Gädda
Från Rilpedia
- För andra betydelser, se Gädda (olika betydelser).
| ?Gädda Status i världen: Ej hotad |
|
|---|---|
 |
|
| Systematik | |
| Domän: | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike: | Djur Animalia |
| Stam: | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam: | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass: | Benfiskar Osteichthyes |
| Underklass: | Strålfeniga fiskar Actinopterygii |
| Ordning: | Gäddartade fiskar Esociformes |
| Familj: | Gäddor Esocidae |
| Släkte: | Esox |
| Art: | Gädda E. lucius |
|
|
|
| §Esox lucius Auktor: Linnaeus, 1758 |
|
 Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen
|
|
Gäddan (Esox lucius) är den dominerande rovfisken i svenska sötvatten och bräckvatten, och en populär sportfisk. Eftersom den är svår att fiska kommersiellt har den liten betydelse som handelsvara men förekommer trots det ofta i fiskdiskarna. Den är ej att förväxla med näbbgädda, Belone belone, som det svenska namnet till trots inte är nära släkt med gäddan.
Innehåll |
Fysiologi, beteende och ekologi
Gäddan har en långsträckt, spolformad kropp. Huvudet är stort och nosen uppifrån tillplattad. Gapet är mycket stort. Bukfenorna sitter långt bakom bröstfenorna, och den lilla ryggfenan sitter långt bak, alldeles framför stjärtroten och ovanför analfenan. Ryggen är grågrön, ofta mörk. Sidorna är något ljusare och i olika mån gulstrimmiga, buken blekt gul. Fenorna är grönaktiga. Honorna blir betydligt större än hanarna.
Normalt är gäddor revirhävdande, men det finns också permanent migrerande gäddor som följer strömmingsstim. Dessa gäddor – som alltid simmar på djupet och inte har användning för en kamouflagefärg som påminner om vass – är mer guldgula och kallas "strömmingsgäddor", i motsats till de unga gäddor som på relativt grunt vatten bara lever bland vassen; de kallas efter sin grönt randiga kropp för "gräsgäddor".
Gäddan leker tidigt på våren i grunda vikar, gärna översvämmade fält och åkrar, där solen tidigt värmer upp vattnet. Gäddynglen lever av insektslarver och liknande, från cirka 10 centimeters längd övergår de oftast helt till fiskdiet. Tillväxten är mycket snabb.
En vuxen gädda har få naturliga fiender. Fiskgjuse tar gärna gädda, och kan ibland slå gäddor som är så stora att fågeln inte kan lyfta utan måste släppa sitt byte. Ehuru tveksamma i sin sanningshalt, förekommer också uppgifter om att stora gäddor dragit ned gjusen under ytan, och dränkt rovfågeln (se krongädda). Små gäddor hotas i första hand av större gäddor och annan rovfisk, som abborre och gös.
Förr i tiden "sköt" man gädda. När gäddan lekte på grunt vatten avlossades ett hagelskott under fisken, som då bedövades. Metoden är idag förbjuden.
Gäddan är en rovfisk och äter således andra fiskar, även artfränder. Gäddan sväljer alltid fiskbyten med huvudet först, och kan utan problem klara bytesdjur upp till och med halva dess egen längd. Gäddan är också så konstruerad att den inte kan spotta ut ett byte när den väl börjat svälja det, eftersom de stora tänderna är bakåtriktade. Sålunda kan ett byte svårligen undkomma om gäddan väl slagit det. Ibland kan detta emellertid vara till gäddans nackdel, då den riskerar att kvävas om den fångat ett alltför stort byte.
Gäddan äter allt levande den kan fånga, inklusive vattensork och små sjöfåglar (framför allt ungfågel), men huvudfödan är mindre fiskar.
En indikation på gäddans aptit kan vara den påverkan dess närvaro har på bytesfiskarna – exempelvis utvecklar ruda som lever i gäddrika vatten en tydlig ryggpuckel, för att på så sätt bli ett svårare byte för gäddan. Stor gädda i mindre vatten, bör värnas, då mångfalden av fiskebara arter kan behållas. Predationen de stora gäddorna utövar, är viktig för att relativt mindre gäddor, inte skall bli för många. Därför bör gäddor över 3 kg i regel sättas tillbaks eftersom de ändå inte är bra matfiskar och hämmar gäddproduktionen så att gäddan inte tar överhanden.
Utbredningsområde
Sötvatten och bräckvatten,
- naturligt i söder till Pyrenéerna, mellersta Italien och Balkan. I öster hela Ryssland och vidare genom norra och mellersta Asien till Berings sund och Kamtjatka. Den förekommer även på Irland och brittiska öarna, utom i norra Skottland. I Nordamerika Alaska, Kanada och östra USA.
- inplanterad i Spanien och anträffad i Portugal.
Förekomst i Sverige:
- allmän i hela landet, utom längst upp i fjällkedjan där den endast förekommer sporadiskt.
Livslängd
30 år har konstaterats i England, 33 i Finland och 16 år i Sverige.
Storlek och rekord
Gäddor har de första åren en mycket snabb tillväxt och växer som alla fiskar sedan hela livet. Honan blir större än hannen. Hongädda kan i Sverige (Stockholms skärgård) bli så lång som 143 cm och väga upp till 26,5 kg.
Svenska rekord - honor
Det finns massvis av mer eller mindre otroliga rapporter som totalt saknar verifikation, oftast för att de skall ha fångats för mycket länge sedan. Hit hör till exempel den gädda som skall ha vägt 31,5 kg från Ljusterö samt ett annat exemplar från Hornavan 1976 på 30 kg. Sedan finns det gott om rapporter om gäddor mellan 23-29 kg, de flesta omöjliga att bevisa.
- 26,57 kg, Järnafjärden, 1986. Viss tveksamhet råder: diskvalificerades som sportfiskerekord på grund av tveksamheter kring fångstsättet.
- 24,17 kg, Norra Mörkö, 1984. Fångad av samma fångstman som gäddan på 26,57 kg ovan, men även denna diskvalificerades som sportfiskerekord eftersom exemplaret vägdes på en icke godkänd badrumsvåg.
- 23,5 kg, Grindbysjön, Orust, 1988. Fångad i ryssja.
- 23,0 kg, Omnefjärden, Nordingrå 1957. Fångad i nät.
- 22,5 kg, Östersjön, Örnsköldsvik, 1954. Fångad i nät. Preparerad.
- 22,5 kg, Mälaren, 1973. På grund av dåligt med bevis förklarades rekordet ogiltigt. Rekordet förklarades vakant.
- 19,34 kg, Vättern, 1999. Gällande svenska sportfiskerekord av gädda. Se även http://www.sportfiskarna.se/storfiskregistreringen/sotvattenrekord.asp
- Ett antal fiskar över 20 kg har fångades i Lödde å i Skåne under 80- och 90-talet, men dessa ströks i och med att rekordet förklarades vakant. Överhuvudtaget bör de allra flesta rapporter om så kallade storgäddor behandlas med stor skepsis.
Svenska rekord - hanar
- Hammarsjön, Strömsnäsbruk, Småland: 11,8 kg, 122 cm.
- Kävlingeån, Skåne: 10,15 kg, 103 cm.
Internationella rekord
- 30,5 kg, 1983 Tyskland, 146 cm. Nät.
- 29,0 kg, 1990 Österrike. 147 cm. Hittades död.
- 28,32kg, 1979 Österrike, 146 cm. Nät.
- En gädda på 34 kg lär ha fångats i Ilmen, Ryssland enligt en del fiskelitteratur.
Den längsta gäddan var ett exemplar på 152 cm samt en vikt av 27,5 kg som hittades död i Österrike.
Övrigt
- Gäddan är en fin matfisk. Bland de mest populära sätten att tillaga fisken kan nämnas paté. Den kan också kokas och ätas med pepparrot, s k pepparrotsgädda. Eller stekas, ex panerad i ugn i rikligt med smör som klickas på ryggpartiet, s k ugnsgädda. I Europa utanför Norden anses gäddan vara en mycket exklusiv matfisk.
- Gäddan kan drabbas av gäddbandmask
- En krongädda är en gädda med resterna av en rovfågels (vanligtvis fiskgjuse) klor och distala partier av dess skelett fastlåst och fastväxt i ryggen efter fågelns slagförsök. Gäddan ska ha avgått med segern och neddragit fågeln som då suttit fast i fisken och drunknat och sedan långsamt förruttnat och upplösts. Källa; trad. berättelser, exempelvis Gunnar Brusewitz; "Silverlöjan och den fattiges tröst", 1977.
- Ordet "gädda" betyder helt enkelt "gadd" som syftar på dess tänder. Samma betydelse har det i enkelskan (pike - pik) och franskan (brochet, bildat av broche - brosch, nål).[1]
- Sportfiskeföreningen Svenska Gäddklubben värnar om denna fisk.
Referenser
- ↑ Gösta Bergman, Ord med historia (ISBN 9151838575)
Externa länkar
