Nobelpriset i fysik

Från Rilpedia

(Omdirigerad från Nobelpristagare i fysik)

Hoppa till: navigering, sök

Texten från svenska Wikipedia

Wilhelm Röntgen tilldelades 1901 det första nobelpriset i fysik.

Niels Bohr och Albert Einstein, Fysikpristagare 1922 respektive 1921

Nobelpriset i fysik är ett av de fem Nobelprisen, inrättade genom Alfred Nobels testamente. Alfred Nobel specificerade att ett av prisen skulle gå till den som under det gångna året "inom fysikens område har gjort den vigtigaste upptäckt eller uppfinning".

Pristagare utses i början av oktober varje år av den svenska Kungliga Vetenskapsakademien, och utdelas 10 december i Stockholms Konserthus då pristagarna får motta priset ur konungens hand. Priset har utdelats sedan 1901.

Sorterbar lista över pristagare

År	Pristagare	Nationalitet	Ämne
1901	Wilhelm Röntgen	Tyskland	Röntgenstrålning
1902	Hendrik Lorentz Pieter Zeeman	Nederländerna	Zeemaneffekt
1903	Henri Becquerel Pierre Curie Marie Curie	Frankrike	Radioaktivitet
1904	Lord Rayleigh	Storbritannien	Upptäckten av argon
1905	Philipp Lenard	Tyskland	Katodstrålar
1906	J.J. Thomson	Storbritannien	Elektrisk ledning i gaser
1907	Albert Abraham Michelson	USA	Michelson–Morleys experiment
1908	Gabriel Lippmann	Frankrike	Färgfotografering
1909	Guglielmo Marconi Ferdinand Braun	Italien Tyskland	Trådlös telegrafi
1910	Johannes Diderik van der Waals	Nederländerna	Tillståndekvationer för vätskor och gaser, van der Waals lag
1911	Wilhelm Wien	Tyskland	Wiens lag
1912	Gustaf Dalén	Sverige	AGA-fyr
1913	Heike Kamerlingh Onnes	Nederländerna	Flytande helium
1914	Max von Laue	Tyskland	Röntgendiffraktion
1915	William Bragg Lawrence Bragg	Storbritannien	Braggdiffraktion
1916	Inget pris utdelades ^(a)
1917	Charles Glover Barkla	Storbritannien	Karakteristisk röntgenstrålning
1918	Max Planck	Tyskland	Plancks strålningslag
1919	Johannes Stark	Tyskland	Starkeffekt
1920	Charles Edouard Guillaume	Frankrike	Invar
1921	Albert Einstein	Tyskland	Fotoelektrisk effekt
1922	Niels Bohr	Danmark	Bohrs atommodell
1923	Robert A. Millikan	USA	Millikans oljedroppsförsök, fotoelektrisk effekt
1924	Manne Siegbahn	Sverige	Röntgenemissionspektroskopi
1925	James Franck Gustav Hertz	Tyskland	Undersökning av energinivåer i atomer med hjälp av elektroner, Franck-Hertz försök
1926	Jean Baptiste Perrin	Frankrike	Materiens diskontinuerliga struktur och sedimentationsjämvikt
1927	Arthur Compton C.T.R. Wilson	USA Storbritannien	Comptonspridning Wilsonkammare
1928	Owen Willans Richardson	Storbritannien	Termionisk emission
1929	Louis de Broglie	Frankrike	de Broglie-våglängd
1930	Chandrasekhara Venkata Raman	Indien	Ramanspridning
1931	Inget pris utdelades ^(a)
1932	Werner Heisenberg	Tyskland	Kvantmekanik
1933	Erwin Schrödinger Paul Dirac	Österrike Storbritannien	Atomfysik
1934	Inget pris utdelades ^(b)
1935	James Chadwick	Storbritannien	Upptäckten av neutronen
1936	Victor F. Hess Carl D. Anderson	Österrike USA	Kosmisk strålning Positronen
1937	Clinton Davisson George Paget Thomson	USA Storbritannien	Diffraktion av elektroner
1938	Enrico Fermi	Italien	Neutroninfångning
1939	Ernest Lawrence	USA	Cyklotronen
1940	Inget pris utdelades ^(b)
1941	Inget pris utdelades ^(b)
1942	Inget pris utdelades ^(b)
1943	Otto Stern	USA	Protonens magnetiska moment
1944	Isidor Isaac Rabi	USA	Atomkärnors magnetiska egenskaper
1945	Wolfgang Pauli	Österrike	Paulis uteslutningsprincip
1946	Percy W. Bridgman	USA	Högtrycksfysik
1947	Sir Edward Victor Appleton	Storbritannien	F-skiktet i jonosfären
1948	Patrick M.S. Blackett	Storbritannien	Kosmisk strålning
1949	Hideki Yukawa	Japan	Pi-meson
1950	Cecil Powell	Storbritannien	Pi-meson
1951	Sir John Cockcroft Ernest Walton	Storbritannien Irland	Kärnfysik
1952	Felix Bloch Edward M. Purcell	USA	Kärnmagnetisk resonans
1953	Frits Zernike	Nederländerna	Faskontrastmikroskop
1954	Max Born Walther Bothe	Storbritannien Tyskland	Kvantmekanik
1955	Willis E. Lamb Polykarp Kusch	USA	Vätespektrums finstruktur Precisionsbestämning av elektronens magnetiska moment
1956	William B. Shockley John Bardeen Walter H. Brattain	USA	Transistorn
1957	Chen Ning Yang Tsung-Dao Lee	Kina	Paritet
1958	Pavel Tjerenkov Ilja M. Frank Igor Jevgenjevitj Tamm	Sovjetunionen	Tjerenkovstrålning
1959	Emilio Segrè Owen Chamberlain	USA	Antiprotonen
1960	Donald A. Glaser	USA	Bubbelkammare
1961	Robert Hofstadter Rudolf Mössbauer	USA Västtyskland	Elektronspridning i atomkärnor och nukleonernas struktur Mössbauereffekten
1962	Lev Landau	Sovjetunionen	Suprafluiditet
1963	Eugene Wigner Maria Goeppert-Mayer J. Hans D. Jensen	USA USA Västtyskland	Kvantgruppteori; Skalmodellen inom kärnfysik
1964	Charles H. Townes Nikolaj G. Basov Aleksandr M. Prochorov	USA Sovjetunionen Sovjetunionen	Maser och laser
1965	Shinichiro Tomonaga Julian Schwinger Richard Feynman	Japan USA USA	Kvantelektrodynamik
1966	Alfred Kastler	Frankrike	Atomspektroskopi
1967	Hans Bethe	USA	Teorin för kärnreaktioner, energiproduktion i stjärnor
1968	Luis Alvarez	USA	Partikelfysik
1969	Murray Gell-Mann	USA	Kvarkmodellen
1970	Hannes Alfvén Louis Néel	Sverige Frankrike	Magnetohydrodynamik Antiferromagnetism
1971	Dennis Gabor	Storbritannien	Holografi
1972	John Bardeen Leon Cooper Robert Schrieffer	USA	BCS-teorin
1973	Leo Esaki Ivar Giæver Brian D. Josephson	Japan USA Storbritannien	Tunneleffekt Josephson-effekt
1974	Martin Ryle Antony Hewish	Storbritannien	Radioastronomi Pulsar
1975	Aage N. Bohr Ben R. Mottelson James Rainwater	Danmark Danmark USA	Kärnfysik
1976	Burton Richter Samuel C.C. Ting	USA	J/ψ-partikel
1977	Philip W. Anderson Sir Nevill F. Mott John H. van Vleck	USA Storbritannien USA	Magnetism
1978	Pjotr Kapitsa Arno Penzias Robert Woodrow Wilson	Sovjetunionen USA USA	Suprafluiditet Kosmisk bakgrundsstrålning
1979	Sheldon Glashow Abdus Salam Steven Weinberg	USA Pakistan USA	Svag växelverkan
1980	James Cronin Val Fitch	USA	K-meson-sönderfall
1981	Nicolaas Bloembergen Arthur L. Schawlow Kai Siegbahn	USA USA Sverige	Laserspektroskopi Elektronspektroskopi
1982	Kenneth G. Wilson	USA	Kritisk punkt
1983	Subramanyan Chandrasekhar William A. Fowler	USA	Chandrasekhargränsen
1984	Carlo Rubbia Simon van der Meer	Italien Nederländerna	Upptäckten av W- och Z-bosonerna
1985	Klaus von Klitzing	Västtyskland	Kvant-Halleffekt
1986	Ernst Ruska Gerd Binnig Heinrich Rohrer	Västtyskland Västtyskland Schweiz	Elektronmikroskopet Sveptunnelmikroskopet
1987	J. Georg Bednorz K. Alexander Müller	Västtyskland Schweiz	Högtemperatursupraledare
1988	Leon M. Lederman Melvin Schwartz Jack Steinberger	USA	Myonneutrino
1989	Norman F. Ramsey Hans G. Dehmelt Wolfgang Paul	USA USA Västtyskland	Maser Jonfälla
1990	Jerome I. Friedman Henry Way Kendall Richard E. Taylor	USA USA Kanada	Kvarkar
1991	Pierre-Gilles de Gennes	Frankrike	Flytande kristaller
1992	Georges Charpak	Frankrike	Partikeldetektor
1993	Russell A. Hulse Joseph Taylor	USA	Gravitationsvågor
1994	Bertram N. Brockhouse Clifford G. Shull	Kanada USA	Neutrondiffraktion Neutronspektroskopi
1995	Martin L. Perl Frederick Reines	USA	Tau-lepton Neutrino
1996	David M. Lee Douglas D. Osheroff Robert C. Richardson	USA	Suprafluiditet i helium-3
1997	Steven Chu Claude Cohen-Tannoudji William D. Phillips	USA Frankrike USA	Laserkylning
1998	Robert B. Laughlin Horst L. Störmer Daniel C. Tsui	USA Tyskland USA	Fraktionell kvant-Halleffekt
1999	Gerardus 't Hooft Martinus J.G. Veltman	Nederländerna	Svag växelverkan
2000	Zjores Alfjorov Herbert Kroemer Jack S. Kilby	Ryssland Tyskland USA	Optoelektronik Den integrerad kretsen
2001	Eric Cornell Wolfgang Ketterle Carl Wieman	USA Tyskland USA	Bose–Einstein-kondensation
2002	Raymond Davis Jr. Masatoshi Koshiba Riccardo Giacconi	USA Japan USA	Neutrinoastronomi Röntgenastronomi
2003	Alexej A. Abrikosov Vitalij L. Ginzburg Anthony J. Leggett	USA Ryssland USA	Supraledning
2004	David J. Gross H. David Politzer Frank Wilczek	USA	Stark växelverkan
2005	Roy J. Glauber John L. Hall Theodor W. Hänsch	USA USA Tyskland	Optisk koherens Laserspektroskopi
2006	John C. Mather George F. Smoot	USA	Kosmisk bakgrundsstrålning
2007	Albert Fert Peter Grünberg	Frankrike Tyskland	Jättemagnetoresistans
2008	Yoichiro Nambu, Makoto Kobayashi och Toshihide Maskawa	USA Japan	"för upptäckten av mekanismen för spontant symmetribrott inom den subatomära fysiken" "för upptäckten av ursprunget till det symmetribrott som förutsäger att naturen måste ha minst tre familjer av kvarkar"

Fotnoter: (a) Prissumman fonderades i sin helhet till fysikprisfonden. (b) Prissumman fonderades med 1/3 till huvudfonden och 2/3 till fysikprisfonden

Referenser

The politics of excellence, beyond the nobel prize; R. Friedman ; 2002
Nobel Century: a biographical analysis of physics laureates, in Interdisciplinary Science Reviews, by Claus D. Hillebrand ; June 2002; No 2. p.87-93

Externa länkar

Komplett lista över fysikprisen, kronologisk

Nobelpriset i fysik

Från Rilpedia

Sorterbar lista över pristagare

Referenser

Externa länkar

Visningar

Personliga verktyg

Sök

Navigering

Bibeln

Övrigt

Verktygslåda

På andra språk