Staffan stalledräng
Från Rilpedia
Staffan stalledräng är en engelsk och nordisk version av myten om martyren Sankt Stefan. Enligt legenden var Staffan Herodes den stores stallknekt.
I Sverige är figuren framförallt känd från en omtyckt svensk julsång, men har rötter i betydligt äldre folkliga vanor än det Luciafirande där dagens svensk möter visan. I visan är Staffan en stalledräng som ser den stjärna som visar att Jesusbarnet fötts, men sammanhanget där visan sjungs har allt annat än kristna förtecken.
Innehåll |
Legenden
Den kanoniska figuren bakom Staffan stalledräng är Sankt Stefan som enligt Apostlagärningarna stenades omkring år 35 e kr, det vill säga strax efter Jesu död. Han blev därmed den första kristne martyren.
Enligt en tradition såg Sankt Stefan Betlehemsstjärnan och skyndade därefter till Herodes och proklamerade att judarnas nye konung var född. Herodes svarade att det vore lika omöjligt som att den stekta tupp han just hade blivit serverad skulle resa sig upp och gala. Så snart detta var sagt lär tuppen ha gjort just detta, och dessutom i galandet yttrat orden Christus natus est, "Kristus är född". På grund av detta lät Herodes stena Staffan. Vissa versioner av Staffansvisan handlar om denna händelse.
Att Herodes beordrade stenandet av Sankt Stefan före år 35 är alltså en avvikelse från den ursprungliga berättelsen, eftersom Herodes inte levde år 35, och är liksom tuppundret knuten till andra personer.
Staffansvisorna och Staffansskedet har också knutits till den helige Staffan eller Stenfinn, Hälsinglands skyddshelgon, men det stämmer inte med legenden om hästar, stalldräng med mera.
Staffansskede
Hästen var på många sätt symbolisk i den tidigare naturreligionen när kristendomen kom till Sverige. Det berättas bland annat att en kristen kung fördrevs, sedan han vägrat äta hästkött (detta gällde kung Inge den äldre, i hans ställe ska sedan Blot-Sven ha regerat en tid). Påvliga påbud om att förtärande av hästkött var förbjudet och särskilt skulle motarbetas av kyrkan utgick vid flera tillfällen.
Trots dessa bud fortlevde folkliga fester med bland annat kappridning och hingsthetsning länge. Det svenska ordet skede och senare ordet Staffansskede hade ursprungligen betydelsen "avgränsad sträcka i rummet", inte i tiden, och avsåg sträckan mellan två vägskäl – en lämplig sträcka att kapprida. I åtskilliga svenska ortnamn ingår ordet "-skede" och utpekar dem som sådana festplatser. Till dessa platser hör Enskede, Skövde och Skedevi. I Skövde och Skedevi ingår ordet "vi", det vill säga syftar ortnamnet där på ett kapplöpningsställe som också ansågs som en helgedom (betydelsen av "vi").[1]
En särskilt livaktig och spridd hästtradition förefaller ha varit knuten till tiden omkring nyår. Just när det nya året infaller anses i många olika folktrosammanhang att man kan stjäla grädden - detta innebär att man kan få särskild lycka på någon annans bekostnad genom att till exempel dricka ur deras brunn vid en tidpunkt med särskild kraft. Staffansskedet bestod i att traktens unga män kappred till gårdar i grannskapet. I viss mån kombinerades det med en slags mild våldgästning och säkerligen en god del alkohol. Fortfarande finns varianter av Staffansvisan som nämner att de besökande vill ha en sup.
Staffansvisan
Staffansvisan, Sankte Staffan eller Staffan var en stalledräng är en välkänd svenskspråkig luciasång, som oftast framförs av stjärngossarna i ett luciatåg. Omkvädet sjungs då av hela Luciatåget. Ursprungligen hörde dock Staffansvisorna inte hemma vid Lucia, utan vid en annan högtid, nämligen på Annandag jul, Sankt Stefans dag (Staffansdagen), med Staffansritt och andra seder kring Staffan stalledräng. Det finns många versioner av sången, från olika delar av Sverige. Den vanligaste melodin är från Västergötland.
Visan, (klassifikation: SMB 39, TSB B 8), är en balladtyp, som räknas till legendvisorna. Detta är den svenska balladtyp som finns i absolut flest uppteckningar, och redaktörerna för Sveriges Medeltida Ballader har här gjort ett undantag från regeln att klassificera samtliga varianter av typen. Man har valt att endast lista 300 varianter. Endast ett femtiotal i detta urval är finlandssvenska; men man hänvisar till Finlands svenska folkdiktning V:1 nr 24 för betydligt fler varianter från Finland.
Balladen sjöngs allmänt i både Sverige och Finland av unga män eller pojkar som ungefär vid jultid gick runt till olika gårdar och tiggde förnödenheter; se staffansgång. Dessa staffansvisor är i grunden samma som idag - Sankte Staffan och hans hästar - men texten fortsatte i regel med mer lokalt anknytna verser om värdparets vackra döttrar eller mer hotfulla varianter om att de kommer att slå ut alla fönster om de inte bjuds på en sup. [2]
Handling i den berättande delen
Varianterna innehåller delvis olika handlingar. Staffan skildras som stalldräng, som jägare, och som tjänare till kung Herodes. Stalldrängsberättelsen är den absolut vanligaste, och mycket kort. När Staffan skildras som jägare eller Herodes tjänare, inleds berättelsen ofta med hela eller delar av stalldrängsberättelsen. Staffan beskrivs som jägare i variant B, som spreds genom ett 15-tal skillingtryck under åren 1796–1866, och genom Svenska folk-visor från forntiden av E. G. Geijer och A. A. Afzelius. Om Staffan och Herodes berättas det i 18 varianter, från Skåne och Åboland.
Staffan som stalldräng
Staffan vattnar fem hästar. De olika hästarna prisas för sina goda egenskaper. Staffan rider själv på den femte av dem.
Staffan som jägare
Staffan rider ut på jakt innan soluppgången, och dödar allehanda djur. Han återvänder till gården.
Staffan och Herodes
Staffan får genom att se ljusa stjärnor eller genom en uppenbarelse kunskap om Jesu födelse. Han går hem och meddelar Herodes att en större konung än denne fötts. Herodes finner detta lika otroligt som att den stekta och uppskurna tupp han har framför sig skulle kunna 'flyga och fara'. Tuppen blir levande, flyger upp och gal. I vissa varianter lemlästs nu Staffan, men botas eller kan till exempel mirakulöst se trots utstuckna ögon. I flera varianter följer en tävlan i skapelse mellan Herodes och Vår Herre, varvid Herodes kommer till korta.
Paralleller på andra språk
Balladtypen finns också på danska (DgF 96), färöiska (CCF 167), norska, och på engelska som St. Stephen and Herod (Child 22). I den engelska versionen skildras hur Staffan stenas till döds på Herodes order, och detta anges som förklaring till att 'han' (d. v. s. martyren Sankt Stefan) firas på annandag jul.
Se även
Wikisource har originalverk relaterade till Staffan stalledräng
Referenser
- ↑ Svenskt ortnamnslexikon, Språk- och folkminnesinstitutet, Uppsala 2003, s. 277 och 68. – Enskede kan dock enligt samma bok s. 68 också betyda "Enåsen" efter enbusken och där skede betyder något som skiljer åt, en "gräns" (också i andra ortnamn). Det syftar då på åsen på platsen. "Ene" kan också betyda "vägmöte", som möjligen ligger till grund för ortnamnet Enköping.
- ↑ Stjärnhästen av Folk & Rackare
