Par Bricole

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
icon_anmal.gif
rp-wp-sv.gif

Par Bricole ett i Stockholm vid slutet av 1700-talet stiftat backanaliskt ordenssällskap med Bellmans Bacchi orden som inspirationskälla.

Namnet kommer av en fransk biljardterm som betyder "med studs". Inom sällskapet tolkas det traditionellt och oegentligt i stället som "av en slump", egentligen "på omvägar", "indirekt" (se Brikoll), och förkortas vanligen P.B. Par Bricoles moderloge finns än idag i Stockholm och huserar i ordens "Stamhus" på Urvädersgränd. Orden har dotterloger i Göteborg, Vänersborg, Borås, Malmö, Jönköping, Sundsvall.

Innehåll

Förhistoria

Första ursprunget till detta är att söka i en liten krets av muntra umgängesbröder (bland dem Carl Israel Hallman), för vilka skalden Bellman 1767-1771 föredrog sina parodisk-humoristiska Handlingar rörande Bacchi ordenskapitel. Han verkar därmed delvis ha avsett att gyckla såväl med åkandet efter titlar (jfr karriärism) och ordensstjärnor som med frimureriets hemlighetsfulla ceremoniväsen. Åtskilliga intyg ger vid handen, att Bellman senast 1774 stiftat tre "riddar"-grader, varur P.B. omedelbart utvecklat sig. Emellertid har sällskapets officiella tillvaro brukat räknas från 1779, då Olof Kexél inkallades och utarbetade ritualen för flera nya, högre och lägre, grader. Vid samma tid blev hertig Karl av Södermanland ordens skyddsherre.

Medlemmar och loger

Bland Par Bricoles medlemmar under 1700-talet framstår vidare namnen Elis Schröderheim, Nils von Rosenstein, Johan Henrik Kellgren, Johan Gabriel Oxenstierna, Bengt Lidner, Abraham Niclas Edelcrantz, A.A. Stjerncrantz, Johan Magnus Lannerstjerna, Olof Åhlström, Francesco Antonio Uttini, Christian Karsten, Carl Stenborg och Edouard Du Puy. Kexél var ända till sin död generalceremonimästare och Bellman den förste ordensskalden. 1799 vidtar ordens andra period med inrättande av nya ämbeten. 1801 instiftades en filialloge i Göteborg (Göta Par Bricole); sedermera har dylika uppstått i Vänersborg (1839), Borås (1860), Malmö (1878), Jönköping (1879) och Sundsvall (1985). Därutöver återfinns lokalföreningen Bricolistiska Sällskapet (2004) i Örebro.

Tidigt 1800-tal

Under det tidiga 1800-talet hotade det allvarligt mystiska, "högre" brikolleriet att ta överhanden, men från 1820 tog orden åter en gladare vändning ("nackspil" (Nachspiel eller efterfester) infördes, o.s.v.). Bland verksamma medlemmar på denna tid märks Lars Hjortsberg, Valerius, J.M. Stjernstolpe, J.V. Berger, J.H. Pettersson, Bernhard Crusell, Franz Berwald, Frans Brendler, Andreas Randel, bellmanssångaren Axel Arvid Raab, Lars Adolf Kinmansson, skalden Fredrik August Dahlgren, Clas Livijn, Bernhard von Beskow, J. A. Björck, H.M. Munthe, Olof Strandberg och Pehr Westerstrand (som var ordens uppburne stormästare 1832-1857). Under 1850-1870-talen deltog Kungliga Operans förnämsta sångare flitigt i ordenslivet.

Stormästare

Bland ordens stormästare i senare tid må nämnas kirurgen professor Carl Jakob Rossander (1892-1900) och regementsläkaren H. Sundberg (sedan 1910). Nuvarande stormästare är Åke Pilotti. 1829 firade P.B. sitt första jubileum, och 26 juli s.å. avtäcktes på Kungliga Djurgården Johan Niclas Byströms av sällskapet bekostade Bellmansbyst. Alltsedan firas årligen Bellmansdagen (26 juli) där som en folkfest under P.B:s ledning. Ordens högtidsdagar är dessutom 15 maj samt Barbaradagen, 4 december (av Bellman vald till ära för hans farmor, Barbara Klein; Barbara brukar förhärligas fantastiskt som ett slags dionysisk gudinna, alla brikollisters "moster"). 1874 firade orden 100-årsjubileum, med festkantat av Talis Qualis och Ludvig Norman.

Stormästarlängd

Sammanfattning

P.B. räknar en stor mängd ledamöter, i synnerhet bland ämbetsmän och köpmän. Där råder en högligen demokratisk blandning av ordensbröder, från högt uppsatta män till småborgare, och numera står kungen som ordens beskyddare. Sången spelar en stor roll inom P.B. Under dess första halvsekel odlades den i form av sällskapsvisan; sedan har denna efterträtts av kvartettsången. P.B. äger en ypperlig sångkör, och som dennas anförare ha verkat Frans Preumayr (1832-1853), Eduard Brendler och (1853-1862) Andreas Randel, vilka båda komponerat sällskapets högtidskörer, under 1860-talet August Söderman, August Melcher Myrberg och O. Strandberg, 1869-1880 J. Dente, 1880-91 L. Ohlsson, samt 1891-? E. Åkerberg (Jfr E. Åkerberg, Musiklifvet inom Par Bricole 1779-1890, 1910.). Körens dirigent 1979-2007 var Hans Kyhle.

Externa länkar


Small Sketch of Owl.png Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926 (Not).
Hämtad från "https://sv.rilpedia.org/wiki/Par_Bricole"
Personliga verktyg