Nationale Volksarmee

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
icon_anmal.gif
rp-wp-sv.gif
Nationale Volksarmee
Coat of arms of NVA (East Germany).svg
Nationale Volksarmees symbol
Information
Nation Mall:Landsdata Östtyskland Östtyskland
Grundad 1956
Nedlagd 1990 (uppgick i Bundeswehr)
Organisationer Flag of NVA (East Germany).svg Landstreitkräfte der DDR
Emblem of aircrafts of NVA (East Germany).svg Luftstreitkräfte der NVA
Flag of auxiliary ships of VM (East Germany).svg Volksmarine
Högkvarter Strausberg, Östtyskland
Aktiva styrkor 155.319[1]
Ekonomi
Övrigt

Nationale Volksarmee (NVA) var 1956-1990 Östtysklands försvarsmakt. Den omfattade armé, flygvapen och marin.

Innehåll

Historia

NVA-soldater vid Neue Wache i Berlin.

Nationale Volksarmee skapades 1956 som ett svar på Västtysklands skapande av Bundeswehr. Man började bygga upp militära styrkor i DDR ett par år efter krigsslutet och Verwaltung für Schulung (VfS) bildades 25 augusti 1949, 14 oktober ombildades Vfs till Hauptverwaltung für Ausbildung (HVA). Juli 1952 bildades så Kasernierte Volkspolizei (KVP) från HVA och fyra år senare bildades formellt den östtyska militären, Nationale Volksarmee (NVA).

Till en början var Volksarmee frivilligt att delta i men från 1962 hade DDR värnplikt.

1968 deltog NVA som en del av Warszawapaktens styrkor vid invasionen av Tjeckoslovakien. NVA deltog i de bakre leden vid gränsen och hade hand om logistik. Orsakerna till detta var politiska då det hade varit första gången tyska trupper gick in ett land efter andra världskriget. NVA hade förhöjd beredskap vid flera tillfällen: 1961 då Berlinmuren började byggas, Kubakrisen 1962, Pragvåren 1968 och hösten 1989. Det fanns även planer på att sätta in NVA tillsammans med sovjetiska styrkor i samband med oroligheterna i Polen 1981.

1990 överfördes NVA:s delar till Bundeswehr. De flesta anläggningarna lades ner och den militära utrustningen såldes eller skänktes bort till bland andra Turkiet och Indonesien. Stora mängder vapen såldes även till Finland och Sverige.

Militära traditioner

NVA såg sina militära förebilder i de stridande under de tyska bondekrigen 1525, Befrielsekrigen 1813 och revolutionerna 1848 och 1918. Förebilder i övrigt var de internationella brigaderna under det Spanska inbördeskriget 1936 och den egna insatsen i samband med byggandet av Berlinmuren 1961 ("Rettung des Friedens durch die NVA"). De preussiska traditionerna återfanns i form av Großer Zapfenstreich och bibehållandet av Stechschritt (modifierat som Exerzierschritt). NVA:s paradmarch var Yorckscher Marsch.

I likhet med detta hämtade sjöstridskrafterna, från 1960 Volksmarine, sina traditioner från matrosupproret i Kiel 1918. Den östtyska marinen hade dock svårare att hämta traditioner från den tidigare tyska marina historien i övrigt där försök ofta klassades som "politiskt icke opportuna" ("politisch nicht opportun") av den politiska ledningen.

Militära grader

De militära graderna i NVA återspeglade det dubbla arvet i DDR; både det från Preussen och från Sovjet, både det från Wehrmacht och det från Sovjetarmén. Det preussiska arvet manifesterade sig framförallt i gradernas benämningar. Det sovjetiska inte minst i gradstrukturen. Så fanns det, t.ex., fyra kompaniofficersgrader, inte tre. Fänrikarna motsvarade de ryska прапорщик (praporschik), underofficerare, och var inte kadetter.

Struktur

De tre försvarsgrenarna

NVA organiserades i arméstridskrafter (Landstreitkräfte), folkmarinen (Volksmarine) och luftstridskrafterna (Luftstreitkräfte u. Luftverteidigung; LSK/LV).

Landstridskafterna delades in i Militärområde III i Leipzig och Militärområde V i Neubrandenburg, vardera med en pansardivision och två motoriserade skyttedivisioner.

Volksmarine hade sitt högkvarter i Rostock och omfatade totalt 17 000 man, med korvetter, robotbåtar, landstigningsbåtar och minsvepare, men inga ubåtar. Den var i princip helt underställd den sovjetiska Östersjöflottan.

Luftstridskrafterna indelades i en luftarmekår med två flygdivisioner. Totalt hade man 6 jaktflottiljer, en attackflottilj, och en av vardera utbildnings- helikopter- och transportflottilj. LSK/LV var helt integrerat i Warszawapaktens luftförsvarssystem.

Grenztruppen der DDR, gränsbevakningen, var integrerad i NVA till 1972, då de bröts ur, för att kringgå SALT-avtalet.

Källa: NVA in Stichworten. Bonner Druck- u. Verlagsgesellschaft, 1977.

Generalstaber (Kommando)

  • Den östtyska generalstaben var Ministerium für Nationale Verteidigung och hade sitt högkvarter i Strausberg.
    • Kommando Landstreitkräfte (KdoLaSK) - Geltow (utanför Potsdam)
    • Kommando Luftstreitkräfte und Luftverteidigungskräfte (KdoLSK/LV) - Strausberg
    • Kommando Volksmarine (KdoVM) - Rostock

Kuriosa

MiG-21.
Tatra 813

Då Bundeswehr tog över NVA medförde detta att man fick ta över materiel som dittills inte funnits i den tyska försvarsmakten, till exempel fick Luftwaffe plötsligt MiG-stridsplan. Av dessa såldes större delen till andra länder i det tidigare östblocket, men Bundeswehr behöll 24 st MiG-29. Stridsplanen var baserade i Rostock-Laage och flögs av Jagdgeschwader.

Referenser

  1. ↑ Samberg, Detlef Samberg.de: Die Nationale Volksarmee Stand: 1989 Avläst 24 mars 2009

Se även

Externa länkar

Hämtad från "https://sv.rilpedia.org/wiki/Nationale_Volksarmee"
Personliga verktyg