Från Rilpedia

Ej att förväxla med Rudolf Höss.

Rudolf Hess
SS-Obergruppenführer
I tjänst 31 januari 1933 - 10 maj 1941
Adolf Hitlers ställföreträdare
I tjänst 21 april 1933 - 10 maj 1941
Efterträdare	Martin Bormann
Född	26 april 1894 Alexandria, Egypten
Död	17 augusti 1987 Spandaufängelset, Berlin, Tyskland
Politiskt parti	Nationalsocialistiska tyska arbetarepartiet (NSDAP)
Maka	Ilse Pröhl

Richard Walter Rudolf Hess (Heß på tyska), född 26 april 1894 i Alexandria, Egypten, död 17 augusti 1987 i Spandaufängelset, Berlin, Tyskland, var en tysk nazistisk politiker; minister utan portfölj 1933, senare Führerns ställföreträdare.

Rudolf Hess blev med sina 93 år den äldste av Hitlers närmsta män.

Innehåll 1 Uppväxt 2 Första världskriget och vägen till NSDAP 2.1 Inträde i NSDAP 3 Hess roll i Tredje riket 4 Flygningen till Storbritannien och tillfångatagandet hos britterna 5 Hess inför rätta 6 Livstids fängelse 6.1 Wolf Rüdiger Hess och den ouppklarade dödsorsaken 7 Privatliv och intressen 8 Hess inom nynazism och i populärkultur 9 Källor 9.1 Noter 10 Litteratur 11 Se även 12 Externa länkar

Uppväxt

Rudolf Hess föddes torsdagen den 26 april 1894 i Alexandria, Egypten, där hans far Friedrich “Fritz” Hess, en framgångsrik, luthersk köpman från Bayern, var på en långvarig affärsresa. Två år tidigare hade Fritz Hess gift sig med Clara Münch. De fick tillsammans fyra barn; Rudolf var den förste. Rudolf döptes i en tysk-evangelisk kyrka i Alexandria. I samma stad gick han även sina första år i skolan. Hans föräldrar höll sina barn mycket kärt och placerade Rudolf i en tysk-protestantisk grundskola.

Familjen Hess hade växt upp i Wunsiedel, i den tyska bergskedjan Fichtelgebirge. Sedan många generationer tillbaka i tiden hade släkten nationalistiska rötter, vilket avspeglade sig på flera sätt. På Fritz kontor, bakom kontorsstolen, hängde bland annat en tavla med ett porträtt på kejsare Vilhelm I. Och varje år, den 22 mars, skålade man till minnet av den före detta preussiska härskaren - Vilhelm I:s födelsedag.

Om somrarna tillbringade familjen ofta sin tid vid deras sommarstuga i Reicholdsgrün, i Bayern. En stuga som familjen fått råd med genom framgångarna av Rudolfs farfars företag, Hess & Co, som pappa Fritz hade fått ärva. Fritz hade lyckats mycket väl med arvet och fick företaget att växa mycket stort. Han hade stora drömmar om att få sin äldste son i samma banor. Rudolf skulle bli köpman, därefter få ärva företaget och driva det vidare, om man fick tro fadern.

Men Rudolf ville varken följa sin far eller farfars fotspår, utan hade i stället planer på att börja studera astronomi, ett växande intresse från den unge pojkens sida. Hans föräldrar insisterade dock på att de visste vad som var bäst för honom. Rudolf blev placerad på pojkinternatet i Bad Godesberg, i Bonn, där han studerade mellan den 15 september 1908 fram till påsken 1911. Det var en självklarhet, ansåg pappa Fritz, för att efteråt kunna börja i den berömda skolan École Supérieur de Commerce i Neuchâtel, Schweiz och få en vidareutbildning som köpman i Hamburg.

Första världskriget och vägen till NSDAP

Vid femton års ålder reste Hess till München och studerade senare statsvetenskap, historia, ekonomi och geopolitik vid Münchens universitet, där han kom i kontakt med professorn i geopolitik Karl Haushofer. De två utvecklade en varm vänskap, och Haushofer anses av både experter och bekanta att till stor del ha påverkat Hess politiskt och ideologiskt. I början av första världskriget befann sig familjen Hess i Bayern, där Hess nu såg en möjlighet. Han anmälde sig som frivillig till det bayerska artilleriet. Han omplacerades strax därefter och tjänstgjorde senare i det 1:a bayerska infanteriregementet vid Somme på västfronten. Efter sex månader vid fronten befordrades han till vicekorpral. Hess blev under tiden i armén även tilldelad Järnkorset av andra klassen.

Hess visade på stor entusiasm och framgång i armén. Vid 1917 hade han lyckats bli befordrad till löjtnant. Men hans framgång i arméns hierarki medföljde att han också blev svårt skadad, två gånger. Första gången var i juni 1916 av granatsplitter och den andra i juli 1917 vid den rumänska fronten, då en kula genomborrade hans vänstra lunga och han fick akutvård vid ett närliggande sjukhus. Direkt efter att han släpptes från sjukhuset sökte han i stället plats i flygvapnet, vilket han nu hade chansen att komma in på efter hans befordran. Han nekades första gången, men gav inte upp. Han lyckades påbörja en utbilning till det bayerska flygvapnet Jagdstaffel 34. Hess hann dock aldrig slutföra sin utbildning hos flygvapnet innan det tyska luftartilleriet hade lidit för stora nederlag och blev tvungna att ge efter. Den 18 december 1918 fick Hess beskedet att han var "avskedad från alla militära aktiviteter" och blev hemskickad till Reicholdsgrün.

Efter krigsslutet 1918 och undertecknandet av vapenstilleståndsavtalet, växte Hess ideologiska åsikter och tankar allt större, då den stora socialistiska revolutionen i München pågick samtidigt. Det var under denna tid som han kom i kontakt med Thulesällskapet, som i hemlighet höll till på det luxuösa Hotel Vier Jahreszeiten. Under den kortlivade Bayerska rådsrepublikens sista dagar avrättades näst intill varenda adelsman i sällskapet. Efter det blodiga upploppet fick Hess höra talas om frikåren, en högerextremistisk grupp som tillsammans med tyska armén intog München den 3 maj. Han sällade sig till frikåren, fann att hans och deras ideologier sammanföll, och det var via denna frikår som Hess för första gången hörde ett tal undertecknat Adolf Hitler.

Inträde i NSDAP

Hess valde att ansluta sig till Nationalsocialistiska tyska arbetarepartiet (NSDAP) den 1 juli 1920 som medlem nummer 16 och fick där uppgiften att värva studenter som medlemmar till SA. Den 9 november 1923 deltog Hess i Hitlers ölkällarkupp i München. Kuppförsöket misslyckades, och flera av deltagarna dömdes till fängelse. Hitler och Hess internerades på fästningen i Landsberg am Lech. Under fängelsevistelsen 1924 nedtecknade Hess Mein Kampf på Hitlers diktamen. Det var under denna sju och en halv månader långa vistelse som de två NSDAP-medlemmarna etablerade väldigt starka band. Under tiden i fängelset skrev Hess hem till sin flickvän Ilse Pröhl, flera gånger, och berättade hur hänförd han var av Hitler.

Efter frisläppet i december 1924 blev Hess under kort tid amanuens vid Münchens universitet. I april 1925 utsåg Hitler honom till sin privatsekreterare, med en månadslön på 500 tyska mark. Hess hade dessutom till uppgift att försöka medla i konflikter mellan NSDAP:s partimedlemmar och stå för partiets olika kampanjer. Han fick till och med tillåtelse att flyga flygplanen när kampanjer skulle synas på himmelen. Hess och Hitler kom varandra allt närmare, och Hess återfanns ofta vid Hitlers sida vid tal, parader och andra tillställningar.

Den 20 december 1927 gifte sig Hess med den 27-åriga Ilse Pröhl (22 juni, 1900 - 7 september, 1995) från Hannover, och med som vittnen fanns bland annat Hitler själv. Rudolf och Ilse fick senare en son, Wolf Rüdiger Hess (18 november, 1937 – 24 oktober, 2001).

Hess roll i Tredje riket

Vid Hitlers maktövertagande 1933, den 1 december, utnämndes Hess till minister utan portfölj. Han erhöll graden Obergruppenführer inom SS. Åtta månader tidigare, den 21 april samma år, utsågs Hess till Führerns ställföreträdare, något som betydde väldigt mycket för Rudolf.

I och med rollen som ställföreträdare blev Hess i behov av en sekreterare. Han fann sin man i Martin Bormann. Detta gav Hess möjligheten till friare händer. Precis som Hitler ville han inte vara den som satt vid skrivbordet och förde dokument. I stället hade han andra roller, gärna på eget initiativ, i form av utrikesminister och tog flera gånger platsen bakom talarstolen. Han var tvivelaktigt ett bra ansikte och en framgångsrik röst för partiet. Men även om Rudolf ofta tog ton, var det alltid Adolf Hitler som höll i taktpinnen. När SA-chefen Ernst Röhm sköts under de långa knivarnas natt 13 juni 1934, efter att ha krävt mer makt på arméns bekostnad, var det Hess som fick försvara det, genom att säga att det var nödvändigt för rikets bästa. Hitler styrde, Hess löd order. Trots detta förblev Hess en av de mest lojala av Hitlers närmsta män.

”	Lika lojal som en gammal SA-man är mot Führern, lika lojal är Führern mot SA. Führern har straffat de skyldiga. Vårt förhållande till SA är därmed som förut.	”
— Rudolf Hess i ett tal efter rensningen av SA-medlemmar, 1934

Hess trodde starkt på den fred som Hitler länge talat om. Ju närmare Hitler kom kriget, desto längre gled Hess och hans överman ifrån varandra. Vid andra världskrigets utbrott den 1 september 1939 tillkännagav Hitler offentligt att han hade utvalt Hess till sin efterträdare näst efter Hermann Göring. Hess var inte längre Hitlers närmsta man och han började allt mer tappa förtroendet till Führern. Han trodde bland annat att angreppet på Storbritannien grundade sig i ett misstag och försökte i hemlighet på sig en lösning, trots att britterna vägrade sluta fred.

Flygningen till Storbritannien och tillfångatagandet hos britterna

Den 10 maj 1941, klockan 17.45, flög Hess från Augsburg på egen hand i en Messerschmitt Bf 110 till Storbritannien för att där försöka mäkla fred med britterna. Händelsen inträffade en dryg månad före Operation Barbarossa, Nazitysklands anfall mot Sovjetunionen, en omständighet som kan ha föranlett Hess oväntade handlande. Dagen därpå, klockan 10.15, hoppade han i fallskärm och landade på en åker nära Eaglesham strax söder om Glasgow i Skottland. Där blev han snabbt tillfångatagen och enligt en journalfilm skedde detta av en bonde med högaffel.

Efter att ha blivit omhändertagen av britterna, bad han att få tala med Douglas Douglas-Hamilton, hertigen av Hamilton, vilken hans personliga rådgivare Albrecht Haushofer hade brevväxlat med, samt premiärminister Churchill. Hess önskan ignorerades, och i stället internerades han.

Hess flyttades omkring mellan olika skotska och brittiska fängelser. Första flytten, efter att ha suttit i en armébarrack i Maryhill, Glasgow, blev till Mytchett Place, i närheten av Aldershot. Byggnaden var utrustad med mikrofoner och bandspelare och tre MI6-officerare fick jobbet att förhöra Hess - eller "Jonathan" som hans smeknamn blev. Efter att hertigen underrättat Churchill, gav premiärministern order om att få ur Hess all information som skulle kunna vara av tänkbart intresse för Storbritannien.

Trots detta hade inte Rudolf Hess mycket information att ge britterna. Han hade blivit utesluten från den mesta av den militäriska strategin hemma i Tyskland, trots sin roll som ställföreträdare. När Hitler fick kännedom om Hess flygning till Storbritannien, blev han ursinnig och uteslöt honom ur NSDAP och fråntog honom alla partiutmärkelser. Martin Bormann blev Hess efterträdare, även om han egentligen endast blev Hitlers rådgivare och inte ställföresträdare. Samtidigt lät man i Tyskland gripa Hess alla adjutanter i tron om att Hess hade blivit galen. Detta återspeglade sig även bland MI6-officerarnas uppfattningar, då de blev tvungna att byta sin tjänstemat mot Rudolfs, efter att han gång på gång trott att hans egna skulle vara förgiftad.^[1]

Hess blev intervjuad av psykiatrikern John "Jack" Rawlings Rees (1890-1969). Hans slutsats var att Hess inte var galen, men att han led av depression, antagligen på grund av att han misslyckandes att utföra sitt uppdrag.^[2] Rudolf var inte alls förtjust i Rees, och nämnde honom ofta i sin dagbok, som han lät skriva under fängelsetiden, som senare även ägde rum i Londons Towern. Dagbokens inlägg återfinns i dag i den brittiske historikern David Irvings alster Hess: the Missing Years.

Hess inför rätta

Den 8 oktober 1945 fördes Rudolf Hess till Nürnberg för att där ställas till svars för bland annat brott mot freden och krigsförbrytelser. Under Nürnbergprocessen 1945-1946 gjorde Hess ett förvirrat intryck, och vissa påstod att han led av sinnessjukdom. Hans försvarsadvokat Alfred Seidl påvisade, att hans klient inte hade haft möjlighet att göra sig skyldig till några mer omfattande krigsförbrytelser under kriget, eftersom Hess i maj 1941 hade tagits som krigsfånge i Storbritannien. Åklagaren hävdade dock att minnesförlusten inte skulle ha raderat Hess personlighet fullt ut.

I slutet av oktober, två veckor efter rättegångens start, kom dock ett minst sagt överraskande bekännande från Hess sida. Han klargjorde att hans så kallade minnesförlust endast var en taktisk fint för att klara sig undan bestraffning. Hess tillade samtidigt att han inte ångrade sin tid med Hitler och NSDAP. Hans sista ord i rättegången blev "jag ångrar ingenting".

Psykiatern vid fängelset i Nürnberg, Douglas M. Kelley, beskrev Hess som emotionellt omogen, inåtvänd och drömmande. Kelley menade att Hess inte var kapabel att inse anklagelsernas allvar.^[3] Domstolen fastslog dock att det inte fanns någon antydan om att Hess inte varit vid sina sinnens fulla bruk när de brott för vilka han anklagats begicks.

Livstids fängelse

Den 1 oktober 1946 dömdes Hess till livstids fängelse för planerande av anfallskrig och brott mot freden. Han ansågs inte ha gjort sig skyldig till krigsförbrytelser eller brott mot mänskligheten. Rättens sovjetiske huvuddomare var skiljaktig och hade förordat dödsstraff för Hess. I juli 1947 fördes Hess från Nürnberg till Spandaufängelset i Berlin. En frigivning diskuterades aldrig med sovjeterna förrän på Gorbatjovs tid, men då var Hess trött på livet. Han hade inte låtit sin familj komma på besök förrän vid 1969 och hans liv på fängelset var till stor del väldigt ensamt.

Den 17 augusti 1987, klockan 18.35, fick Hess son Wolf Rüdiger ett samtal från Darold W. Keane, den amerikanske direktören för Spandaufängelset, att hans far har avlidit. Uttalandet löd "I am authorized to inform you that your father expired today at 4:10 p.m. I am not authorized to give you any further details". Omständigheterna kring Hess död är dock oklara. Officiellt konstaterades självmord, men detta har bestridits, bland annat av Wolf Rüdiger och hans fru Andrea Hess. Rudolf Hess begravdes den 20 augusti 1987 i Wunsiedel i Bayern, där han vilar än i dag. Rudolf Hess blev 93 år gammal.

Hess publicerade aldrig några memoarer. 1974 gav den amerikanske fängelsedirektören Eugene K. Bird ut boken Fången i Spandau. Boken berättar om Hess liv men främst om tiden i Spandaufängelset där han satt internerad från 1947 till 1987.

Wolf Rüdiger Hess och den ouppklarade dödsorsaken

Rudolf Hess son, Wolf Rüdiger Hess, var en nazistisk sympatisör och en övertygad anhängare till Adolf Hitler. Han var, tillsammans med resten av familjen, övertygad om att hans far hade blivit mördad. Några minuter innan självmordet den 17 augusti 1987 skall Hess ha skrivit ett avskedsbrev till familjen, där han tackade för allt. Familjen yrkade på förfalskning, med ett antal förklaringar.

• Rudolf Hess ska ha varit en mycket petig människa, något av en pedant. Hans brev var odaterat.
• Avskedsfrasen i slutet ska Hess inte ha använt sedan Wolf fick barn.
• Hess nämnde ingenting om sina barn, som han enligt Wolfs fru Andrea ska ha varit väldigt förtjust i.

Man lät experter granska brevet, men hittade inga tecken på att det skulle vara förfalskat.^[4]:

”	Der inkriminierte Abschiedsbrief stammt mit an Sicherheit grenzender Wahrscheinlichkeit aus der Hand von Hess, Rudolf, geb. 1894, gestorben am 17. August 1987.	”
— Dokumentlaboratoriet hos kantonpolisen i Zürich

När familjen lät göra en andra obduktion, fann man att ett flertal punkter motsade de resultat som de allierade hade låtit göra vid den första obduktionen. En dispyt uppstod mellan familjen och Dr. W. Spann, som hävdade att det inte fanns några bevis på att en annan person hade närvarat vid dödsfallet.^[5]

Under utredningen dök ett vittne upp, Abdullah Melaouhi, Hess sjukvårdare. Han ska ha sett två medlemmar av SAS, iklädda uniform, anlända till fängelset för att där strypa Rudolf med en skarvkabel. Ett påstående som bestrids av en av SAS-medlemmarna, Al Ahuja.^[6] Än i dag pågår det en utredning i fallet om Rudolf Hess död.

Privatliv och intressen

Vid sidan om Rudolf Hess stora intresse för astronomi, som han bevarade även i Spandaufängelset, fanns ett intresse för sport. Fotografier från hans skidsemestrar har bevarats, och i fängelset tittade han ofta på sport på TV, i huvudsak fotboll och tennis.

Hess var både rökfri och nykterist och vägrade till och med att dansa om så tillfälle bjöds. Han valde hellre att leva ett enkelt privatliv, och ceremonin vid hans sons namngivning hölls mycket enkel. Till övriga intressen hörde medicinalväxter och ekologiskt jordbruk.

Hess inom nynazism och i populärkultur

Rudolf Hess har inom nynazismen blivit något av en symbol. Eftersom han intill döden ska ha hållit hårt på sina ideologiska åsikter, har detta blivit en person att dyrka, enligt en stor del av dagens nazistiska tolkare. Detta har lett till att stora demonstrationståg har genomförts, inte bara genom Wunsiedel, familjen Hess uppväxtstad, utan även i många andra länder, såsom Nederländerna och Danmark, på Hess dödsdag. 1991 förbjöds demonstrationerna i Wunsiedel och förbudet kom inte att upphävas förrän år 2000. Under de kommande åren har demonstrationerna vuxit allt mer i storlek. Uppskattningsvis samlades 2 500 personer 2002 och två år senare, 2004, räknade man antalet till dryga 3 800.^[7] Beslut fattades om att åter igen förbjuda tågen år 2005 och 2006.

Hess återfinns i böcker, film och en del modern musik. Det följande är ett urval av hans förekomst i populärkulturen:

• Sången "Warsaw" av Joy Division börjar med frasen "350125 Go!" och termen "31G" förekommer i refrängen. Dessa nummer hänvisar sannolikt till Rudolf Hess fångnummer 31G 350125. På "At A Later Date" på albumet Live At The Electric Circus, inleder sångaren Ian Curtis med att utbrista till publiken: "You all forgot Rudolf Hess!"
• Flera vitmakt-band har antingen tillägnat Hess sånger eller nämnt honom i sånger.
• Hess dyker upp som en karaktär i Michael Moorcocks bok The Dreamthief's Daughter.
• Hess dyker upp som en karaktär i Christopher Priests bok The Separation.
• Hess dyker upp som en karaktär i Eric Knights bok Sam Small Flies Again.
• Hess dyker upp som en karaktär i Fullmetal Alchemist: Conqueror of Shamballa.
• Rudolf Hess spelades av Sir Laurence Olivier i filmen De vilda gässen 2 från 1985, där en grupp legosoldater hyrs in för att frita Hess ur fängelset.
• Storm sjunger om honom i låten i saningens martyr.
• Final War's låt "Tales of Honour" handlar om honom.

Källor

• Artikeln är till stora delar översatt från engelska Wikipedia 6 mars 2006 och tyska Wikipedia 6 mars 2006
• Hitlers Hantlangare 1 - Hess, en dokumentärfilm av Guido Knopp
• The Life and Death of My Father, Rudolf Hess, Wolf Rüdiger Hess
• GEN-DE-L Archives

Noter

1. ↑ Foley: Michael Smith, Hodder & Stoughton, 1999
2. ↑ Foley: Michael Smith, Hodder & Stoughton, 1999
3. ↑ Kelley, a.a., s. 25.
4. ↑ Hitlers Hantlangare - Hess
5. ↑ Hitlers Hantlangare - Hess
6. ↑ Hitlers Hantlangare - Hess
7. ↑ ”Der »Rudolf-Heß-Gedenkmarsch« in Wunsiedel PDF”. Thomas Dörfler och Andreas Klärner. http://www.rechtsextremismusforschung.de/Doerfler-Klaerner_wunsiedel2004.pdf. 

Litteratur

• Bird, Eugene K., Fången i Spandau: historien om Rudolf Hess. Stockholm: Norstedt 1975.
• Davidson, Eugene, The Trial of the Germans. New York 1967.
• Hess, Wolf Rüdiger, Mord an Rudolf Hess?: der geheimnisvolle Tod meines Vaters in Spandau. Leoni am Starnberger See: Druffel 1990.
• Kelley, Douglas M., 22 celler i Nürnberg. Stockholm: Natur och kultur 1948.
• Seidl, Alfred, Der Fall Rudolf Hess 1941-1987: Dokumentation des Verteidigers. München: Universitas 1988.

Se även

• Nürnbergprocessen

Externa länkar

• Wikimedia Commons har media som rör Rudolf Hess
  Bilder & media

• Wolf Rüdiger Hess om sin fars död
• Nürnbergrättegången, filmmaterial från U.S. Holocaust Memorial Museum