavelser (exempelvis ka och ke eller ka och ga).
Dessa skriftsystem passa bäst för språk med en enkel stavelsestruktur, såsom japanska. Medan de japanska hiragana och katakana klarar sig med vardera 48 tecken så hade ett språk som svenskan, med 18 vokalfonem som kan kombineras med upp till tre konsonanter på var sida, behövt orimliga tiotusentals tecken.
Alfabetiska skriftsystem
- Huvudartikel: Alfabet
Ett alfabet består av en liten uppsättning bokstäver som representerar, eller historiskt representerade, enskilda fonem i det talade språket. Ordet alfabet kommer från de två första bokstäverna alfa och beta i det grekiska alfabetet.
I ett helt fonematiskt alfabet skulle bokstäver och fonem överensstämma perfekt; det vill säga att det alltid går att förutsäga stavningen av ett ord utifrån uttalet och vice versa. Ett fonematiskt alfabet tenderar att vara betydligt lättare att lära sig än ett med mer komplex och oregelbunden stavning. Då skrift- och talspråk utvecklas i olika takt blir alfabeten med tiden sämre och sämre representationer a talspråket. Stavningsreformer som kan användas för att åtgärda detta möts dock ofta med motstånd av personer som anser att den äldre stavningen representerar ett mer korrekt uttal.
När lingvister i modern tid tar fram alfabeten för språk som tidigare har saknat det brukar målet vara en fonematisk skrift.
Abjader
- Huvudartikel: Abjad
Den första typen av alfabetisk skrift som uppkom vara abjaden. En abjad är ett skriftsystem där varje tecken representerar en konsonant. De skiljer sig från alfabeten genom att de saknar bokstäver för vokaler.
Samtliga kända abjader tillhör den semitiska familjen. Detta beror på att semitiska språk och berberspråk har en morfematisk struktur som i de flesta fall gör vokaler redundanta.
Vissa abjader, som arabiska och hebreiska, har även tecken för att markera vokaler men dessa används bara i speciella sammanhang som läroböcker och heliga skrifter. Många skriftsystem som härstammar från abjader har senare utvidgats med vokaler. Detta sker oftast då skriften anpassas till ett icke-semitiskt språk. Det mest kända fallet är det grekiska alfabetet som härstammar från den feniciska abjaden.
Abugidor
- Huvudartikel: Abugida
En abugida är ett skriftsystem vars tecken representerar konsonanter med en medföljande "inbyggd" vokal och där konsekventa förändringar av de grundläggande tecknen används för att representera andra vokaler.
I en abugida finns det därmed inget tecken för "k" men däremot ett för "ka". "Ke" fås genom att tecknet för "ka" modifieras på samma sätt som man skulle modifiera "la" för att få "le". I många abugidor används vokaltecken men det finns också exempel där tecken speglas, roteras eller delvis ändrar form.
Särdragsbaserade system
I ett skriftsystem baserat på fonetiska särdrag representerar symbolerna inte fonem utan istället fonetiska särdrag såsom stämbandston eller artikulationsställe. Teoretiskt sett skulle varje särdrag kunna skrivas med ett separat tecken. Alfabet, men också abjader, abugidor och stavelsealfabet skulle kunna vara särdragsbaserade men det enda framstående skriftsystemet av detta slag är det koreanska hangul. I hangul kombineras tecken för specifika särdrag till att bilda alfabetiska bokstäver. Bokstäverna i sin tur kombineras till stavelser. På så sätt kombinerar hangul tre olika nivåer av fonologisk representation.
Skrivriktning
Ett viktigt karaktärsdrag i klassifikationen av ett skriftspråk är dess skrivriktning. Egyptiska hieroglyfer skrevs horisontellt i valfri riktning med djur- och människo-glyferna vända mot skrivriktningen. Tidiga alfabet kunde skrivas i flera riktningar; vänster–till–höger, höger–till–vänster, uppifrån–och–ner eller med boustrofedon (oxplöjarskrift).
Grekiskan och dess efterföljare valde slutligen vänster–till–höger med rader uppifrån–och–ner. Andra som arabiska och hebreiska skrivs från höger. Skrift som innehåller kinesiska tecken har traditionellt skrivits uppifrån och ner med kolumner från höger till vänster. På grund av ett ökande behov av att kunna inkludera begrepp skrivna med latinska bokstäver, matematiska och kemiska formler samt på grund av begränsningar i elektroniska filformat skrivs den allt oftare med västerländsk skrivriktning i rader från vänster till höger.
Se även
Externa länkar
- Omniglot – A guide to the languages, alphabets, syllabaries and other writing systems of the world. (Engelska)
- Ancient Scripts.com – A compendium of world-wide writing systems from prehistory to today. (Engelska)
- Artikeln är, helt eller delvis, en översättning från engelskspråkiga Wikipedia.
- Artikeln är, helt eller delvis, en översättning från norska (bokmål) Wikipedia.
