Från Rilpedia

Elis Schröderheim, född 26 mars 1747, död 30 augusti 1795, var en svensk ämbetsman och ursprunglig ledamot av Svenska Akademien 1786 - 1795, på stol 12. 1786 invaldes han också som ledamot nummer 233 av Kungliga Vetenskapsakademien. Han var son till biskopen i Karlstad Göran Klas Schröder.

Schröderheims administrativa förmåga i förening med hans spirituella umgängessätt gjorde honom tidigt till gunstling hos Gustav III. Som bondeståndets sekreterare vid riksdagen 1778/79 gick han kungens ärenden. Hans anseende undergrävdes dock av hans ekonomiska lättsinne och försök att sko sig på pastoratshandeln. Han komprometterades också i samband med processen mot Armfelt, måste avgå som landshövding i Uppsala län 1794 och dog i armod.

Hans gravvård återfinns på Hedvig-Eleonora kyrkogård i Stockholm.

Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Schröderheim, Elis, 1904–1926 ^(Not).

Företrädare: Förste ämbetsinnehavaren

Svenska Akademien, Stol nr 12 1786-1795

Efterträdare: Isac Reinhold Blom