Lucia
Från Rilpedia
- Denna artikel handlar om högtiden lucia, för helgonet se Lucia (helgon).
Lucia firas den 13 december och markerar tillsammans med advent inledningen på julfirandet. Innan den gregorianska kalendern infördes under 1700-talet inföll lucia samtidigt som vintersolståndet på norra halvklotet. Traditionen har sitt ursprung i både hedniska och kristna seder. Lucia är en av de få högtider i de skandinaviska protestantiska länderna som kan kopplas till ett helgon; Lucia, skyddshelgonet för Syrakusa och som dog på 300-talet. Luciafirande och besläktade traditioner har genomgått en utveckling genom århundradena; omkring sekelskiftet 1900 etablerades en gemensam och allmänt spridd luciatradition i Sverige.
Den moderna svenska luciatraditionen (se även Sveriges Lucia) har sitt ursprung i västsverige, i Västergötland och Värmland. Därifrån har den spritt sig över hela Sverige. Under 1900-talet har luciafirandet spritts till andra områden och delar av världen såsom finlandssvenska områden i Finland, och delvis även till Danmark och Norge, samt bland svenskättade i USA. På Sicilien, där helgonet Sankta Lucia föddes, firas en annan Luciatradition där barnen lämnar över mat till helgonet samt till en "flygande åsna" som hjälper Lucia att ge presenter. Om barnen råkar se henne kommer hon enligt sägnen att kasta aska i deras ögon, så att de blir tillfälligt blinda.
Innehåll |
Etymologi
Lucia kommer av latinets lux, genitiv lucis, som betyder ljus. På Sicilien är Lucia ett namn som betyder den ljusa, Lucia är femininum av Lucius, som härstammar från lux.[1] Ordstammen för lux och lucis är i sin tur ett urindoeuropeiskt arvsord.
Äldre luciatradition
Julfasta och årets längsta natt
Från medeltiden finns uppgifter om firandet av julfastans ingång. På lucianatten slaktades julgrisen och det festades natten lång. Enligt den julianska kalendern, som i Sverige och Finland gällde fram till 1753, var lucianatten årets längsta natt, då man ansåg att övernaturliga makter var ute och härjade och att det därför var bäst att hålla sig vaken. Årets längsta natt var detsamma som midvinter och fungerade som motsvarighet till midsommaren. Vid den mörkaste tiden på året i det förkristna Norden, besvärjades ljusets makter för att få ljuset att återvända. Det är från dessa föreställningar kopplade till ljus, mörker och årets gång, som den svenska ljushögtiden runt den 13:e december ursprungligen härstammar.[2] Traditionen med en ljusbringande kvinnogestalt kan ha sitt ursprung i en hednisk ljusgudinna.[1]
Vintersolståndet var länge i folktron en farlig natt, då gårdsfolket gjorde bäst i att hålla sig inomhus, och helst inte gå och lägga sig (jämför lussevaka). Vintersolståndet var alltså mörkrets natt, men också inledningen på julen. Grisen skulle vara slaktad den 13:e december, och inte allt för mycket arbete skulle återstå innan jul. Under 1500- och 1600-talen inträffade vintersolståndet/midvinter den 13 december. Genom förskjutningen vid införandet av den gregorianska kalendern blev lucianatten inte längre årets längsta natt utan vintersolståndet/midvinter inträffar nu i stället 21:a eller 22:a december.
Men i folktron levde 13 december kvar som som årets längsta natt, då man skulle hålla sig inomhus, stanna uppe och vaka, kanske (om man var ung) gå sång- och tiggarrundor i de kringliggande gårdarna, och då ljus och mörker hade en särskild betydelse.[källa behövs] Traditionen att fira ljus och mörker vid midvintertid levde alltså vidare in i 1600- och 1700-talets bondesamhälle.
Firandet var vanligast runt Vänern i västra Sverige, det vill säga i Bohuslän, Västergötland, Dalsland och Värmland. Exakt varför den geografiska fördelningen såg ut så vet man inte, och mer forskning på området behövs. Dock är det klart att liknande traditioner förekommit i östra Norge, där lucia/midvinter i folktron gått under beteckningen "Lussinatt", med en mängd föreställningar om övernaturliga krafter kopplade till midvinternatten.
Lussi
Lusinatta inträffade den 13 december och det var då som Lussi, en kvinnovarelse med onda egenskaper likt en kvinnlig demon eller häxa, kom ridande genom luften med sina följeslagare som kallades för lussiferda. Detta kan ha varit ett eko av myten om Oskoreia som återfinns i norra, västra och centrala Europa. Under tiden mellan lussinatta och julen trodde man att troll och onda andar var särskilt aktiva utomhus. Det var synnerligen farligt att vara ute under själva lussinatta. Barn som hade begått illdåd behövde akta sig extra noga, då lussi kunde komma ner för skorstenen och röva bort dem. Och om vissa av julens förberedelser inte blev klara, kunde lussi straffa gården i fråga.
Ungdomstraditioner
Ungdomarna hade sin egen tradition på årets längsta natt. Det var att dra runt mellan gårdarna i grannskapet och sjunga visor, för att på så sätt få pengar och gåvor, skämta och skrämmas lite. Ofta sjöngs några av de många Staffansvisorna, som i sista versen ofta har en anspelning på brännvin eller gåvor, vilket man ville ha från gården man sjöng för. Samma fenomen uppträdde på valborgsnatten då det kallades att "sjunga maj". Såväl tiggar- och skämtsången kring lucia, som att "sjunga maj" har alltså överlevt in i våra dagar, fast i förändrade former.
Man firade, såväl hos allmogen som på herrgårdarna med mat och dryck. I herrgårdsmiljöerna under uppstod under tidigt 1800-tal, en tradition med att en vitklädd kvinnogestalt ingick som en del i vakandet. En av gårdens kvinnor klädde sig i vitt och fick bära en ljuskrans i håret. Traditionen tros ha kommit under sent 1700-tal från Tyskland, där en flicka kläddes upp för att vara "Christkindlein", med tända ljus i håret som föreställde en gloria. Den ljusa luciagestalten kan således ursprungligen ha kopplingar till bilden av jesusbarnet i krubban.
Traditionen med en ljusklädd kvinnogestalt växte sig allt starkare i herrgårdsmiljöerna kring Vänern under 1800-talets första decennier. Därifrån började den under mitten av 1800-talet sakta sippra ut till andra sammanhang - till exempel till universitetens studentmiljöer, men också till allmogen i vänerlandskapen.
Såväl Sankta Lucias helgondag den 13 december som namnet på Lucifer, mörkrets herre (som sades vara särskilt aktiv den natten) ligger nära latinets ord för ljus (lux). Men seden att högtidlighålla och besvärja solens återkomst har snarare förkristna rötter. Det röda sidenband som Lucia numera har om midjan sägs symbolisera Lucias helgondöd. Annars har den svenska luciagestalten egentligen mycket litet att göra med helgonet Lucia.
Staffansvisor och lussebrudar
Seden att gå runt bland hus i grannskapet är ett arv från äldre tiders "staffanssjungning", som förekom både på landet och i städerna, där djäknar, men även den vanliga yngre landsortsbefolkningen, gick mellan husen för att samla in pengar. (Det har hävdats att den traditionen ursprungligen kommer från Skara [källa behövs], där eleverna gick mellan stugorna för att sjunga och samtidigt samla in en slant efter ett år av studier på den mycket gamla Katedralskolan). Att man ibland - enligt gamla staffanssångtexter - även kunde tigga till sig en sup skapar en länk till det moderna lussefylleriet.
Det har också spekulerats i om de otaliga Staffansvisorna och det ivriga omtalandet av Staffans hästar kan dölja en äldre förkristen hästkult, omvandlad till den mer passande Staffan stalledräng. Det förefaller också tämligen osannolikt att den utbredda Staffanskulten från början skulle varit riktad mot en av Herodes okända stallknektar (Sankt Stefan). Staffansvisorna är också mycket ålderdomliga till sin struktur. Bland annat innehåller de alltid ett omkväde, det vill säga en kort och kärnfull refräng som alla sjunger med i, vilket bland annat liknar kvaddanserna på Färöarna. Helt klart är att staffansjungningen är ett betydligt äldre fenomen än luciagestalten.
En annan, äldre folklig tradition som levde på landsbygden var "lussebruden". Det kunde en ogift kvinna i trakten eller på gården utnämnas till och därmed bli huvudperson i den lokala varianten av lussefirandet.
Modern luciatradition
Friluftsmuseet Skansen tog upp luciatraditionen 1893 i Bollnässtugan, då mest som en gammal tradition värd att bevara. Det moderna luciafirandet fick en skjuts när Stockholms Dagblad 1927 arrangerade en luciatävling med ett offentligt luciatåg i Stockholm.[3] Seden fick därefter snabbt efterföljare över hela landet inte minst genom lokalpressens initiativ. Under åren 1973-1980 kröntes Sveriges Lucia på Skansen, efter omröstning i Året Runt. Luciakröningen på Skansen har sedan fortsatt med andra samarbetspartner. I dag är formerna för hur ett traditionellt luciafirande ska gå till väldigt starkt omhuldade. Detta visade sig genom reaktionerna på SVT:s luciamorgon 2004, ett luciaprogram som anknöt till äldre folklig luciatradition. Sveriges Television och radions Ring P1 fick mottaga många klagomål om att de inte fick höra de vanliga luciasångerna och se de vanliga luciautstyrslarna.
Numera firas lucia på skolor, daghem, i föreningar och på många arbetsplatser. Många barn går luciatåg och "lussar" för sina föräldrar och grannar, för sångerna de sjunger får de ofta godis i gengäld. På många platser utses genom omröstningar i lokaltidningar ortens lucia. Den största årliga luciakonserten äger rum i Globen, där Adolf Fredriks musikklasser, Stockholms musikgymnasium och Stockholms läns blåsarsymfoniker spelar och sjunger. Detta luciatåg har bland annat blivit omnämnt i Guinness Rekordbok som världens största med över 1 200 medverkande.
För den svenska polisen kan lucia vara en mindre trevlig högtid med mycket ungdomsfylleri. På senare år har mycket arbete gjorts för att få bort detta, bland annat genom nattbio.
Det är tradition på Grand Hôtel i Stockholm att bjuda Nobelpristagarna (de som stannat kvar i Stockholm efter Nobeldagen den 10 december för att delta i andra Nobelarrangemang) på ett luciatåg på morgonen den 13 december. Lika traditionsenligt brukar kvällspressen rapportera om de äldre herrarnas stora förvåning. Den gladaste reaktionen kom från Dario Fo, Nobelpristagare i litteratur 1997, som dansade runt och sjöng duett med lucia, då givetvis med originaltexten på italienska.
Luciasånger
- Luciasången
- Goder afton i denna sal
- Goder morgon i denna sal
- God morgon mitt herrskap
- Lucia ("Himlen hänger stjärnsvart")
- Lusse lelle
- Staffansvisan
- Strålande helgonfé
Svenskfinland
Lucia firas allmänt överallt i Svenskfinland enligt samma traditioner som i Sverige. Det finns belägg för att Svenska fruntimmersskolan i Åbo hade en lucia sedan 1898, och 1913 förekom en lucia vid Vörå Folkhögskola. Vid Högvalla husmodersskola har seden med en lussande Lucia upprätthållits från 1919.[4] Hela Finlands första lucia korades år 1936 av föreningen Brage i Vasa. Den officiella Finlands Lucia väljs sedan 1950-talet i en omröstning som ordnas av Samfundet Folkhälsan, den svenskspråkiga tidningen Hufvudstadsbladet och Svenska Yle och hon kröns i Helsingfors domkyrka. Därefter kör kortegen genom centrala Helsingfors. Samtidigt har många svensk- och tvåspråkiga kommuner egna lucior, och i många finlandssvenska dagstidningar röstas lokala lucior fram. Daghem och skolor ordnar egna tåg.
Övriga Norden
I Danmark firades "luciadag" för första gången officiellt den 13 december 1944, som en "direktimport" från Sverige på initiativ av Franz Wend, sekreterare i Föreningen Norden. Det var då ett försök att "bringa ljus i en tid av mörker". Det blev en protest mot Tysklands militära ockupation av Danmark under andra världskriget, vilket egentligen sågs som mörkret snarare än utomhus men har sedan dess blivit tradition. På danska sjungs en egen, fri översättning, av den svenska luciasången.
Även till Norge och i någon mån Island har luciatraditionen spritts, men det är i första hand fråga om underhållning vid officiella arrangemang, eller fester på daghem, mer sällan i hemmen.
Övriga världen
Italien
I delar av Italien förekommer en annan luciatradition. I Syrakusa på Sicilien, där Sankta Lucia är skyddshelgon, genomförs firanden av Sankta Lucia den 13 december samt i maj. Sedan några år brukar också en lucia och några tärnor av svensk typ delta i St Lucias procession i Syrakusa. Helgonet Sankta Lucia är även populärt bland barn i vissa delar av nordöstra Italien, där hon ger presenter till snälla barn och kol till stygga barn.
USA med mera
Det förekommer också svenskt luciafirande på en del platser i resten av världen men i mycket begränsad omfattning. Främst inom föreningar för svenskättade, vid skolor och universitet som undervisar i svenska eller i samband med annan marknadsföring av det svenska. Inom Evangelical Lutheran Church in America, en luteransk kyrka som omfattar skandinaviska och tyska församlingar, firas lucia med den traditionella svenska processionen på söndagen närmast 13 december.
Se även
- Wikimedia Commons har media som rör Lucia
- Sveriges Lucia
- Globens luciakonsert
- Högtid
- Lucia (helgon)
- Luciatåg
- Lussekatt
- Saint Lucia, Västindien
- Santa Luzia, Brasilien
Externa länkar
Referenser
- ↑ 1,0 1,1 Hellqvist, Elof (1922). "Lucia" och "ljus", Svensk etymologisk ordbok. C. W. K. Gleerups förlag.
- ↑ Nordisk familjebok: Lucia
- ↑ Nordiska museet: Lucia
- ↑ Folkhälsan.fi
