Från Rilpedia

Seweryn Goszczynski (uttalas /gåjtjynski/) var en polsk skald, född 1803, död 1876. Han kom 1820, efter skolstudier i sin hembygd, guvernementet Kiev, till Warszawa, där han blev medarbetare i tidskriften Wanda och lärde känna romantiken och Byron.

Goszczynski var med bland de officerare och studenter, som ledde resningen mot storfurst Konstantin och deltog livligt i krigshändelserna 1831 såväl med svärd som med penna. Efter det olyckliga fälttågets slut begav sig Goszczynski till Galizien, där han bildade ett hemligt sällskap, "De tjugoens förbund", vars syfte var att demokratisera det polska samhället. Enär han ej längre kände sig säker på österrikiskt område, flyttade han till Paris, där han umgicks förtroligt icke blott med Mickiewicz och Slowacki, utan ock med Towianski, vars spiritism och mystik hade ett starkt inflytande på G. Under Paris belägring 1870-1871 led Goszczynski svår nöd och blev så sjuklig, att han på sina vänners inrådan flyttade till Lemberg, där han avled 4 år efter sitt storartat firade 50-årsjubileum som författare.

Goszczynski tillhör såsom poet den så kallade Ukrainska skaldeskolan (Zaleski med flera), som med patriotisk-historisk romantik förenade ett mystiskt filosofiskt natursvärmeri på kristlig-social grund. Hans berömdaste verk är Zamek Kaniowski (Slottet i Kaniow, 1828), en skräckfull, av Scott och Byron något påverkad berättelse på vers i tre sånger, med det historiska stoffet hämtat från 1768 års kosackrevolt och bondeuppror i Human (guvernatet Kiev). Inom denna historiska ram utspelas en tragisk kärlekshistoria, vars personliga motiv av svartsjuka hopflätas med den kosackiska hämndlusten mot de polska herremännen. Den uppskakande dikten, full av antydningar om lillryska (ukrainska) folkseder och vidskepliga föreställningssätt, har haft litterär inverkan både på Sjevtjenkos ukrainska epik och på den tjechiska romantiken.

Goszczynskis övriga mest betydande dikter är den berättande Anna z Nabrzeza, en idyll i 11 sånger från senare delen av 1600-talet, samt det poetiska fragmentet Sobotka (Pingstfesten, 1833), som innehåller folkliga motiv och vackra stämningsbilder från Karpaterna.

Goszczynskis övriga lyriska dikter består dels av patriotiska strids- och hämndsånger, dels av mystiska grubblerier, en frukt av Towianskis ödesdigra inflytande. G:s poetiska stil är något tung, men hans känsla är djup och äkta, hans fantasi mäktig. Han författade dessutom några fantastisk-romantiska berättelser på prosa och översatte på polska Scott och Ossian. Hans samlade skrifter utkom 1852 och 1870. På svenska finns en kortfattad karakteristik av G. jämte översättning av första sången av "Slottet i Kaniow" av A. Jensen (i Polska skalder, I).

Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926 ^(Not).