|
1917
1: En konung skall uppstå, som skall regera med rättfärdighet, och härskare, som skola härska med rättvisa.
2: Var och en av dem skall vara såsom en tillflykt i stormen, ett skydd mot störtskuren; de skola vara såsom vattenbäckar i en ödemark, såsom skuggan av en väldig klippa i ett törstigt land.
3: Då skola de seendes ögon icke vara förblindade, och de hörandes öron skola lyssna till.
4: Då skola de lättsinnigas hjärtan bliva förståndiga och vinna kunskap, och de stammandes tungor skola tala flytande och tydligt.
5: Dåren skall då icke mer heta ädling, ej heller bedragaren kallas herre.
6: Ty en dåre talar dårskap, och hans hjärta reder till fördärv; så övar han gudlöshet och talar, vad förvänt är, om HERREN, så låter han den hungrige svälta och nekar den törstige en dryck vatten.
7: Och bedragaren brukar onda vapen, han tänker ut skändliga anslag till att fördärva de betryckta genom lögnaktiga ord, fördärva en fattig, som har rätt i sin talan.
8: Men en ädling tänker ädla tankar och står fast vid det som ädelt är.
9: I kvinnor, som ären så säkra, stån upp och hören min röst; I sorglösa jungfrur, lyssnen till mitt tal.
10: När år och dagar hava gått, då skolen I darra, I som ären så sorglösa, ty då är det slut med all vinbärgning, och ingen fruktskörd kommer mer.
11: Bäven, I som ären så säkra, darren, I som ären så sorglösa, läggen av edra kläder och blotten eder, kläden edra länder med säcktyg.
12: Slån eder för bröstet och klagen över de sköna fälten, över de fruktsamma vinträden,
13: över mitt folks åkrar som fyllas av törne och tistel, ja, över alla glädjens boningar i den yra staden.
14: Ty palatsen äro övergivna, den folkrika staden ligger öde, Ofelhöjden med vakttornet är förvandlad till grotthålor för evig tid, till en plats, där vildåsnor hava sin fröjd och där hjordar beta -
15: detta intill dess att ande från höjden bliver utgjuten över oss. Då skall öknen bliva ett bördigt fält och det bördiga fältet räknas såsom vildmark;
16: då skall rätten taga sin boning i öknen och rättfärdigheten bo på det bördiga fältet.
17: Och rättfärdighetens frukt skall vara frid och rättfärdighetens vinning vara ro med trygghet till evig tid.
18: Och mitt folk skall bo i fridshyddor, i trygga boningar och på säkra viloplatser.
19: Men under hagelskurar skall skogen fällas, och djupt skall staden bliva ödmjukad.
20: Sälla ären då I som fån så vid alla vatten, I som kunnen låta edra oxar och åsnor fritt ströva omkring.
|
KJV
1: Behold, a king shall reign in righteousness, and princes shall rule in judgment.
2: And a man shall be as an hiding place from the wind, and a covert from the tempest; as rivers of water in a dry place, as the shadow of a great rock in a weary land.
3: And the eyes of them that see shall not be dim, and the ears of them that hear shall hearken.
4: The heart also of the rash shall understand knowledge, and the tongue of the stammerers shall be ready to speak plainly.
5: The vile person shall be no more called liberal, nor the churl said to be bountiful.
6: For the vile person will speak villany, and his heart will work iniquity, to practise hypocrisy, and to utter error against the LORD, to make empty the soul of the hungry, and he will cause the drink of the thirsty to fail.
7: The instruments also of the churl are evil: he deviseth wicked devices to destroy the poor with lying words, even when the needy speaketh right.
8: But the liberal deviseth liberal things; and by liberal things shall he stand.
9: Rise up, ye women that are at ease; hear my voice, ye careless daughters; give ear unto my speech.
10: Many days and years shall ye be troubled, ye careless women: for the vintage shall fail, the gathering shall not come.
11: Tremble, ye women that are at ease; be troubled, ye careless ones: strip you, and make you bare, and gird sackcloth upon your loins.
12: They shall lament for the teats, for the pleasant fields, for the fruitful vine.
13: Upon the land of my people shall come up thorns and briers; yea, upon all the houses of joy in the joyous city:
14: Because the palaces shall be forsaken; the multitude of the city shall be left; the forts and towers shall be for dens for ever, a joy of wild asses, a pasture of flocks;
15: Until the spirit be poured upon us from on high, and the wilderness be a fruitful field, and the fruitful field be counted for a forest.
16: Then judgment shall dwell in the wilderness, and righteousness remain in the fruitful field.
17: And the work of righteousness shall be peace; and the effect of righteousness quietness and assurance for ever.
18: And my people shall dwell in a peaceable habitation, and in sure dwellings, and in quiet resting places;
19: When it shall hail, coming down on the forest; and the city shall be low in a low place.
20: Blessed are ye that sow beside all waters, that send forth thither the feet of the ox and the ass.
|
PR33.38
1: Katso, kuningas on hallitseva vanhurskaudessa, ja valtiaat vallitsevat oikeuden mukaan.
2: Silloin on jokainen heistä oleva turvana tuulelta ja suojana rankkasateelta, oleva kuin vesipurot kuivassa maassa, kuin korkean kallion varjo nääntyvässä maassa.
3: Silloin eivät näkevien silmät ole soaistut, ja kuulevien korvat kuulevat tarkkaan.
4: Ajattelemattomien sydän käsittää taidon, ja änkyttäväin kieli puhuu sujuvasti ja selkeästi.
5: Ei houkkaa enää kutsuta jaloksi, eikä petollista enää sanota yleväksi.
6: Sillä houkka puhuu houkan lailla, ja hänen sydämensä hankkii turmiota, ja niin hän harjoittaa riettautta ja puhuu eksyttäväisesti Herrasta, jättää tyhjäksi nälkäisen sielun ja janoavaisen juomaa vaille.
7: Ja pahat ovat petollisen aseet, hän miettii ilkitöitä, tuhotakseen kurjat valheen sanoilla, vaikka köyhä kuinka oikeata asiaa puhuisi.
8: Mutta jalo jaloja miettii ja jaloudessa lujana pysyy.
9: Nouskaa, te suruttomat naiset, kuulkaa minun ääntäni; te huolettomat tyttäret, tarkatkaa minun sanojani.
10: Vielä vuosi, ja päiviä päälle, niin vapisette, te huolettomat; sillä silloin on viininkorjuusta tullut loppu, hedelmänkorjuuta ei tule.
11: Kauhistukaa, te suruttomat, vaviskaa, te huolettomat, riisuutukaa, paljastukaa, vyöttäkää säkki lanteillenne.
12: Silloin valitetaan ja lyödään rintoihin ihanien peltojen tähden ja hedelmällisten viiniköynnösten tähden,
13: minun kansani maan tähden, joka kasvaa orjantappuraa ja ohdaketta, remuavan kaupungin kaikkien iloisten talojen tähden.
14: Sillä palatsi on hyljätty, kaupungin kohina lakannut, Oofel ja vartiotorni ovat jääneet luoliksi iankaikkisesti, villiaasien iloksi ja laumojen laitumeksi.
15: Näin on hamaan siihen asti, kunnes meidän päällemme vuodatetaan Henki korkeudesta. Silloin erämaa muuttuu puutarhaksi,
16: ja puutarha on metsän veroinen. Ja erämaassa asuu oikeus, ja puutarhassa majailee vanhurskaus.
17: Silloin vanhurskauden hedelmä on rauha, vanhurskauden vaikutus lepo ja turvallisuus iankaikkisesti.
18: Ja minun kansani asuu rauhan majoissa, turvallisissa asunnoissa, huolettomissa lepopaikoissa.
19: Mutta raesade tulee, metsä kaatuu, ja kaupunki alennetaan alhaiseksi.
20: Onnelliset te, jotka kylvätte kaikkien vetten vierille ja laskette härän ja aasin jalat valtoimina kulkemaan!
|
