Fiskerinäring
Från Rilpedia
Fiskerinäringen består av yrkesmässigt fiske av fisk och skaldjur. Förädling av fisk är också ett viktigt område. Alla länder inom EU har fått begränsa fisket då t ex torsken höll på att dö ut. EU bestämmer hur stora fiskekvoter varje fiskare har. De får vare sig inte överstiga sin kvot eller fiska alltför små fiskar enligt EU:s regler för minimimåtten på fångstfisk.
Innehåll |
Fiskenäringen i Sverige
Statlig myndighet som reglerar fisket är Fiskeriverket. År 2006 fanns det totalt 1 881 personer som hade yrkesfiskelicens. Den totala sysselsättningen var dock högre eftersom alla de som förvärvsarbetar ombord på fiskefartyg inte har licens. En växande tjänst inom fiskerinäringen är att vara fiskeguide.
För Sverige är fisket en liten näring i jämförelse med skogsbruket eller jordbruket. Trots det fångas det varje år fisk och skaldjur för en miljard kronor. De viktigaste arterna är skarpsill, sill, torsk, makrill och räkor. Sverige har långa fiskrika kuststräckor som Skagerak, Kattegatt och Östersjön. 75% av all fångst är foderfisk som sill/strömming och skarpsill. Foderfisk mals till fiskmjöl som sedan blir mat åt odlade fiskar som regnbågslax eller lax.
Den svenska fiskeflottan kan indelas i följande tre huvudgrupper:
- Fiske med trål efter pelagiska arter (sill/strömming, skarpsill, makrill, siklöja och blåvitling.
- Fiske med trål efter torsk och bottenlevande arter som rödtunga, räka, och havskräfta.
- Övrigt fiske, med redskap som nät, ryssjor, burar och långrev efter torsk, lax, rödspätta, flundra, gös, gädda, abborre, sik, ål, havskräfta, sjurygg, pigghaj, piggvar, makrill och sill/strömming.[1]
