Folket i Bild/Kulturfront
Från Rilpedia
| Folket i Bild Kulturfront | |
|---|---|
| Fil:Fib red.jpg Redaktör Martin Schibbye |
|
| Publikationstyp | Magasin |
| Grundad | 1971 |
| Nuvarande ägare | Föreningen Folket i Bild/Kulturfront |
| Huvudkontor | Bondegatan 69, Stockholm |
| Språk | Svenska |
| Frekvens | månatligen |
| Upplaga | 2500 (ej TS-kontrollerad uppgift) |
| Format | 255x290mm |
| Officiell webbplats | |
Folket i Bild/Kulturfront är en partipolitiskt oberoende tidskrift, som utges av en förening med samma namn.
Tidningen ser som sin uppgift att verka till försvar för yttrande- och tryckfrihet, för främjandet av en folkets kultur och till de antiimperialistiska krafternas stöd. Enligt de ansvariga bakom tidskriften kan människor från olika partier och organisationer samlas kring den.[1] En vanlig akronym För Folket i Bild Kulturfront är FiB/K. Tidningen har sitt säte och redaktion i Stockholm.
Innehåll |
Historia
Tidningen startades 1972 av personer som ville knyta an till den gamla Folket i Bild sedan socialdemokraterna, den dåvarande ägaren, hade sålt den till Åhlén och Åkerlund som gjort om den till herrtidningen FIB aktuellt. Kulturfront anknyter till den antifascistiska föreningen och tidskriften Kulturfront, som startades 1936. I denna förening samlades intellektuella och politiskt aktiva för att möta och bekämpa det fascistiska hotet.
Folket i Bild/Kulturfront började som veckotidning men är nu ett månadsmagasin. Vid mitten av nittiotalet dinglade tidningen under redaktören Kalle Hägglund på konkursens brant, men de ekonomiska bekymren reddes ut och tidningen har stabiliserat såväl ekonomi som upplaga. Man satsar mycket på inrikesreportage och fotoarbetet. Redaktör är Martin Schibbye och ansvarig utgivare Kenneth Lundgren som efterträtt Eva Myrdal på denna post. Tidskriften har funnits på Internet sedan 1995 och ger genom "Folket i Bilds Förlag" ut olika skrifter, bland annat Al Intiqads intervju med Jan Myrdal. Tidigare drev de Kulturfront Förlag som bland annat gav ut reseskildringar, Jan Myrdals Skriftställning och litteraturvetenskapliga böcker.
Tidningens paroller
Försvar för yttrande- och tryckfriheten
I sitt försvar av yttrandefriheten har tidningen gjort uttalanden som av många ses som spektakulära. Bland annat så har de konsekvent försvarat antisionisters och historierevisionisters rätt till yttrandefrihet (eller för den delen allas rätt till den) och man har sålunda försvarat Karolina Matti, Robert Faurisson och Ahmed Rami när dessa dragits inför rätta. Man upplåter också utrymme i sina spalter för dem som av politiska eller ideologiska skäl ofta förvägras plats i vanlig media, när det motiveras av angrepp på dem, som Jan Milld, Brands redaktionskollektiv, nämnda Karolina Matti med flera. De var också mot kriminaliseringen av barnpornografiinnehav. Folket i Bild, tillsammans med den maoistiska vänstern och konservativa jurister var motståndare till grundlagsförändringarna då dessa diskuterades 1973-1974, och dess engagemang i frågan lär haft påverkan på den slutgiltiga lagtexten.
För en folkets kultur
"För en folkets kultur" är en av FiB/K:s paroller och den har rest många frågor. Vad Folket i Bild Kulturfront menade med den vid grundandet var att de var övertygade om att allmänheten egentligen föredrog Ivar-Lo Johansson framför glättiga skandal- och sexmagasin, och att de som tidning skulle verka för att få svenska folket att inse detta. En annan applicering av "en folkets kultur" hävdar att det är all kultur som inte skapats av makten av profit- eller propagandaskäl. Fokus har skiftat lite i denna fråga, från att då ha handlat om folkmusik och träsnitt till att i dagsläget inkludera inte fullt så traditionella fenomen som ståuppkomik, Adam Tensta och graffiti. Alltjämt har det stora litteraturinslaget bevarats och FiB Kulturfront är den enda svenska månadstidning som har minst en kvalitetsnovell i varje nummer. Tidningen brukar också innehålla lyrik och poeten Mohamad Omar publicerar sig regelbundet. Parollen "för en folkets kultur" har ofta fått kritik från liberaler och frihetliga socialister som nationalistisk. Folket i Bild Kulturfront verkar inte ha något problem med detta epitet dock, och dess krönikör Jan Myrdal hävdar att istället för att ta avstånd från svenska fanan skall man rycka den från nazisterna som antifascisterna i Sverige gjorde under andra världskriget.
Antiimperialism
Tidningen har en principiell anti-imperialistisk hållning och har varit mot alla former av vad man sett som angreppskrig och imperialistiska ockupationsföretag, såväl det amerikanska i Irak och Afghanistan som Sovjets i Afghanistan och Tjeckoslovakien som Vietnams i Kampuchea. Folket i Bild har anklagats för att vara antisemitisk, på grund av sitt ensidiga ställningstagande i Israel-Palestina-frågan och för att tidningens skribenter jämfört sionism med nazism. Dock står varje författare för sina egna åsikter, detta är anledningen till att man inte vill se anonyma inlägg. Tidningen tar heller inte ställning i på vilket sätt konflikten Israel-Palestina skall lösas.
Kring parollerna kan människor ur olika partier och grupper enas
Folket i Bild kan sägas höra till en vänstertradition men även om många som är engagerade i folkbildningsprojektet är vänster eller har ett socialistiskt förflutet (när det gäller äldre medlemmar så ofta i den maoistiska rörelsen) så finns kring tidningen även högerfolk[källa behövs] som Anders Björnsson och Knut Carlqvist, de i mycket konservativa[källa behövs] FiB-juristernas Ingemar Folke medverkar i varje nummer, och en av föreningens grundare var dåvarande centerpartisten Rune Lanestrand, i dagsläget redaktör för Småbrukaren. Förklaringen finns i att tidningen präglas av enhetsfrontstanken och det poängteras på andrasidan att kring tidningen kan människor ur olika partier och organisationer aktivera sig. Detta är något som orsakat kritik från annat vänsterhåll. Bland annat har ex-syndikalisten Rasmus Fleischer och trotskistiska organisationer kritiserat personer kring tidningen för att ingå oheliga allianser i upprop, kampanjer och andra samarbeten. "Rödbrun röra" var Rasmus Fleischers kommentar till ett upprop som FiB-juristen Erik Göthe initierat mot NATO-bombningarna av Jugoslavien där den politiska bredden spände över allt från Rolf Hagel i Sveriges kommunistiska parti till den dåvarande moderate riksdagsledamoten Sten Andersson. Nämnde Fleischer inkluderar FiB/Kulturfront i den av honom myntade termen "nationalvänster", och utmålar dem som stockkonservativa nationalister för att de försvarar såväl nationalstaten som folkrätten. Andreas Malm har använt epitetet "nationalmaoister" om FiB och Clarté. [2]. Skribenter för tidningen har förvisso förekommit flitigt i Samtidsmagasinet Salt och Salts egen Jonas DeGeer har funnits tillgänglig i FiB/K:s talarbank för bokning till offentliga föreläsningar, men tidningen har klart och tydligt deklarerat att Salt et consortes inte kan vara några allierade då de hör till l'ancien regime och är mot den franska revolutionen och därmed det arv tidningens paroller bottnar i.
Medarbetare
Tidningen har genom åren haft många kända journalister och skribenter i sitt stall och som engagerade i föreningen och dess tillblivelse. Bland andra har Jan Guillou, Peter Bratt, Jan Myrdal, Erik Wijk, Gösta Hultén, Fredrik Virtanen, Peter Birro, Gun Kessle, Robert Aschberg, Margareta Zetterström, Crister Enander, Vilhelm Moberg och Ivar-Lo Johansson medverkat. Astrid Lindgren var föreningens mest kände medlem. Stående inslag i tidning är filmkritikern Hans Isakssons krönikor och Jan Myrdals skriftställningar.
IB-affären
Tidningens största scoop kom redan 1973, då Folket i Bild/ Kulturfront med Greta Hofsten som chefredaktör, publicerade ett stort avslöjande reportage om spionageverksamheten inom informationsbyrån IB. Avslöjandet kom att kallas IB-affären och ledde till att polisen gjorde beslag på redaktionen. Jan Guillou och Peter Bratt dömdes till ett års fängelse för spioneri. Efter avslöjandet upplöstes IB.
Se även
Externa länkar
Referenser
- ↑ VIlket tydligt formuleras på andrasidan i varje nummer av tidningen.
- ↑ http://www.arbetaren.se/2000/15/debatt2.html
