|
1917
1: Ty se, Herren, HERREN Sebaot skall taga bort ifrån Jerusalem och Juda allt slags stöd och uppehälle - all mat till uppehälle och all dryck till uppehälle -
2: hjältar och krigsmän, domare och profeter, spåmän och äldste,
3: underhövitsmän och högtuppsatta män, rådsherrar och slöjdkunnigt folk och män som äro förfarna i besvärjelsekonst.
4: Och jag skall giva dem ynglingar till furstar, och barnsligt självsvåld skall få råda över dem.
5: Av folket skall den ene förtrycka den andre, var och en sin nästa; den unge skall sätta sig upp mot den gamle, den ringe mot den högt ansedde.
6: När då så sker, att någon fattar tag i en annan i hans faders hus och säger: "Du äger en mantel, du skall bliva vår styresman; tag du hand om detta vacklande rike" -
7: då skall denne svara och säga: "Jag kan icke skaffa bot; i mitt hus finnes varken bröd eller mantel. Mig skolen I icke sätta till styresman över folket."
8: Ty Jerusalem vacklar, och Juda faller, då de nu med sitt tal och sina gärningar stå emot HERREN och äro gensträviga mot hans härlighets blickar.
9: Deras uppsyn vittnar emot dem; och likasom Sodoms folk bedriva de sina synder uppenbart och dölja dem icke. Ve över deras själar, ty själva hava de berett sig olycka!
10: Om den rättfärdige mån I tänka att det skall gå honom väl, ty sådana skola äta sina gärningars frukt.
11: Men ve över den ogudaktige! Honom skall det gå illa, ty efter hans gärningar skall hans vedergällning bliva.
12: Mitt folks behärskare är ett barn, och kvinnor råda över det. Mitt folk, dina ledare föra dig vilse och fördärva den väg, som du skulle gå.
13: Men HERREN står redo att gå till rätta, han träder fram för att döma folken;
14: HERREN vill gå till doms med sitt folks äldste och med dess furstar. "I haven skövlat vingården; rov från de fattiga är i edra hus.
15: Huru kunnen I så krossa mitt folk och söndermala de fattiga?" Så säger Herren, HERREN Sebaot.
16: Och HERREN säger: Eftersom Sions döttrar äro så högmodiga, och gå med rak hals och spela med ögonen, och gå där och trippa och pingla med sina fotringar,
17: därför skall Herren låta Sions döttrars hjässor bliva fulla av skorv, och HERREN skall blotta deras blygd.
18: På den dagen skall Herren taga bort all deras ståt: fotringar, pannband och halsprydnader,
19: örhängen, armband och slöjor,
20: huvudprydnader, fotstegskedjor, gördlar, luktflaskor och amuletter,
21: fingerringar och näsringar,
22: högtidsdräkter, kåpor, mantlar och pungar,
23: speglar, fina linneskjortor, huvudbindlar och flor.
24: Och där skall vara stank i stället för vällukt, rep i stället för bälte, skalligt huvud i stället för krusat hår, hölje av säcktyg i stället för högtidsmantel, märken av brännjärn i stället för skönhet.
25: Dina män skola falla för svärd och dina hjältar i krig:
26: hennes portar skola klaga och sörja, och övergiven skall hon sitta på marken.
|
KJV
1: For, behold, the Lord, the LORD of hosts, doth take away from Jerusalem and from Judah the stay and the staff, the whole stay of bread, and the whole stay of water,
2: The mighty man, and the man of war, the judge, and the prophet, and the prudent, and the ancient,
3: The captain of fifty, and the honourable man, and the counsellor, and the cunning artificer, and the eloquent orator.
4: And I will give children to be their princes, and babes shall rule over them.
5: And the people shall be oppressed, every one by another, and every one by his neighbour: the child shall behave himself proudly against the ancient, and the base against the honourable.
6: When a man shall take hold of his brother of the house of his father, saying, Thou hast clothing, be thou our ruler, and let this ruin be under thy hand:
7: In that day shall he swear, saying, I will not be an healer; for in my house is neither bread nor clothing: make me not a ruler of the people.
8: For Jerusalem is ruined, and Judah is fallen: because their tongue and their doings are against the LORD, to provoke the eyes of his glory.
9: The shew of their countenance doth witness against them; and they declare their sin as Sodom, they hide it not. Woe unto their soul! for they have rewarded evil unto themselves.
10: Say ye to the righteous, that it shall be well with him: for they shall eat the fruit of their doings.
11: Woe unto the wicked! it shall be ill with him: for the reward of his hands shall be given him.
12: As for my people, children are their oppressors, and women rule over them. O my people, they which lead thee cause thee to err, and destroy the way of thy paths.
13: The LORD standeth up to plead, and standeth to judge the people.
14: The LORD will enter into judgment with the ancients of his people, and the princes thereof: for ye have eaten up the vineyard; the spoil of the poor is in your houses.
15: What mean ye that ye beat my people to pieces, and grind the faces of the poor? saith the Lord GOD of hosts.
16: Moreover the LORD saith, Because the daughters of Zion are haughty, and walk with stretched forth necks and wanton eyes, walking and mincing as they go, and making a tinkling with their feet:
17: Therefore the Lord will smite with a scab the crown of the head of the daughters of Zion, and the LORD will discover their secret parts.
18: In that day the Lord will take away the bravery of their tinkling ornaments about their feet, and their cauls, and their round tires like the moon,
19: The chains, and the bracelets, and the mufflers,
20: The bonnets, and the ornaments of the legs, and the headbands, and the tablets, and the earrings,
21: The rings, and nose jewels,
22: The changeable suits of apparel, and the mantles, and the wimples, and the crisping pins,
23: The glasses, and the fine linen, and the hoods, and the vails.
24: And it shall come to pass, that instead of sweet smell there shall be stink; and instead of a girdle a rent; and instead of well set hair baldness; and instead of a stomacher a girding of sackcloth; and burning instead of beauty.
25: Thy men shall fall by the sword, and thy mighty in the war.
26: And her gates shall lament and mourn; and she being desolate shall sit upon the ground.
|
PR33.38
1: Sillä katso, Herra, Herra Sebaot ottaa pois Jerusalemilta ja Juudalta varan ja turvan, kaiken leivänvaran ja kaiken vedenvaran,
2: sankarin ja soturin, tuomarin ja profeetan, tietäjän ja vanhimman,
3: viidenkymmenenpäämiehen ja arvomiehen, neuvonantajan, taitoniekan ja taikurin.
4: Ja minä panen nuorukaiset heille päämiehiksi, ja pahankuriset hallitsevat heitä.
5: Kansassa sortaa kukin toistaan, jokainen lähimmäistään; nuorukainen rehentelee vanhusta vastaan, halpa-arvoinen arvollista vastaan.
6: Kun veli tarttuu veljeensä isänsä talossa sanoen: "Sinulla on vielä vaatteet, rupea ruhtinaaksemme ja ota huostaasi tämä raunioläjä",
7: niin tämä sinä päivänä korottaa äänensä sanoen: "Ei minusta ole haavoja sitomaan; ei ole minun talossani leipää, ei vaatetta, älkää panko minua kansan ruhtinaaksi".
8: Sillä Jerusalem kaatuu ja Juuda kukistuu, koska heidän kielensä ja heidän tekonsa ovat Herraa vastaan ja he uhittelevat hänen kunniansa kasvoja.
9: Heidän kasvojensa hahmo todistaa heitä vastaan; syntinsä he tuovat julki niinkuin sodomalaiset, he eivät niitä salaa. Voi heitä! Itsellensä he pahaa tekevät.
10: Sanokaa hurskaasta, että hänen käy hyvin, sillä he saavat nauttia tekojensa hedelmiä.
11: Voi jumalatonta! Hänen käy pahoin, sillä hänen kättensä teot maksetaan hänelle.
12: Minun kansani käskijät ovat lapsia, ja naiset sitä hallitsevat. Kansani, sinun johtajasi ovat eksyttäjiä, he ovat hämmentäneet sinun polkujesi suunnan.
13: Herra asettuu käymään oikeutta, nousee kansoja tuomitsemaan.
14: Herra käy tuomiolle kansansa vanhinten ja sen päämiesten kanssa: Te olette raiskanneet viinitarhan; teidän taloissanne on kurjilta ryöstettyä tavaraa.
15: Kuinka saatatte runnella minun kansaani ja ruhjoa kurjien kasvot? sanoo Herra, Herra Sebaot.
16: Ja Herra sanoi: Koska Siionin tyttäret korskeilevat, kulkevat kaula kenossa ja silmillään vilkuillen, astua sipsuttelevat ja nilkkarenkaitaan kilistelevät,
17: tekee Herra Siionin tytärten päälaen rupiseksi, ja Herra paljastaa heidän häpynsä.
18: Sinä päivänä Herra poistaa koreat nilkkarenkaat, otsanauhat, puolikuukorut,
19: korvarenkaat, rannerenkaat, hunnut,
20: juhlapäähineet, jalkakäädyt, koruvyöt, hajupullot, taikahelyt,
21: sormukset, nenärenkaat,
22: juhlavaatteet, kaavut, vaipat, kukkarot,
23: kuvastimet, aivinapaidat, käärelakit ja päällysharsot.
24: Silloin tulee tuoksun sijaan löyhkä, vyön sijaan nuora, käherretyn tukan sijaan kaljuus, korupuvun sijaan säkkiverho, kauneuden sijaan polttomerkki.
25: Sinun miehesi kaatuvat miekkaan ja sinun sankarisi sotaan.
26: Ja Siionin portit valittavat ja vaikeroivat, ja typötyhjänä hän istuu maassa.
|
