Balladterminologi
Från Rilpedia
Balladterminologi avser dels den ofta speciella användningen av ord i balladspråk, dels speciella termer som används i balladforskning. Nedanstående lista är inte fullständig.
Innehåll |
Viktiga begrepp inom balladforskning
medeltidsballad
Termen medeltidsballad är relativt modern. Den används av balladforskare om tillräckligt gamla folkvisor av en viss form, och ibland även om nyare folkvisor av annan form där man anser sig ha goda skäl att tro att de härstammar från äldre varianter på 'riktig balladform'. I äldre tid kallades de helt enkelt folkvisor.
Genren som sådan härstammar från medeltiden, och det finns skäl att anta att dessa visor från början allmänt användes till dans (vilket ballad anspelar på). Nästan alla uppteckningar i Nordeuropa är dock gjorda efter medeltidens slut; och endast på Färöarna används fortfarande dessa visor i påtaglig omfattning till dans. I vissa fall kan man från textinnehållet eller från en analys av balladens spridning dra slutsatsen att den verkligen bör härstamma från medeltida förlagor. Även i dessa fall torde dock både texter och melodier ha ändrats påtagligt mellan medeltidens slut och uppteckningen.
efterklangsvisa
Folkvisor som 'nästan men inte riktigt' uppfyller kraven för att klassificeras som medeltidsballader kallas i Sverige efterklangsvisor. Det är ibland svårt att otvetydigt avgöra om en folkvisa skall räknas till medeltidsballaderna eller till efterklangsvisorna. I den tyska samlingen Deutsche Volkslieder mit ihren Melodien lär man inte på samma sätt göra åtskillnad mellan dessa två genrer.
Begreppen typ, variant och version används för att klassificera olika uppteckningar (och inspelningar) av ballader. En typ kan omfatta flera varianter, och en variant flera versioner. Olika balladtyper kan i sin tur sammanföras i olika grupper.
typ
Typen är det som är gemensamt för alla uppteckningar av väsentligen samma ballad. Med detta menas ofta att innehållet ungefär beskriver detsamma, och typen kan därför sammanfattas med en typbeskrivning. I princip alla skandinaviska medeltidsballadstyper är beskrivna i The Types of the Scandinavian Medieval Ballad (TSB); men vissa skämtballader typbeskrevs först efter att den senaste tryckta upplagan av TSB kom år 1978.
Det är inte alltid helt självklart hur typindelninen bör göras. I vissa fall visar texten att flera uppteckningar naturligt 'hör ihop', trots att handlingen kan skilja sig åt på avgörande sätt. Till exempel kan samma personer förekomma i båda uppteckningarna, och händelseförloppet och t. o. m. ordvändningarna vara mycket lika, utom att den ena slutar lyckligt och den andra olyckligt. I sådana fall brukar båda anses tillhöra samma typ, men typbekrivningen förses med kommentarer om de skiljaktliga sluten. Likaså kan vissa uppteckningar vara mycket förkortade jämfört med andra, men fortfarande vara 'synbart samma ballad'. I somliga gränsfall är det svårt att 'objektivt' avgöra om två uppteckningar bör räknas till samma eller olika balladtyper.
Typindelningen för olika vetenskapliga balladeditioner bygger i hög grad på gemensamma principer (som går tillbaka på Svend Grundtvigs pionjärarbete på 1800-talet), och därför kan man oftast jämställa balladtyper från olika språkområden. I några fall avviker olika balladförteckningars typindelningar från varandra.
Balladartiklarna i wikipedian följer ofta typindelningen.
variant
version
Ovanliga ord (eller ovanliga betydelser av vanliga ord) i balladtexter
ganska
Helt, alldeles, fullständigt.
liten
Person från 'underklassen'; exempelvis tjänstefolk.
stolts
Kvinna från 'överklassen'
