Frikår
Från Rilpedia
Frikår var ursprungligen en benämning på lättare militära förband som rekryterades på frivillig grund. Ofta ägnade de sig åt gerillakrigföring. Kända frikårer sattes upp av Ludwig Adolf Wilhelm von Lützow under Napoleonkrigen och av Garibaldi under Italiens enande.
Innehåll |
Tyska högersinnade frikårer efter första världskriget
Efter första världskrigets slut kom frikårer i Tyskland (Freikorps) att beteckna förband av frivilliga som bildades av hemvändande tyska värnpliktiga soldater, yrkes- och reservofficerare och underofficerare efter krigets slut. Frikårer användes av den tyska regeringen för att säkra gränserna mot Polen, Baltikum, Tjeckoslovakien osv i ett skede då gränserna ännu inte var fastställda i fredsavtal och häftiga gränskrig rasade i öster efter det egentliga världskrigets slut. Frikårer deltog också i bekämpandet av olika kommunistiska rådsrepubliker som bildades i tyska städer under början av 1920-talet. Frikårerna verkade i ett delvis laglöst tillstånd; de själva lydde bara till viss del under de tyska krigslagarna och deras motståndare i öst var arméer utan stabil statlig förankring. I denna miljö utvecklades hänsynslöshet och självsvåld som i senare skeden av den tyska historien blir ökända begrepp främst i samband med det nazistiska partiets Sturmabteilungen. Kännetecknande för frikårerna är att förbanden numerärt var avsevärt svagare än den ordinarie arméns. Stridsvärdet hos alla länders frikårer var högst varierande och mycket starkt beroende av frikårsofficerarnas personliga auktoritet.
Som en följd av Versaillesfredens bestämmelser skulle frikårerna upplösas. Den misslyckade statskuppen i mars 1920 ledd av Wolfgang Kapp använde en berlinsk frikår, Marinebrigade Erhardt, som sin stridsstyrka. Frikårerna kom att upplösas under början av 1920-talet. Vissa av frikårerna blev kärnor i den nya tyska armén Reichswehr. Många frikårssoldater blev sedermera medlemmar av paramilitära organisationer som SA, SS, Reichskriegsflagge, Stahlhelm m.fl.
Tyska vänstersinnade frikårer efter första världskriget
Trots att termen frikårer i allmänhet är reserverade för kårer och organisationer med högersympatier, fanns det under Weimarrepubliken även en stort antal vänsterinriktade paramilitära organisationer. Till dessa hörde bl.a. följande:
- Proletarische Hundertschaften, vänstersinnade kampgrupper (frikårer) under 1920-talet, med socialdemokratiska, kommunistiska och fackliga medlemmar. Dessa förbjöds 1923 och blev föregångare till RFB (se nedan).
- Roter Frontkämpferbund (RFB), det tyska kommunistiska partiets paramilitära stridsförband. Organisationen förbjöds 1929.
- Rote Marine, var en underavdelning av RFB.
- Rote Ruhrarmee, var en socialistisk och syndikalistisk frikår i Ruhr, som stred mot de högersinnade frikårerna 1920.
- Reichsbanner Schwarz-Rot-Gold, var det tyska socialdemokratiska partiets paramilitära stridsförband, som utkämpade hårda gatustrider med både RFB och SA.
Se även
Externa länkar
Denna artikel om militär verksamhet, organisation eller vapen är bara påbörjad. Du kan hjälpa till genom att utöka den.
