Sveriges Riksbanks pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne
Från Rilpedia
Texten från svenska Wikipedia
Sveriges Riksbanks pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne, i dagligt tal ofta kallat Nobelpriset i ekonomi eller Ekonomipriset är ett pris som instiftades av Sveriges Riksbank 1968, i samband med bankens 300-årsjubileum.
Priset delades ut för första gången 1969, prissumman är den samma som för nobelprisen och utdelningen sker tillsammans med de fyra nobelpris som delas ut i Stockholm den 10 december årligen. Pristagare utses i början av oktober varje år av den svenska Kungliga Vetenskapsakademien, som även utser pristagare för Nobelpriset i fysik och Nobelpriset i kemi. Nomineringsproceduren och arbetet med att utse pristagare går till på samma sätt som för fysik- och kemiprisen.
Pristagare
| År | Pristagare | Nationalitet | Motivering |
|---|---|---|---|
| 1969 | Ragnar Frisch | Norge | "för utveckling och användning av dynamiska modeller för analys av ekonomiska förlopp". |
| Jan Tinbergen | Nederländerna | ||
| 1970 | Paul Samuelson | USA | "för de arbeten genom vilka han utvecklat den statiska och dynamiska ekonomiska teorier och verksamt bidragit till att höja den analystekniska nivån inom den ekonomiska vetenskapen". |
| 1971 | Simon Kuznets | USA | "för hans empiriskt baserade tolkning av ekonomisk tillväxt som lett till ny och fördjupad insikt i den ekonomiska och sociala strukturen och utvecklingsprocessen". |
| 1972 | John Hicks | Storbritannien | "för deras banbrytande insatser inom allmän ekonomisk jämviktsteori och välfärdsteori". |
| Kenneth Arrow | USA | ||
| 1973 | Wassily Leontief | USA | "för utarbetandet av input-output metoden samt för dess tillämpning på viktiga ekonomiska problem". |
| 1974 | Gunnar Myrdal | Sverige | "för deras pionjärarbete inom penning- och konjunkturteori samt deras inträngande analys av det ömsesidiga beroendet mellan ekonomiska, sociala och institutionella förhållanden". |
| Friedrich Hayek | Österrike | ||
| 1975 | Leonid Kantorovitj | Sovjetunionen | "för deras bidrag till teorin för optimal resursanvändning". |
| Tjalling Koopmans | USA | ||
| 1976 | Milton Friedman | USA | "för hans bidrag till konsumtionsanalys, till monetär historia och teori jämte hans klarläggande av stabiliseringspolitikens komplexitet". |
| 1977 | Bertil Ohlin | Sverige | "för deras banbrytande arbeten inom teorin för internationell handel och internationella kapitalrörelser". |
| James Meade | Storbritannien | ||
| 1978 | Herbert Simon | USA | "för hans banbrytande forskning om beslutsprocessen inom ekonomiska organisationer". |
| 1979 | Theodore Schultz | USA | "för deras pionjärarbeten inom ekonomisk utvecklingsforskning med särskild hänsyn till u-ländernas problem". |
| William Arthur Lewis | Saint Lucia | ||
| 1980 | Lawrence Klein | USA | "för konstruktionen av ekonometriska konjunkturmodeller samt deras tillämpning för analys av ekonomisk politik". |
| 1981 | James Tobin | USA | "för hans analys av finansiella marknader och dessas samband med utgiftsbeslut och därmed sysselsättning, produktion och prisutveckling". |
| 1982 | George J. Stigler | USA | "för hans banbrytande studier av marknaders funktionssätt och strukturer samt offentliga regleringars orsaker och effekter". |
| 1983 | Gerard Debreu | USA | "för införandet av nya analytiska metoder i nationalekonomisk teori och för en rigorös omformulering av teorin för allmän jämvikt". |
| 1984 | Richard Stone | USA | "för att han gjort banbrytande insatser vid utvecklandet av system för nationalräkenskaper och därigenom radikalt förbättrat underlaget för empirisk ekonomisk analys". |
| 1985 | Franco Modigliani | Italien USA |
"för hans grundläggande analyser av sparande och finansiella marknader". |
| 1986 | James M. Buchanan | USA | "för hans utveckling av de kontraktsteoretiska och konstitutionella grundvalarna för ekonomiskt och politiskt beslutsfattande". |
| 1987 | Robert Solow | USA | "för hans insatser inom teorin för ekonomisk tillväxt". |
| 1988 | Maurice Allais | Frankrike | "för hans pionjärinsatser inom teorin för marknader och effektivt resursutnyttjande". |
| 1989 | Trygve Haavelmo | Norge | "för hans klarläggande av de sannolikhetsteoretiska grunderna för ekonometrisk metodik och hans analys av simultana ekonomiska strukturer". |
| 1990 | Harry Markowitz, Merton Miller, William Forsyth Sharpe |
USA | "för deras pionjärinsatser inom teorin för finansiell ekonomi". |
| 1991 | Ronald Coase | Storbritannien | "för hans klarläggande av transaktionskostnadernas och de ekonomiska rättigheternas betydelse för det ekonomiska systemets institutionella struktur och funktionssätt". |
| 1992 | Gary S. Becker | USA | "för att ha vidgat tillämpningen av mikroekonomisk analys till att gälla ett brett område av individers beteenden och relationer, även utanför marknaden". |
| 1993 | Robert Fogel, Douglass North |
USA | "för att ha förnyat den ekonomiskhistoriska forskningen genom att använda ekonomisk teori och kvantitativa metoder för att förklara ekonomisk och institutionell förändring". |
| 1994 | John Harsanyi | Ungern USA |
"för deras banbrytande analys av jämvikter i teorin för icke-kooperativa spel". |
| John Forbes Nash | USA | ||
| Reinhard Selten | Tyskland | ||
| 1995 | Robert Lucas, Jr. | USA | "för att ha utvecklat och tillämpat hypotesen om rationella förväntningar och i grunden förändrat makroekonomisk analys och synen på ekonomisk politik". |
| 1996 | James Mirrlees | Storbritannien | "för fundamentala bidrag till den ekonomiska teorin för incitament vid asymmetrisk information". |
| William Vickrey | Kanada USA |
||
| 1997 | Robert C. Merton, Myron Scholes |
USA | "för en ny metod att värdera derivatinstrument". |
| 1998 | Amartya Sen | Indien | "för hans bidrag till den ekonomiska välfärdsanalysen". |
| 1999 | Robert A. Mundell | Kanada | "för hans analys av penning- och finanspolitik under olika växelkursregimer, samt hans analys av optimala valutaområden". |
| 2000 | James Heckman | USA | "för hans utveckling av teori och metoder för analys av selektiva urval". |
| Daniel McFadden | USA | "för hans utveckling av teori och metoder för analys och diskreta val". | |
| 2001 | George Akerlof Michael Spence Joseph E. Stiglitz |
USA | "för deras analys av marknader med asymmetrisk information". |
| 2002 | Daniel Kahneman | USA Israel |
"för att ha infört insikter från psykologisk forskning i ekonomisk vetenskap, särskilt beträffande bedömningar och beslut under osäkerhet". |
| Vernon L. Smith | USA | "för att ha gjort laboratorieexperiment till verktyg i empirisk ekonomisk analys, särskilt i studier av olika marknadsmekanismer". | |
| 2003 | Robert F. Engle | USA | "för metoder att analysera ekonomiska tidsserier med tidsvarierande volatilitet (ARCH)". |
| Clive Granger | Storbritannien | "för metoder att analysera ekonomiska tidsserier med samvarierande trender (kointegration)". | |
| 2004 | Finn E. Kydland | Norge | "för deras bidrag till dynamisk makroekonomisk teori: den ekonomiska politikens tidskonsistens och konjunkturens drivkrafter". |
| Edward C. Prescott | USA | ||
| 2005 | Robert Aumann | Israel USA |
"för att genom spelteoretisk analys ha fördjupat vår förståelse av konflikt och samarbete". |
| Thomas Schelling | USA | ||
| 2006 | Edmund Phelps | USA | "för hans analys av intertemporala avvägningar i makroekonomisk politik”. |
| 2007 | Leonid Hurwicz Eric Maskin Roger Myerson |
USA | "för att ha lagt grunden till teorin för allokeringsmekanismer". |
| 2008 | Paul Krugman | USA | "för sin analys av handelsmönster och lokalisering av ekonomisk aktivitet" |
Externa länkar
|
|||||||||||
