Nicolaus Eschilli
Från Rilpedia
Nicolaus Eschilli, även stavat Nikolaus Aechilli, superintendent i Kalmar stift. Född den 4 augusti 1588 i Förlösa sn, Kalmar län, död den 17 december 1650 i Kalmar, Kalmar län.
Eschilli erhöll en mycket god utbildning genom sin far Kyrkoherden Eschillius Haquinis omsorg. I unga år studerade han först i Kalmar, Växjö och Linköping innan han tillsammans med brodern Petrus den 2 november 1605 blev student vid universitetet i Greifswald. Brodern skulle senare bli Kyrkoherde i Åby sn. Eschilli skrev in sig med namnet Phyrladius och blev efter besök i Rostock, Helmstadt och Leipzig student i Wittenberg den 10 october 1610. Där stannade han inte länge utan återvände redan samma år till Sverige där han fick tjänst som rektor i Kalmar. Den 9 november 1613 prästvigdes han tillsammans med sju av sina lärjungar i Vimmerby. 1623 blev han Teologie lektor och Kyrkoherde i Ljungby sn i Kalmar län. Den 29 november 1627 blev han utnämnd till Superintendent i Kalmar stift. I denna egenskap verkade han till sin död. Eschilli deltog även som Riksdagsman från sistnämnda år och under de följande riksdagarna.
Det religlösa genomsyrade hans liv från alla håll. Hans far var Kyrkoherde och hans hustru Birgitta var dotter till Johannes Petri Ungius vilken var Eschillis företrädare som Superintendent i Kalmar. Ungius far i sin tur var Hovpredikant hos Johan III och senare Kyrkoherde i Hultsjö sn i Jönköpings län. Birgittas mor härstammade från en borgarsläkt vilken genom moderns far, Borgmästaren i Jönköping Måns Jönsson, fått stor rikedom och anseende under 1500-talets slut.
Vid riksdagen 1644 gick han till storms mot drottning Kristinas lärare Johannes Matthiæ Gothus. Johannes Matthiæ Gothus hade hävdat att man kunde avstå från nöddop om detta förrättades av en lekman. Följande år utgav Eschilli en synodaldisputation, i vilken han närmare utvecklade skälen för sitt klander. Om man tillrådde att hellre umbära dopet än låta lekmän meddela det, så innebar detta en sådan en förkastelse av dopets nödvändighet, och styrkte kalvinisternas mening, att dopet inte var den nya födelsens medel, utan endast "ett tecken eller en yttre ceremoni".
Drottningen ville dock på inga villkor tillåta, att hennes lärare Johannes Matthiæ Gothus skulle bli utsatt för någon förföljelse. När riksdagen sammanträdde 1647, förekom inom rådet en skarp ordväxling mellan Axel Oxenstjerna och drottningen, som uttalade sitt missnöje med Nicolai Eschilli angrepp. Det gick så långt, att drottningen slutligen gav de församlade biskoparna befallning att förlika saken. Detta lyckades: de bägge kämparna räckte varandra handen till försoning; men de frågor, söm framkallat oenigheten, var härmed endast undanskjutna och kunde lätt ge anledning till nya strider. Axel Oxenstierna, som bedömde saken realistiskt, skrev också till sin vän biskop Isak Rothovius i Åbo: "Sopita aut ad tempus suppressa lis fuit".
Källa
| Företrädare: Jonas Rothovius |
Superintendent i Kalmar stift 1627–1650 |
Efterträdare: Samuel Enander |
