Kalle Hägglund

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif

Kalle Hägglund var en lika excentrisk som legendarisk bokförläggare känd för sin bohemiska livsstil och udda dygnsrytm. Född som Karl-Erik Hägglund i Oravais norr om Vasa i Österbotten Finland 25 oktober 1943. Funnen död i sitt hem i Klavreström i december 2005. Han var känd under pseudonymen Rex.

På femti-sextiotalet kom familjen från Finland till Västerås. Fadern dog tidigt. I Västerås började han som metallarbetare men blev efter en tid som journalistvolontär skribent varefter han flyttade till Stockholm. Där aktiv i Clarté mot USA:s krig i Indokina och mot Francodiktaturen. Eftersom han var en konsekvent kommunist (mot allt förtryck) enagerade han sig också mot den sovjetiska socialimperialistiska ockupationen av Tjeckosovakien och det som kriget mot Afghanistan var ett uttryck för.

Det var i denna tid han byggde upp Oktoberförlaget (partiförlag för KFML/SKP) som gav ut titlar av såväl Marx, Mao och Pol Pot som August Strindberg, Ivar Lo-Johansson och Dritero Agolli som mer lättsmälta prylar som Doktor Gormander, men också mycket skivor och kassetter, med kampmusik och blues.

När Oktoberförlaget kapsejsade med SKP:s förfall tog han boklagret och den grafiske formgivaren med sig och startade ett nyt tförlag, Askelin & Hägglunds. Där fortsatte han bland mycket annat ge ut tjeckisk litteratur, bland annat Jaroslav Seifert som kom att få Nobelpriset. Här gav han också ut porrstjärnan Linda "Långt ner i halsen" Lovelace's dagbok som gjorde störst kommersiell success i hans utgivning nästefter Maos lilla röda.

Det var här nånstans som Hägglund började närma sig framgången och hans refraktära sida var tvungen att göra halt: han gjorde sig av med kollegan, försvann från mingelpartajen bland Stockholms kändis- och kulturelit och bosatte sig i småländska Klavreström där han, solo, drev förlaget Hägglunds. När "Hägglunds" stod inför en pizzakonkurs grundade han Stiftelsen Klavrekultur som skulle fortsätta utgivningen och kom att få en betydande roll för det Klavreströmska kulturlivet. Hägglunds utgivning är diger och mäter sig med de medelstora förlagens. Som regim för Oktoberförlaget, A&H och Hägglunds gav han ut 317, 159, respektive 34 titlar.

Kalle Hägglund gav ut många och ofta kontroversiella författare, allt från judiska bosättare till Adolf Hitler, Lars Mullback till Thomas di Leva, Denis Diderot till Peter Birro. Jan Myrdal är en författare som publicerade sig hos honom regelbundet från början till slutet. För att hålla liv förlagsverksamheten i ekonomiskt kärva tider sålde han pö om pö av skog från en o han ärvt från sin mor. Han var ökänd för sitt obefintliga ekonomiska sinnelag. Han lär dock ha lagt om dygnet mot slutet och börjat arbeta på normala tider. Annars var han känd för sitt nattliv på Bondegatan som redaktör för Folket i Bild/Kulturfront, då skrivande ungdomar som Fredrik Virtanen sökte sig till hans inspirerande närvaro.

Om än omgiven av många vänner var han också illa sedd av många inom kultureliten och bland maktens män, bland annat av delstaten Bayern efter att han gett ut Mein Kampf, vilket ledde till en rättslig tvist om upphovsrätt, som Hägglunds vann. Det var dock inte möjligt att dra delstaten Bayern inför rätta för hemfridsbrott då de trängde sig in i hans lägenhet för att beslagta upplagan. Många kulturskribenter hakade vid denna tid på Tysklands krav att dra tillbaka utgivningen med föresatsen att det inte kunde motiveras varför man skulle göra fanatikern Hitler tillgänglig för en allmänhet och därmed locka potentiella nazister in i ideologisk förhärdning. Hägglund kontrade med att man måste känna sin fiende för att kunna bekämpa honom, och menade att om alla hade läst Hitler i 30-talets början hade han inte kommit till makten. Hägglund var för en absolut yttrandefrihet och det var i denna menings anda han verkade. Bland annat distribuerade han Nordiska Förlagets och andra kontroversiella förlags böcker av författare som Lars Adelskogh och David Irving.

När Kalle Hägglund dog kunde man läsa minnesord och dödsrunor över honom, positiva omdömen vill säga, i allt från Tidskriften EXPO till Nationalsocialistisk Fronts hemsida. På begravningen hade Christian Braw prästtjänsten.

Lista över författare utgivna av Hägglunds (urval)

Dödsrunor över Kalle Hägglund

Vidare läsning

Kalle Hägglunds brev till Vaclav Havel efter Tjeckiskt Mein Kampf-beslag: http://www.yelah.net/articles/debatt0115

Personliga verktyg