Gulbrynad sparv
Från Rilpedia
| ?Gulbrynad sparv Status i världen: Livskraftig (lc)[1] |
|
|---|---|
 |
|
| Systematik | |
| Domän: | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike: | Djur Animalia |
| Stam: | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam: | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass: | Fåglar Aves |
| Ordning: | Tättingar Passeriformes |
| Familj: | Fältsparvar Emberizidae |
| Släkte: | Emberiza |
| Art: | Gulbrynad sparv E. chrysophrys |
|
|
|
| §Emberiza chrysophrys Auktor: Pallas, 1776 |
|
| Synonymer | |
|
|
 Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen
|
|
Gulbrynad sparv (Emberiza chrysophrys) är en fågelart i familjen fältsparvar (Emberizidae) som häckar i östra Sibirien.
Innehåll |
Taxonomi
Den beskrevs första gången taxonomiskt 1776 av Peter Simon Pallas som då gav den namnet Chrysophrys chrysophrys.[2] Släktnamnet Chrysophrys var dock också namnet på ett fisksläkte. (Jämför exempelvis havsrudefisken Chrysophrys auratus, numera Pagrus auratus.)[3] Idag placeras gulbrynad sparv i det stora släktet Emberiza. Arten är monotypisk, vilket i detta fallet betyder att den inte delas upp i underarter.
Utbredning
Den är en flyttfågel som häckar i östra Sibirien, främst nordöst om Bajkalsjön,[2] och övervintrar i centrala och södra Kina. På sin flyttning observeras den i Mongoliet, Nord- och Sydkorea och i Japan.[2]
Den är mycket sällsynt observerad i västra Europa. Flest observationer i Västeuropa har skett i Storbritannien, fem stycken, där den första rapporterades i oktober 1975. I övrigt har den även observerats i Nederländerna, Belgien, Luxemburg, Frankrike och Ukraina.[2] Den 3 januari 2009 observerades den för första gången i Sverige vilket skedde vid södra Säbysjön vid Norra Järvafältet i Uppland. I Asien har den utanför sitt utbredningsområde även observerats i Taiwan.[2]
Utseende och fältkännetecken
Den är mindre än en sävsparv (E. schoeniclus) och mäter 13–14 cm, men har ett förhållandevis stort huvud med en relativt kraftig näbb, som har en rak näbbrygg och skär undernäbb.[4] Ovansidan är brunaktig och kraftigt streckad. Mantelns sidor är gråbruna medan mitten av ryggen och övergumpen är rödbrun. Undersidan är vit med orange ton på kroppssidan och med små fina svarta streck.
Hane i häckningsdräkt är omisskännlig med sitt svarta till brunsvarta huvud med ett smalt centralt vitt hjässband och klargula ögonbrynsstreck. Honor och juveniler har mindre tydlig huvudteckning med mer brunt istället för svart och kan förväxlas med dvärgsparv (E. pusilla) men gulbrynad sparv har alltid en aning gult på främre delen av ögonbrynsstrecket och en antydan av ett vitt hjässband.[4]
I vinterdräkt går könen ej att skilja åt i fält och det går inte heller att göra en säker åldersbedömning.[5]
Läte
Locklätet är ett knäppande dvärgsparvslikt vasst "zick!". Sången är en kort strof i lugnt tempo som ofta börjar med en mjuk längre ton och som avslutas i snabbare tempo.[4]
Häckning, biotop och föda
Den gulbrynade sparven häckar i taigazonen och lägger fyra ägg i ett bo placerat i ett träd. De adulta lever främst av frön, men ungarna matas även med insekter.
Namn
Dess artepitet härstammar från grekiskans chrysos som betyder 'gyllene', och ophrys som betyder 'ögonbryn'. Detta anspelar precis som dess engelska och svenska trivialnamn på den arttypiska gula främre delen av ögonbrynsstrecket.
Referenser
Noter
- ↑ ”Emberiza chrysophrys” (på engelska). IUCN 2008 Red List. BirdLife International 2008. In: IUCN 2008. IUCN Red List of Threatened Species. <www.iucnredlist.org>. http://www.iucnredlist.org/details/149659. Läst 9 januari 2009.
- ↑ 2,0 2,1 2,2 2,3 2,4 Lars Larsson (2001) Birds of the World, CD
- ↑ ”Synonyms of Pagrus auratus (Forster, 1801)” (på engelska). FishBase. Editors Froese, R. and D. Pauly. FishBase WWW electronic publication version (10/2008). http://www.fishbase.se/Nomenclature/SynonymsList.php?ID=6426&SynCode=26110&GenusName=Pagrus&SpeciesName=auratus. Läst 7 januari 2009.
- ↑ 4,0 4,1 4,2 Mullarney, K. Svensson, L. Zetterström, D.: Fågelguiden, Europas och medelhavsområdets fåglar i fält., Albert Bonniers förlag, Stockholm 1999, första upplagan, sid. 366–367. ISBN 91-34-51038-9.
- ↑ Clive Byers; Urban Olsson, Jon Curson: Buntings and Sparrows: a guide to the buntings and North American sparrows, Pica, Mountfield 1995, sid. 366–367. ISBN 1-873403-19-4.
Källor
- Lars Larsson (2001) Birds of the World, CD-rom
- Artikeln är, helt eller delvis, en översättning från engelskspråkiga Wikipedia. Läst 3 januari 2009.
