Lever
Från Rilpedia
Levern (grekiska Hepar) är ett organ hos ryggradsdjur. Blodet pumpas genom levern och utsätts där för enzymer (bland annat cytokrom P450) som kan bryta ner många olika sorters molekyler.
Innehåll |
Funktion i människokroppen
Levern är människokroppens största körtel och det näst största organet efter huden. Den väger mellan 1200 och 1500 g. Funktionerna är många och komplexa.
Glukos och andra monosackarider, de senare efter omvandling till glukos, lagras i levern som en lätt rörlig energireserv, i form av glykogen. Levern bryter ner sockerarten fruktos till glukos som kroppen kan använda som bränsle. Den kan också lagra glukos för att tillgodose energibehovet i omkring 12 timmar. Glukos lagras i levern som glykogen, och levern har specifika enzymer som kan bilda detta från glukos.
Förutom glykogen lagras även proteiner, vissa fetter, mineral och vitaminer (t ex vitamin A och B12 som kan lagras för flera års behov). Dessa ämnen kan antingen förbrännas i levercellen eller avges i blodet i obunden form (t ex glukos), eller bundet till en bärare (till exempel triglycerider bundna till lipoproteinkomplex). Levern kan omvandla vitaminer och hormoner (till exempel tyroxin) till en mer aktiv form.
Levern producerar galla som lagras i gallblåsan för vidare transport ut i tolvfingertarmen där gallan höjer pH och hjälper till vid matspjälkningen av främst fetter. Vissa ämnen som levern renar ur blodet tömmer den ut tillsammans med galla som bildas (ut med avföringen). Till exempel renas blodet från hemoglobin i levern. Levern tar också hand om de flesta gifter som kan förekomma i blodet, till exempel etanol och läkemedel.
Levern syntetiserar även substanser som albumin och andra plasmaproteiner, glukos, kolesterol och fettsyror. Plasmaproteiner är viktiga för blodets förmåga att koagulera. Vid brist på aminosyror kan inte levern skapa plasmaproteiner, vilket kommer att leda till att vatten diffunderar ut i vävnaden omkring blodkärlen. Detta leder till att det kommer att bildas ödem. Denna sjukdom kallas kwashiorkor. Den ses nästan uteslutande hos barn i fattiga delar av Afrika. Barn behöver mycket proteiner och eftersom det kan råda brist på mat får de då inte i sig de essentiella aminosyror som kroppen behöver.
Anatomi och fysiologi
Levern är placerad på höger sida i högst upp i buken precis under revbenen och över magsäcken som ligger till vänster. Levern brukar delas in i två lober, den högra (som är lite större) och den vänstra. Loberna separeras av det skärformade ligamentet (lig. falciforme hepatis).
Levern förses med blod från portvenen som kommer direkt från tarmarna med näringsrikt blod vilket står för 75 % av inflödet. Portavenen förgrenar sig i levern till mindre kärl som kallas för venoler, dessa dräneras i hålrum vid namn sinusoider.
Det övriga blodflödet kommer från leverartären som försörjer lever och gallblåsan med syresatt blod. Leverartären förgrenar sig i levern till arterioler som även de dräneras i sinusoiderna. Blodet inne i sinusoiderna är dels i kontakt med såkallade Kupfferceller men framförallt med hepatocyter. Hepatocyter är de celler som är ansvariga för att rena blodet från skadliga ämnen (se xenobiotika). Kupfferceller är en form av makrofager, det vill säga immunceller, som avlägsnar bakterier och viruspartiklar från cirkulationen.
Alla sinuisoider dräneras sedan i vener som går ihop till den stora levervenen som lämnar organet.
Lever som mat
Levern från nötkreatur, gris, kyckling och lamm brukar användas som mat. Den är mycket rik på A- och B-vitamin och innehåller protein av högt biologiskt värde. Kalv- eller ungnötslever är den vanligaste matlevern och kan tillagas helstekt, stekt i skivor och i grytor med mera. Eftersom den karakteristiska leversmaken är mildare i levern hos yngre djur brukar sådan föredras framför lever från vuxna nötkreatur. Nötlever används dock till exempel som ingrediens i korvkaka. Grislever används främst som ingrediens i leverpastej. Gåslever (foie gras) anses av vissa vara en delikatess.
