Från Rilpedia

Nöd har två näraliggande betydelser, dels betydelsen ett svårt eller farligt läge på grund av olycka eller liknande, dels betydelsen stor fattigdom eller misär.

Nöd är en s.k. objektiv ansvarsfrihetsgrund enligt den svenska brottsbalken.^[1] En gärning som någon begår i nöd utgör alltså inte brott, förutsatt att den inte är oförsvarlig med hänsyn till farans beskaffenhet, den skada som åsamkas annan och omständigheterna i övrigt. Nöd föreligger när fara hotar liv, hälsa, egendom eller något annat viktigt av rättsordningen skyddat intresse.^[2] När man bedömer om handlingen är oförsvarlig tar man bland annat hänsyn till den skada som görs och väger det mot det intresse som personen vill skydda. Exempel på handlande i nöd kan vara att slå sönder ett fönster för att kunna släcka en brand eller att ta någon annans båt för att rädda en person från att drunkna. Liknande bestämmelser finns i flera andra länder.

Till skillnad från nödvärn kan nöd vara en ansvarsfrihetsgrund utan att någon annan person är inblandad. Eldsvåda, väderlek eller angrepp av vilda djur kan vara sådant som skapar nöd i lagens mening.

Nödrätten är avsedd att användas restriktivt. År 2002 dödade en person en varg inför ett befarat angrepp på får. Högsta domstolen dömde honom till ansvar. Motiveringen gällande nödrätt var att handlingen var oförsvarlig även om personen befann sig i en nödsituation på grund av den fara som hotade djuren. Intresset av att skydda vargen ansågs väga tyngre än intresset att skydda fåren, och skytten hade inte försökt någon annan metod för att avvärja angreppet, till exempel att skjuta varningsskott.^[3]

Källor

1. ↑ Wennberg, Suzanne: Introduktion till straffrätten, Juristförlaget, Stockholm 1993, sid. 36 och 37. ISBN 91-7598-630-2. 
2. ↑ 24 kap. 4 § brottsbalken.
3. ↑ NJA 2004 s. 89.