Lunds stadsbuss

Från Rilpedia

Texten från svenska Wikipedia

Grön buss den 1 maj 2005.

Lunds stadsbuss (officiellt Lund Stadsbuss, tidigare Stadstrafiken i Lund) är kollektivtrafiken i Lund. Lund utmärker sig bland andra städer genom att ha en mer självständig roll gentemot den regionala trafiken (i detta fall Skånetrafiken) vad gäller stadsbussarna. Lunds kommun är huvudman för busstrafiken i Lund och bestämmer vilka entreprenörer som ska ta hand om trafiken.

Historia

Lund fick sina första stadsbussar år 1927, de levererades från Tidaholms bruk, och busstrafiken sköttes av aktiebolaget Stadsomnibussarna i Lund. Den 1 december startade trafiken, och det fanns en linje: Sankt Lars - Stortorget - Monumentet/Smörlyckan. Sankt Lars är därmed Lunds äldsta ändhållplats, och har sedan dess trafikerats utan avbrott. År 1933 gick Stadsomnibussarna i Lund i konkurs, och trafiken togs över av Andersson och Mårtensson. År 1939, innan andra världskrigets utbrott, fanns tre linjer, Sankt Lars - Stortorget - Smörlyckan/Tunaområdet, Monumentet - Stortorget - Vipeholm samt Stortorget - Erikslund/Folkets Park - Värpinge.

År 1941 tog AB Linjebuss över trafiken, och i början av 1940-talet, under ransoneringstiden, trafikerades Lund av endast en buss, som var utrustad med ett gengasaggregat. 1946 kom trafiken ytterligare igång och för första gången fick bussarna nummer. Utöver detta infördes två nya linjer.

År 1950 fanns fyra busslinjer, dessa var 1 Stortorget - Stationen - Monumentet, 2 (Värpinge) - Folkparken - Stortorget - Vipeholm, 3 Erikslund - Stortorget samt 4 Smörlyckan - Stortorget - Tuna - Stortorget - St Lars - Stortorget - Smörlyckan. Det var även vid denna tid bussarna blev helblå, vilket de fortsatte vara ända fram till början av 1990-talet.

År 1955 införs en femte busslinje, Kobjer - Stortorget. Redan 1956 förändras dock linjenätet rejält, bland annat förlängs linje 3 till Kobjer och linje 5 läggs om via Erikslund.

På 1960-talet växte Lund ordentligt i öster söder, med områdena Klostergården, Klosters fälad och Östra Torn, och linje 5 lades om till att gå inom Klosters fälad, och linje 1 fick ändhållplats i början av Klostergården, i väntan på att området skulle byggas färdigt. Några år senare får Klosters fälad en egen linje i form av linje 6, Klosters Fälad - Stortorget.

År 1967, i och med högertrafikomläggningen, flyttades bussarnas centrumhållplats från Stortorget till Botulfsplatsen, en förändring som ännu gäller. Flera linjer fortsatte dessutom under dessa år att förlängas, i takt med att Lund byggdes ut. Linje 6 upphörde och dess trafik togs upp av en omlagd linje 4. 1968 återuppstår dock sexan, nu mellan Sankt Lars och Botulfsplatsen, då linje 3 lades om till att starta i Nilstorp. 1969 infördes busslinje 1A till Östra Torn.

I början av 1970-talet drogs ordinarie linje 1 till Östra Torn, och 1A lades ner, linje 4 förlängdes i norr och linje 1 började gå hela vägen till Klostergårdens centrum. Dessutom infördes linje 2A till nybyggda Linero (nedre). 1971 förlängdes linje 2 till Linero övre. 2A lades ner redan 1972, då ordinarie tvåan förlängdes dit. Även linje 6 förlängs till Linero och 4 dras längre på Norra Fäladen allteftersom området växer. Då Nöbbelöv börjar byggas utsträcks linje 3 dit.

År 1980 införs två nya busslinjer, linje 7 och 8. Dessa var menade som snabbussar och gick Vallkärra kyrka - Nöbbelövs torg - Botulfsplatsen samt (Gunnesbo) Alfa Laval - Mobilia - Polhemsskolan - Botulfsplatsen. Åttan förlängdes efter ett år till Linero, för att tillhandahålla enkel transport för skolbarn till Järnåkraskolan. 1983 läggs dock åttan ner, och ersätts mellan Botulfsplatsen och Linero av sjuan, och till Gunnesbo av en förlängning av fyran. Sjuan förlängdes 1984 till Stångby, och ersatte därmed regionbusslinjen 169. 1986 förlängs fyran till den nyinvigda Gunnesbo station.

År 1987 infördes två nattbusslinjer på prov, 91 och 94, dessa blev en succé och kom senare att bli 91, 92, 93, 94 och 95, och gå under lågtrafik. År 2003 lades de ner och ersattes av förlängningar i det ordinarie linjenätet. 1987 infördes även hållplatsskyltar med destinationsinformation.

1990 infördes den första servicelinjen, en linje som kördes med mindre bussar på mindre gator, i ambition att bli mer lättillgängliga för handikappade eller äldre. Denna linje fick nummer 10, och gick Rådmansvången - Papegojelyckan - Botulfsplatsen - Lasarettet - N Fäladen. Den kom senare att få sällskap av linje 11, Klostergården St Lars - Botulfsplatsen - Lasarettet - Galjevången - Linero, år 1994 då Swebus tog över servicelinjetrafiken och 12, Universitetssjukhuset - Botulfsplatsen - Nilstorp - Vipeholm, år 2003. År 1998 tog Linjebuss, numera Veolia Transport, över servicelinjerna.

Linjerna fortsätter under 1990-talet att byggas ut under utbyggnaden av Lund, speciellt tvåan mot Värpinge och sjuan till industriområdet Gastelyckan. Numera gick alla tvåans turer hela vägen till Värpinge, istället för att vissa förr vände vid Folkparken.

År 1998 invigdes busslinje 20, en direktbuss Gunnesbo - Stationen - Lasarettet - LTH - Brunnshög, med avsikt att trafikera Ericssons nya lokaler vid Brunnshög i nordöstra Lund.

År 1999 tog Arriva över trafiken, och bussarna byttes ut till helt nya naturgasbussar. Undantagen var linje 20, som inte gick över till Arriva förrän 2002.

År 2003 färdigställdes Lundalänken, en bussväg mellan tekniska högskolan, lasarettet och Brunnshög, som är förberedd för spårvagnstrafik. Längs Lundalänken gick linjerna 6, 20 och regionlinje 166. Samma år lades, som ovan nämnts, lågtrafiklinjerna ner och övriga linjer anpassas till dessa förhållanden. Linje 7 lades ner och ersattes av linje 5 som förlängdes till Gastelyckan, och nya linje 21, som gick Stångby - Vallkärra - Centralstationen - Lundalänken - Brunnshög. Servicelinje 12 invigdes och ersatte bland annat Nilstorp, som förlorade sin trafik då femman lades om till Gastelyckan.

Bussarna hade under lång tid varit helblå. I början 1990-talet fick bussarna en ny grå-blå färgsättning. Fram till den 30 april 2005 var Lunds stadsbussar gråblå och hette "Stadstrafiken i Lund". Lunds stadsbussar hade en helt egen grafisk profil. Tidtabeller, magnetkort, hållplatser med mera hade en egen utformning helt olik den som övriga skånska städer använde.

Stadsbuss 2004.

Den 1 maj 2005 tog Bergkvarabuss över de sex huvudlinjerna efter Arriva. Samtidigt utökade kommunen sitt samarbete med Skånetrafiken, man köpte in nya gröna bussar (Mercedes-Benz Citaro) i likhet med de flesta andra städer i Skåne och namnet ändrades till "Lund Stadsbuss". Hållplatsskyltarna byttes redan veckan före till Skånetrafikens standardskyltar. De nya gröna bussarna är bland annat mer handikappanpassade. De har lågt golv och nigningsmöjlighet. De allra flesta bussarna drivs med naturgas. De servicelinjebussar som köptes in 1998, fyra stycken Volkswagen Kutzinits, är dock fortfarande (2008) i trafik och är i samma färg som de tidigare stadsbussarna.

I och med övergången försvann flera av de busskort som var särskilda för Lund och man fick ett likadant biljettsystem som övriga Skåne. Lunds kommun reglerar dock fortfarande angående prissättning, tidtabeller och linjedragning.

År 2007 infördes den första linjeomdragningen på flera år, linje 6 förlängdes till ett nybyggt område och fick ändhållplats Ringhornegränd.

Linjenät

Det finns ungefär 400 hållplatser och av dessa är antagligen Botulfsplatsen den viktigaste, eftersom de flesta bussar går dit. Det finns sex huvudlinjer (1, 2, 3, 4, 5 och 6), tre servicelinjer (10, 11 och 12) och två direktlinjer (20 och 21).

Utropen

I stadsbussarna spelas sedan 1990-talet ett ljudband som ropar ut vilken hållplats bussen ska stanna på härnäst. Systemet utvecklades av företaget Trivector. Först var det en manlig röst med tydlig skånsk dialekt som läste hållplatsnamnen. När systemet gjordes om vid Arrivas övertagande bytte man ut rösten till en mer rikssvenskt talande kvinnlig röst, likt den kritiserade rösten på Öresundstågen. 2007 återinfördes en kvinnlig, skånsk röst.

Externa länkar och källor

• Stadsbussarna i Lund
• Information hos kommunen
• Skånetrafiken med en sökmotor för busstider inom Lund med mera.