Halleffekt

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
Diagram som förklarar Halleffekt, där de blå partiklarna (1) föreställer elektroner, som rör sig från batteriets minuspol till dess pluspol. I figur A avlänkar Lorentzkraften elektronerna till plattans översida som bli blå (negativ). I B och C avlänkas elektronerna till undersidan eftersom strömriktning eller fältrikning har ändrat riktning. I D är båda strom och magnetfältet omvända, och nu avlänkas elektronerna till översidan igen.

Halleffekt är fenomenet att strömförande ledare i magnetfält får en potentialskillnad (Hallspänning) vinkelrätt mot strömriktningen. Effekten är uppkallad efter den amerikanska fysikern Edwin Hall, som upptäckte den 1879. Hallgivare kan mäta magnetfält och de används tillsammans med magneter som kontaktlösa givare, till exempel för elektroniskt styrd tändning i motorer.

Vanligtvis är geometrin som i bilden, med en rektangulär platta vinkelrät på ett magnetfält B. Om det går en elektrisk ström I genom plattan uppstår en spänning mellan sidorna som står vinkelrätt på strömriktningen. Denna hallspänning UH ges av

U_{\mathrm{H}}=R_\mathrm{H}\,\frac{IB}{d},

där d är plattans tjocklek och RH är dess hallkoefficient, en materialegenskap.

Effekten orsakas av Lorentzkraft på laddningsbärare som rör sig i ett magnetiskt fält. Hallspänningen är proportionell mot laddningsbärarnas drifthastighet och kan användas för att uppskatta deras koncentration.

Personliga verktyg