Kadmium

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
silver - kadmium - indium
Zn
Cd
Hg 
 
Cd-TableImage.png
Periodiska systemet
Allmänt
Namn, kemiskt tecken, nummer kadmium, Cd, 48
Ämnesklass övergångsmetaller
Grupp, period, block 12, 5, d
Densitet 8650 kg/m3 (273 K)
Hårdhet 2
Utseende Silvrigt grå
Cd,48.jpg
Atomens egenskaper
Atommassa 112,411 u
Atomradie (beräknad) 155 (161) pm
Kovalent radie 148 pm
van der Waalsradie 158 pm
Elektronkonfiguration [Kr]4d105s2
e per skal 2, 8, 18, 18, 2
Oxidationstillstånd (oxid) 2 (svag bas)
Kristallstruktur hexagonal
Ämnets fysiska egenskaper
Aggregationstillstånd solid
Smältpunkt 594,22 K (321,07 °C)
Kokpunkt 1040 K (767 °C)
Molvolym 13,00 ·10-6 m3/mol
Ångbildningsvärme 100 kJ/mol
Smältvärme 6,192 kJ/mol
Ångtryck 14,8 Pa vid 597 K
Ljudhastighet 2310 m/s vid 293,15 K
Diverse
Elektronegativitet 1,69 (Paulingskalan)
Värmekapacitet 233 J/(kg·K)
Elektrisk ledningsförmåga 13,8 × 106 S/m (Ω−1·m−1)
Värmeledningsförmåga 96,8 W/(m·K)
1a jonisationspotential 867,8 kJ/mol
2a jonisationspotential 1631,4 kJ/mol
3e jonisationspotential 3616 kJ/mol
Mest stabila isotoper
Isotop Förekomst Halv.tid Typ Energi (MeV) Prod.
108Cd 0,89 % 108Cd, stabil isotop med 60 neutron(er)
110Cd 12,49 % 110Cd, stabil isotop med 62 neutron(er)
111Cd 12,8 % 111Cd, stabil isotop med 63 neutron(er)
112Cd 24,13 % 112Cd, stabil isotop med 64 neutron(er)
113Cd syntetisk 7,7 × 1015 år β- 0,316 113In
113Cd syntetisk 14,1 år β-
IT
0,580
0,264
113In
 
114Cd 28,73 % 114Cd, stabil isotop med 66 neutron(er)
116Cd 7,49 % 116Cd, stabil isotop med 68 neutron(er)
SI-enheter & STP används om ej annat angivits

Kadmium, Cd, är ett relativt ovanligt metalliskt grundämne som räknas som en tungmetall. I periodiska systemet tillhör kadmium grupp tolv, samma grupp som zink och kvicksilver. I jordskorpan är grundämnet tämligen ovanligt, och förekommer då främst tillsammans med zink.

Innehåll

Biologisk betydelse

Kadmium har ingen livsnödvändig funktion och i höga halter är metallen giftig för alla former av liv. Det är toxiskt genom att kadmium binder till svavelföreningar och därigenom hämmar funktionen på vissa enzymer. Den vanligaste upptagningsvägen är genom födan; i Sverige är det genomsnittliga intaget cirka 0,07 mg per vecka och person. Världshälsoorganisationen (WHO) har som riktvärde att kadmium i föda hos vuxna inte bör överskrida 0,5 mg/vecka. I den mänskliga kroppen lagras det mesta kadmiumet i lever och njure där det oskadliggörs av ett speciellt protein (metallotionein). Kroppen utsöndrar kadmium mycket sakta genom urinen och halveringstiden är cirka 10 år. Det är när tillförseln av kadmium är större än vad kroppen kan binda som det börjar bli problem som bland annat kan leda till njurskador och skelettdeformationer. Gränsen för när skadorna börjar uppstå ligger på omkring 200 µg kadmium per gram njure, vilket kan jämföras med 30–40 µg som är den genomsnittliga mängden hos den svenska befolkningen. Rökare har i regel högre halter av kadmium i kroppen. Kadmium överförs inte mellan moder till foster.

Framställning

Kadmium framställs huvudsakligen som en biprodukt vid zinkframställningen. Kadmium förekommer främst i mineralet zinkblände där koncentrationen ligger mellan 0,05 % och 0,8 %. Egentliga kadmiummineraler såsom greenockit (CdS) och otavit (CdCO3) är sällsynta. Världsproduktionen av kadmium ökade kraftigt från 1940-talet fram till slutet av 1970-talet, då mängden stagnerade. Mellan 1993–97 var den genomsnittliga konsumtionen 17 800 ton/år, varav Sverige svarade för 1,6 %.

Användningsområden

Kadmium har haft många användningsområden, bland annat har det använts till färgpigment, ytbehandling, stabilisator i plaster och till nickel-kadmiumackumulatorer ("uppladdningsbara batterier"). I Sverige förbjöds användningen av kadmium i stabilisatorer för plaster år 1982, vilket i praktiken kom att inbegripa olika färgämnen och ytbehandlingsmedel. Kadmiumutsläppen har minskat kontinuerligt sedan förbudet; exempelvis släpptes 25 ton ut i form av luftföroreningar från svenska källor år 1970, att jämföra med 1988 då utsläppen var nere i 2,5 ton. Till vatten var utsläppet 1985 2,5 ton. Detta utsläpp har främst sitt ursprung i gruvor och metallverk.

Se även

Personliga verktyg