Kronhjort
Från Rilpedia
| ?Kronhjort Status i världen: Livskraftig (lc)[1] |
|
|---|---|
 |
|
| Systematik | |
| Domän: | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike: | Djur Animalia |
| Stam: | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam: | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass: | Däggdjur Mammalia |
| Ordning: | Partåiga hovdjur Artiodactyla |
| Familj: | Hjortdjur Cervidae |
| Släkte: | Cervus |
| Art: | Kronhjort C. elaphus |
|
|
|
| §Cervus elaphus Auktor: Linné, 1758 |
|
 Kronhjortens utbredningsområde
|
|
|
|
|
|
|
 Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen
|
|
Kronhjort (Cervus elaphus) är världens tredje (näst älgen och wapitin) största hjortdjur.
Innehåll |
Kännetecken
Hanhjorten (hjorten) når en längd av 175 till 225 cm från nosen till svansroten; svansens längd är ytterligare cirka 15 cm. Mankhöjden över bogen uppgår till mellan 130 och 160 cm. Levandevikt för normalhjorten c:a 200 kg men kan uppgå till 300 kg. Honan (hinden) är betydligt mindre. Kroppsvikten är ungefär 45 till 50 % av hannens kroppsvikt[11] och i norden stiger honans vikt sällan över 170 kg. Dessutom finns betydliga storleksskillnader mellan de olika underarterna. Hannar på Korsika och Sardinien blir sällan tyngre än 80 kg.[12]
Kroppsfärgen är om sommaren mörkt rödbrunaktig (vilket givit arten dess europeisk-engelska namn, se nedan), med nedre delen av kroppssidorna grågulaktig. Huvudet är grått, mörkare på ovansidan, på sidorna ljusare. Från nacken sträcker sig ett mörkt band efter halsen och framryggen. Främre delen av bröstet och buken är brunaktig, bukens bakre del och lårens insida smutsvita. Benen i övrigt grå. Spegeln är ljusröd till smutsvit.
Ungen (kalven) är rödaktig med i vita fläckar ordnade i längsgående rader, vilket kan uppfattas som resterna av en fläckig dräkt som en gång fanns hos kronhjortens förfäder.
I vinterdräkten blir de rödbruna delarna gråaktiga, varför hela djuret vintertid har ett mera gråbrunt utseende.
Kronhjortens mule är huvudsakligen bar. Övre hörntänder finns hos såväl hanhjorten som hinden. Svansen är tydligt utbildad men kort, motsvarande ungefär halva örats längd.
Hornen är rikt förgrenade och tjocka hela vägen från basen till topparna, samt mer eller mindre knottriga, pärlade.
Utbredning
Kronhjortens utbredningsområde sträcker sig över delar av Europa, Sydvästasien, Centralasien och norra Afrika.
I Östeuropa är kronhjortens utbredningsområde i stort sedd sammanhängande men i Västeuropa finns flera från varandra avgränsade populationer. Trafiksträckor och större samhällen förhindrar ett genetiskt utbyte mellan de olika populationerna så att de blir mindre friska.[13] Västeuropeiska stater med större kronhjortbestånd är Storbritannien, Tyskland, Spanien och Österrike. I Frankrike, Italien, Grekland, Belgien, Irland, Nederländerna och Norge finns däremot bara små populationer. I Sverige har kronhjorten i modern tid bara funnits sparsamt norr om Skåne och delar av Götaland. Kronhjorten nämns till exempel inte i Västgötalagen, vilket tyder på att den inte fanns där vid den tid då lagen gällde (1200-talet). Dessa kronhjortar som lever på öar i Medelhavet räknas som hotade.
På grund av sin popularitet som jaktvilt har kronhjorten inplanterats på många platser. Även rymning eller flykt från raserade hägn har bidragit till utbredningen.
Underarter
Det finns ett stort antal underarter, varav några är mindre livskraftiga än nominatrasen. Förutom den skandinaviska kronhjorten (C. e. elaphus) räknas ett par asiatiska raser och en afrikansk (atlashjort, C. e. barbarus som finns i Algeriet och Tunisien). Wapitin räknas numera som egen art (C. canadiensis).
Levnadsätt
Kronhjorten lever av gräs, örter, löv, kvistar, knoppar, svamp, bok- och ekollon samt bark av särskilt gran och bok. Säd angrips dels grön, dels som mogen, men hjorten äter då endast axet. Kronhjorten kan göra skada på framför allt granbestånd genom barkgnagning. Hjorten äter även potatis.
Parningstiden inträffar i september, då tjurarna under brunsten brölar, och kämpar sinsemellan om hindarna. Varje starkare tjur försöker samla ett antal hindar inom ett mindre område. I slutet av maj föder hinden vanligen en, ibland två kalvar.
Jakt
Kronhjorten räknas till högviltet, och är därför förenad med särskild högviltslicens inom kronhjortskötselområden. Utanför dessa är endast årskalv jaktbar under så kallad smyg- eller vaktjakt.
Uppfödning
Uppfödning i hägn är en ökande inkomstkälla. Såväl begränsad jakt som normal slakt och distribution till restauranter och livsmedelsgrossister är en växande näring.
Referenser
Noter
- ↑ Deer Specialist Group 1996. Cervus elaphus. Från: IUCN 2006. 2006 IUCN Red List of Threatened Species. Livskraftig (LR/lc) Läst 20060926.
- ↑ Deer Specialist Group 1996. Cervus elaphus ssp. affinis. Från: IUCN 2006. Data saknas (DD). Läst 20060926.
- ↑ Deer Specialist Group 1996. Cervus elaphus ssp. alashanicus. Från: IUCN 2006. Data saknas (DD). Läst 20060926.
- ↑ Deer Specialist Group 1996. Cervus elaphus ssp. bactrianus. Från: IUCN 2006. Starkt hotad (EN). Läst 20060926.
- ↑ Deer Specialist Group 1996. Cervus elaphus ssp. barbarus. Från: IUCN 2006. Missgynnad (LR/nt) Läst 20060926.
- ↑ Deer Specialist Group 1996. Cervus elaphus ssp. corsicanus. Från: IUCN 2006. Starkt hotad (EN). Läst 20060926.
- ↑ Deer Specialist Group 1996. Cervus elaphus ssp. hanglu. Från: IUCN 2006. Starkt hotad (EN). Läst 20060926.
- ↑ Deer Specialist Group 1996. Cervus elaphus ssp. macneilli. Från: IUCN 2006. Data saknas (DD). Läst 20060926.
- ↑ Deer Specialist Group 1996. Cervus elaphus ssp. wallichi. Från: IUCN 2006. Data saknas(DD). Läst 20060926.
- ↑ Deer Specialist Group 1996. Cervus elaphus ssp. yarkandensis. Från: IUCN 2006. Starkt hotad (EN). Läst 20060926.
- ↑ Bützler, s. 33
- ↑ Raesfeld, s. 35
- ↑ Bützler, s. 16
Tryckta källor
- Wilfried Bützler: Rotwild – Biologie, Verhalten, Umwelt, Hege, blv Verlag, München 2001, ISBN 3-405-16174-6
- Ferdinand von Raesfeld & Kurt Reulecke: Das Rotwild. Paul Parey, Hamburg und Berlin, 9 upplaga, 1988, ISBN 3-490-40812-8
Externa länkar
- Wikimedia Commons har media som rör Kronhjort
- Svenska jägareförbundet
