Innertyska gränsen
Från Rilpedia
Innertyska gränsen, tyska innerdeutsche Grenze, även Zonengrenze eller deutsch-deutsche Grenze var den 1 378 kilometer långa statsgräns som åren 1949-1990 gick mellan Västtyskland/Västberlin och Östtyskland (DDR). Gränsen bestämdes av de fyra segrarmakterna efter andra världskriget. Från början en rent administrativ gräns, blev den med det kalla krigets start en del av järnridån, och försågs efterhand av den kommunistiska regimen i Östtyskland med murar, stängsel, vakttorn, minfält med flera installationer som gjorde den omöjlig att passera utan myndigheternas godkännande.
Gesellschaftliches System der Grenzsicherung var den östtyska organisation som hade till huvuduppgift att bemanna det offentliga gränsbevakningssystem som utgjorde den östtyska gränsen mot Västtyskland. Sedan de två tyska staterna grundades 1949 svarade först den reguljära östtyska polisen för bevakningen, men efter Berlinmurens konstruktion i augusti 1961 togs ansvaret över av NVA, Nationale Volksarmee. I realiteten samverkade flera organisationer i bevakningssystemet: Volkspolizei (ordningspolisen), Transportpolizei (trafikpolisen) och Staatssicherheitsdienst, Stasi (säkerhetspolisen). Det var sektion 6 vid Stasi, sektionen för pass och spaning (Pass und Fahndung) som granskade utländska pass och visa samt utförde bakgrundskontroller av besökare. Normalt sköttes själva kontrollen vid de olika gränsstationerna av ordningspolisen och armén, men om dessa fattade misstankar gick Stasi in och tog över ärendet.
Omkring 90 procent av Östtysklands gränstrupper på 47.000 man var 1989 avdelade till den innertyska gränsen, medan gränserna mot de kommunistiska grannländerna Polen och Tjeckoslovakien bevakades mycket lindrigare.
Antalet offer
Antalet dödsoffer bland dem som försökte fly från Östtyskland är oklart. Enligt åklagarmyndigheten i Berlin rör det sig om minst 271 personer som aktivt dödades av östtyska gränsvakter. Den efter DDR:s fall tillsatta myndigheten Zentrale Ermittlungsgruppe für Regierungs- und Vereinigungskriminalität redovisade 421 misstänkta fall. Arbeitsgemeinschaft 13. August redovisar 1 008 fall, då även personer som drunknat under flykt över Östersjön, dött i olyckor under pågående flykt, begått självmord efter upptäckt flyktförsök, med flera dödsorsaker, räknas in.
