Jonas De Geer
Från Rilpedia
Jonas De Geer, född 1971, är en svensk författare och journalist. De Geer har även gjort sig känd som uttalad nationalist och katolik, aktiv inom det s.k. Pius X-brödraskapet SSPX. Han är son till Handelsprofessorn Hans De Geer.
Efter studier på Stockholms Universitet var han under en kortare tid frilans för bland andra Finanstidningen och SvD. Tillsammans med Per-Olof Bolander grundade han Samtidsmagasinet Salt.
De Geer har på senare tid medverkat i Tidskrift för Folkets Rättigheter, Nonkonform, Folkets Nyheter och Nordisk Frihet. De Geer har bland annat talat vid Salemmarschen som arrangeras till minne av den av invandrare mördade nazisten Daniel Wretström och har varit presstalesman för Nationaldemokraterna.[1]
Idag är han bosatt i Storbritannien och är verksam i svensk samhällsdebatt huvudsakligen genom sitt bloggande på den identitära portalen Motpol.
Innehåll |
Ståndpunkter
Jonas De Geer ses av många som konservativ. Enligt ett ledarstick i Salt [2] har han dock övergivit konservatismen. Detta då det rör sig om en ideologi som går ut på att bevara bestående och tidlösa värden. De Geer menar dock att de flesta värden värda att bevara redan slagits sönder i dagens liberala samhälle, varför det istället handlar om att återskapa de traditionella värdena.
Han har argumenterat för att moderaternas ideologiska kollaps går tillbaka till krigsslutet då man inte förmådde hävda den konservativa idétraditionen utan försummade kultur- och värdefrågor och gav efter för en individualism och materialism som inte förmådde hävda sig gentemot vänsterradikalismens betonande av övergripande mening, kamp och gemenskap.[3]
Det har spekulerats i om De Geer skulle vara nazianstruken. De Geer kritiserar dock nationalsocialismen för att vara kristendomsfientlig och skapa kult kring världsliga med kristendomen oförenliga symboler.[4]
Jonas De Geer tog skarpt ställning mot det amerikanska engagementet i "Kriget mot terrorismen" och dess krigföring mot Afghanistan som han ansåg hade såväl ekonomiska som kulturimperialistiska syften. Han vände sig mot svenska rasisters applåderande av krigföringen och menade istället att värnandet av "Sveriges etniska och kristna traditioner är fullt förenligt med respekt för arabisk kultur och muslimsk religion, men oförenligt med den nya världsordningens kulturella och ekonomiska program".[5] Jonas De Geer var vän med Dr Eugene Makhlouf, PLO:s representant i Sverige, och ansåg det vara en sann högers skyldighet att förhålla sig israelkritiskt i Palestinafrågan.
Bibliografi
- "Atlantidens uppbrott - en studie i Tage Lindboms omprövning" (C-uppsats i idéhistoria vid Stockholms universitet, 1996)
- "Om 68-etablissemanget, antirasismen och den politiska korrekthetens betydelse", ingår i Politisk korrekthet på svenska, redigerad av Pierre Kullbom och Per Landin, 1998.
- Vänbok till Tage Lindbom (redaktör).
- Förord till Den judiska rasismen av David Duke.
- Motströms- Skriftställning i urval 1996–2008
Externa länkar
Referenser
- ↑ Alarmerande siffror från Svenskt näringsliv ND presstjänst 18 mars 2005.
- ↑ "Därför är jag inte konservativ", Jonas De Geer, Samtidsmagasinet Salt nummer 8 maj/juni 2001 s. 9.
- ↑ Liberalisering till oigenkännelighet SvD 21 februari 1999.
- ↑ Koloniseringen av Europa Jonas de Geers blogg 31 mars 2008.
- ↑ Jonas de Geer: "Vems krig? Vilken civilisation?" Samtidsmagasinet Salt nr. 9 nov/dec 2001.
