Nobelpriset i fysik

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
Wilhelm Röntgen tilldelades 1901 det första nobelpriset i fysik.
Niels Bohr och Albert Einstein, Fysikpristagare 1922 respektive 1921

Nobelpriset i fysik är ett av de fem Nobelprisen, inrättade genom Alfred Nobels testamente. Alfred Nobel specificerade att ett av prisen skulle gå till den som under det gångna året "inom fysikens område har gjort den vigtigaste upptäckt eller uppfinning".

Pristagare utses i början av oktober varje år av den svenska Kungliga Vetenskapsakademien, och utdelas 10 december i Stockholms Konserthus då pristagarna får motta priset ur konungens hand. Priset har utdelats sedan 1901.

Sorterbar lista över pristagare

År Pristagare Nationalitet Ämne
1901 Wilhelm Röntgen Tyskland Röntgenstrålning
1902 Hendrik Lorentz
Pieter Zeeman
Nederländerna Zeemaneffekt
1903 Henri Becquerel
Pierre Curie
Marie Curie
Frankrike Radioaktivitet
1904 Lord Rayleigh Storbritannien Upptäckten av argon
1905 Philipp Lenard Tyskland Katodstrålar
1906 J.J. Thomson Storbritannien Elektrisk ledning i gaser
1907 Albert Abraham Michelson USA Michelson–Morleys experiment
1908 Gabriel Lippmann Frankrike Färgfotografering
1909 Guglielmo Marconi
Ferdinand Braun
Italien
Tyskland
Trådlös telegrafi
1910 Johannes Diderik van der Waals Nederländerna Tillståndekvationer för vätskor och gaser, van der Waals lag
1911 Wilhelm Wien Tyskland Wiens lag
1912 Gustaf Dalén Sverige AGA-fyr
1913 Heike Kamerlingh Onnes Nederländerna Flytande helium
1914 Max von Laue Tyskland Röntgendiffraktion
1915 William Bragg
Lawrence Bragg
Storbritannien Braggdiffraktion
1916 Inget pris utdelades (a)
1917 Charles Glover Barkla Storbritannien Karakteristisk röntgenstrålning
1918 Max Planck Tyskland Plancks strålningslag
1919 Johannes Stark Tyskland Starkeffekt
1920 Charles Edouard Guillaume Frankrike Invar
1921 Albert Einstein Tyskland Fotoelektrisk effekt
1922 Niels Bohr Danmark Bohrs atommodell
1923 Robert A. Millikan USA Millikans oljedroppsförsök, fotoelektrisk effekt
1924 Manne Siegbahn Sverige Röntgenemissionspektroskopi
1925 James Franck
Gustav Hertz
Tyskland Undersökning av energinivåer i atomer med hjälp av elektroner, Franck-Hertz försök
1926 Jean Baptiste Perrin Frankrike Materiens diskontinuerliga struktur och sedimentationsjämvikt
1927 Arthur Compton
C.T.R. Wilson
USA
Storbritannien
Comptonspridning
Wilsonkammare
1928 Owen Willans Richardson Storbritannien Termionisk emission
1929 Louis de Broglie Frankrike de Broglie-våglängd
1930 Chandrasekhara Venkata Raman Indien Ramanspridning
1931 Inget pris utdelades (a)
1932 Werner Heisenberg Tyskland Kvantmekanik
1933 Erwin Schrödinger
Paul Dirac
Österrike
Storbritannien
Atomfysik
1934 Inget pris utdelades (b)
1935 James Chadwick Storbritannien Upptäckten av neutronen
1936 Victor F. Hess
Carl D. Anderson
Österrike
USA
Kosmisk strålning
Positronen
1937 Clinton Davisson
George Paget Thomson
USA
Storbritannien
Diffraktion av elektroner
1938 Enrico Fermi Italien Neutroninfångning
1939 Ernest Lawrence USA Cyklotronen
1940 Inget pris utdelades (b)
1941 Inget pris utdelades (b)
1942 Inget pris utdelades (b)
1943 Otto Stern USA Protonens magnetiska moment
1944 Isidor Isaac Rabi USA Atomkärnors magnetiska egenskaper
1945 Wolfgang Pauli Österrike Paulis uteslutningsprincip
1946 Percy W. Bridgman USA Högtrycksfysik
1947 Sir Edward Victor Appleton Storbritannien F-skiktet i jonosfären
1948 Patrick M.S. Blackett Storbritannien Kosmisk strålning
1949 Hideki Yukawa Japan Pi-meson
1950 Cecil Powell Storbritannien Pi-meson
1951 Sir John Cockcroft
Ernest Walton
Storbritannien
Irland
Kärnfysik
1952 Felix Bloch
Edward M. Purcell
USA Kärnmagnetisk resonans
1953 Frits Zernike Nederländerna Faskontrastmikroskop
1954 Max Born
Walther Bothe
Storbritannien
Tyskland
Kvantmekanik
1955 Willis E. Lamb
Polykarp Kusch
USA Vätespektrums finstruktur
Precisionsbestämning av elektronens magnetiska moment
1956 William B. Shockley
John Bardeen
Walter H. Brattain
USA Transistorn
1957 Chen Ning Yang
Tsung-Dao Lee
Kina Paritet
1958 Pavel Tjerenkov
Ilja M. Frank
Igor Jevgenjevitj Tamm
Sovjetunionen Tjerenkovstrålning
1959 Emilio Segrè
Owen Chamberlain
USA Antiprotonen
1960 Donald A. Glaser USA Bubbelkammare
1961 Robert Hofstadter
Rudolf Mössbauer
USA
Västtyskland
Elektronspridning i atomkärnor och nukleonernas struktur
Mössbauereffekten
1962 Lev Landau Sovjetunionen Suprafluiditet
1963 Eugene Wigner
Maria Goeppert-Mayer
J. Hans D. Jensen
USA
USA
Västtyskland
Kvantgruppteori;
Skalmodellen
inom kärnfysik
1964 Charles H. Townes
Nikolaj G. Basov
Aleksandr M. Prochorov
USA
Sovjetunionen
Sovjetunionen
Maser och laser
1965 Shinichiro Tomonaga
Julian Schwinger
Richard Feynman
Japan
USA
USA
Kvantelektrodynamik
1966 Alfred Kastler Frankrike Atomspektroskopi
1967 Hans Bethe USA Teorin för kärnreaktioner, energiproduktion i stjärnor
1968 Luis Alvarez USA Partikelfysik
1969 Murray Gell-Mann USA Kvarkmodellen
1970 Hannes Alfvén
Louis Néel
Sverige
Frankrike
Magnetohydrodynamik
Antiferromagnetism
1971 Dennis Gabor Storbritannien Holografi
1972 John Bardeen
Leon Cooper
Robert Schrieffer
USA BCS-teorin
1973 Leo Esaki
Ivar Giæver
Brian D. Josephson
Japan
USA
Storbritannien
Tunneleffekt
Josephson-effekt
1974 Martin Ryle
Antony Hewish
Storbritannien Radioastronomi
Pulsar
1975 Aage N. Bohr
Ben R. Mottelson
James Rainwater
Danmark
Danmark
USA
Kärnfysik
1976 Burton Richter
Samuel C.C. Ting
USA J/ψ-partikel
1977 Philip W. Anderson
Sir Nevill F. Mott
John H. van Vleck
USA
Storbritannien
USA
Magnetism
1978 Pjotr Kapitsa
Arno Penzias
Robert Woodrow Wilson
Sovjetunionen
USA
USA
Suprafluiditet
Kosmisk bakgrundsstrålning
1979 Sheldon Glashow
Abdus Salam
Steven Weinberg
USA
Pakistan
USA
Svag växelverkan
1980 James Cronin
Val Fitch
USA K-meson-sönderfall
1981 Nicolaas Bloembergen
Arthur L. Schawlow
Kai Siegbahn
USA
USA
Sverige
Laserspektroskopi
Elektronspektroskopi
1982 Kenneth G. Wilson USA Kritisk punkt
1983 Subramanyan Chandrasekhar
William A. Fowler
USA Chandrasekhargränsen
1984 Carlo Rubbia
Simon van der Meer
Italien
Nederländerna
Upptäckten av W- och Z-bosonerna
1985 Klaus von Klitzing Västtyskland Kvant-Halleffekt
1986 Ernst Ruska
Gerd Binnig
Heinrich Rohrer
Västtyskland
Västtyskland
Schweiz
Elektronmikroskopet
Sveptunnelmikroskopet
1987 J. Georg Bednorz
K. Alexander Müller
Västtyskland
Schweiz
Högtemperatursupraledare
1988 Leon M. Lederman
Melvin Schwartz
Jack Steinberger
USA Myonneutrino
1989 Norman F. Ramsey
Hans G. Dehmelt
Wolfgang Paul
USA
USA
Västtyskland
Maser
Jonfälla
1990 Jerome I. Friedman
Henry Way Kendall
Richard E. Taylor
USA
USA
Kanada
Kvarkar
1991 Pierre-Gilles de Gennes Frankrike Flytande kristaller
1992 Georges Charpak Frankrike Partikeldetektor
1993 Russell A. Hulse
Joseph Taylor
USA Gravitationsvågor
1994 Bertram N. Brockhouse
Clifford G. Shull
Kanada
USA
Neutrondiffraktion
Neutronspektroskopi
1995 Martin L. Perl
Frederick Reines
USA Tau-lepton
Neutrino
1996 David M. Lee
Douglas D. Osheroff
Robert C. Richardson
USA Suprafluiditet i helium-3
1997 Steven Chu
Claude Cohen-Tannoudji
William D. Phillips
USA
Frankrike
USA
Laserkylning
1998 Robert B. Laughlin
Horst L. Störmer
Daniel C. Tsui
USA
Tyskland
USA
Fraktionell kvant-Halleffekt
1999 Gerardus 't Hooft
Martinus J.G. Veltman
Nederländerna Svag växelverkan
2000 Zjores Alfjorov
Herbert Kroemer
Jack S. Kilby
Ryssland
Tyskland
USA
Optoelektronik
Den integrerad kretsen
2001 Eric Cornell
Wolfgang Ketterle
Carl Wieman
USA
Tyskland
USA
Bose–Einstein-kondensation
2002 Raymond Davis Jr.
Masatoshi Koshiba
Riccardo Giacconi
USA
Japan
USA
Neutrinoastronomi
Röntgenastronomi
2003 Alexej A. Abrikosov
Vitalij L. Ginzburg
Anthony J. Leggett
USA
Ryssland
USA
Supraledning
2004 David J. Gross
H. David Politzer
Frank Wilczek
USA Stark växelverkan
2005 Roy J. Glauber
John L. Hall
Theodor W. Hänsch
USA
USA
Tyskland
Optisk koherens
Laserspektroskopi
2006 John C. Mather
George F. Smoot
USA Kosmisk bakgrundsstrålning
2007 Albert Fert
Peter Grünberg
Frankrike
Tyskland
Jättemagnetoresistans
2008 Yoichiro Nambu,
Makoto Kobayashi
och Toshihide Maskawa
USA
Japan
"för upptäckten av mekanismen för spontant symmetribrott inom den subatomära fysiken"
"för upptäckten av ursprunget till det symmetribrott som förutsäger att naturen måste ha minst tre familjer av kvarkar"

Fotnoter: (a) Prissumman fonderades i sin helhet till fysikprisfonden. (b) Prissumman fonderades med 1/3 till huvudfonden och 2/3 till fysikprisfonden

Referenser

  • The politics of excellence, beyond the nobel prize; R. Friedman ; 2002
  • Nobel Century: a biographical analysis of physics laureates, in Interdisciplinary Science Reviews, by Claus D. Hillebrand ; June 2002; No 2. p.87-93

Externa länkar

Personliga verktyg