Sädesärla
Från Rilpedia
| ?Sädesärla Status i världen: Livskraftig (lc)[1] |
|
|---|---|
 Sädesärla (M. a. alba); adult hane
|
|
| Systematik | |
| Domän: | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike: | Djur Animalia |
| Stam: | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam: | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass: | Fåglar Aves |
| Ordning: | Tättingar Passeriformes |
| Familj: | Ärlor och piplärkor Motacillidae |
| Släkte: | Ärlesläktet Motacilla |
| Art: | Sädesärla M. alba |
|
|
|
| §Motacilla alba Auktor: Linné, 1758 |
|
 Sädesärlans utbredning:
Gult:Häckningsområde Grönt: Häcknings- och vinterområde Blått: Vinterkvarter |
|
 Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen
|
|
Sädesärla (Motacilla alba) är en fågel som tillhör familjen ärlor och piplärkor.
Innehåll |
Utseende, fältkännetecken och läte
Sädesärlans fjäderdräkt går i svart, vitt och grått. Ovantill är den till större delen grå. Hjässan, strupen och nacken är svarta medan pannan är vit. Underkroppen och de undre stjärttäckarna är vita. På de brittiska öarna finns en underart (Motacilla alba yarrellii) som är generellt mörkare i färgen än sin fastlandseuropeiska motsvarighet. Totallängden är cirka 18 cm, vingspannet 25-27 cm och vikten 23 gram. Sädesärlans långa, vippande stjärt är karaktäristisk för hela släktet.
Locklätet låter som tsiilitt, tsiivitt. Sången, som sällan hörs, är mest en upprepning av locklätet. Vid fara, till exempel om en rovfågel kommer i närheten, ger den ifrån sig ett skarpt tsi-si.
Utbredning & taxonomi
Sädesärlan häckar i Skandinavien, Eurasien, Marocko och västra Alaska.
Sädesärlan delas ofta upp i cirka tio taxa med de sex underartsgrupperna alba, yarrellii, subpersonata, personata, lugens och alboides, där underartgruppen alba omfattar flest underarter.[2]
- M. a. alba - nominatformen häckar i Europa, österut till Ural och västra Turkiet.
- M. a. dukhunensis (Sykes, 1832)- häckar i västra Sibirien så långt österut som till Angara, i nordvästra Kazakhstan, sydöstra Europeiska Ryssland, Kaukasus, östra Turkiet, och nordvästra och norra Iran.
- M. a. ocularis (Swinhoe, 1860) - häckar i nordöstra och östra Sibirien, från Jenisej till Tjuktjerhalvön och Beringsund, och söderut till norra kusten av Ochotska havet.
- M. a. baicalensis (Swinhoe, 1871) - häckar i regionen kring Bajkalsjön, i centrala och östra Mongoliet, norra Amurland och nordvästra Manchuriet.
- M. a. leucopsis (Gould, 1838) - häckar i Amurland, västra Primorje kraj, sydöstra Mongoliet, Kina, Nordkorea, Sydkorea och Tonkin.
- M. a. yarrellii (Gould, 1837) - häckar i Storbritannien och på Irland.
- M. a. supersonata (Meade-Waldo, 1901) - häckar i Marocko.
- M. a. personata (Gould, 1861) - häckar i centrala Sibirien, från 58° nordlig bredd i regionen kring Jenisejfloden och österut till 100° östlig bredd, och söderut i nordvästra Mongoliet, Xinjiang, östra Kazakhstan, Kyrgyzstan, Uzbekistan, Turkmenistan, Tajikistan, Afghanistan och nordöstra Iran.
- M. a. persica (Blanford, 1876 - häckar i västra och sydvästra Iran.
- M. a. lugens (Gloger, 1829)- häckar i Alaska, Kamchatka, utmed östra kusten av Ochotska havet, på Kurilerna, utmed kusterna av Primorje kraj, i Sakhalin, Hokkaido och norra Honshu.
- M. a. alboides (Hodgson, 1836) - häckar i norra Pakistan, norra Indien, Nepal, Bhutan, sydvästra Kina, sydöstra Tibet, norra Burma och Laos.
Bildgalleri med fotografier av olika underarter
_at_Hodal-_I_IMG_9164.jpg) personata hane i vinterdräkt, fotgraferad i Haryana i Indien. |
_at_Kolkata_I_IMG_9947.jpg) leucopsis, hane i vinterdräkt, fotograferad i Västbengalen i Indien. |
Förekomst i Sverige
I Sverige flyttar den i september till sina vinterkvarter, som är utspridda ända från Tyskland ända ner till norra Afrika, för att sedan återkomma i början av april. Sädesärlan är väldigt punktlig i sin ankomst, till exempel kommer de första fåglarna till Mälardalen den 10 april. På vintern flyttar de åt sydost, enligt statistik av antalet fåglar som har återfunnits i samband med ringmärkning.[3] Sädesärlan är spridd över större delen av landet, dock trivs den inte i Norrlands orörda skogar och myrmarker. I fjällen häckar den vanligtvis i björkskogsområdet, men finns det bebyggelse så finns den även ovanför trädgränsen.
Den vistas gärna i människors närhet, på trottoarer mitt i staden, på gräsmattor, och kan på våren ofta ses pickande på åkrar under vårbruket. Massor av föreställningar finns om sädesärlan och den är hyllad som vårens budbärare, som kan ge bonden skördelycka om allt vill sig rätt.
Häckning
Sädesärlan använder samma bo under hela sin livstid. Boet göms ofta på smarta eller konstiga ställen, under taktegelpannor eller i motorn på en avställd bil. Sädesärlan får ofta två kullar med 5-6 ägg varje gång. Den ruvar 10-15 dagar och ungarna stannar i boet 11-16 dagar. På sensommaren samlas sädesärlorna med sina utflugna ungar ofta i flockar på vägarna där de jagar insekter.
Föda
Födan består mest av insekter.
Namn
I Sverige förekommer namnet Sädesärla först 1538. "Sädes" kommer från "säde, sådd", beroende på att den anländer före vårbruket, och för dess vana att följa lantbrukaren vid plöjning och harvning, för att födosöka i den omrörda jorden. Sädesärlan har också kallats ängsärla, ringärla, kokärla, gråärla, vippstjärt, fåraspringaren och isspjärna.
Noter
- ↑ BirdLife International 2006. Motacilla alba. I: IUCN 2006. 2006 IUCN Red List of Threatened Species. <www.iucnredlist.org>. Läst 27 april 2007.
- ↑ Lars Larsson (2001) Birds of the World, CD-rom
- ↑ Ringmärkningscentralen, Naturhistoriska Riksmuseet
Externa länkar
- Wikimedia Commons har media som rör Sädesärla
- Sveriges ornitologiska förening
- Sveriges radio, P2
- Artportalen: Dagens fågel - senaste observationerna - bilder
- Dansk ornitologisk forening
