Buddhism

Från Rilpedia

(Omdirigerad från Buddist)
Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
icon_anmal.gif
rp-wp-sv.gif
Stop hand orange.svg
 Den här artikeln anses undermålig och kan behöva skrivas om helt för att leva upp till Wikipedias artikelstandard. Diskutera frågan på diskussionssidan och förbättra gärna artikeln. Var uppmärksam på artikelns innehåll.
Motivering: Tonen, berättandet och fakta borde gås igenom


Question book-4.svg
 Denna artikel behöver fler källor för att verifieras. Förbättra gärna artikeln genom att lägga till fler pålitliga källor (använd helst fotnoter) Material som inte är verifierbart kan ifrågasättas eller tas bort.
Buddhastaty i Hong Kong.

RELIGION
Religious syms.svg

Buddhism, även stavat "buddism", eller Buddhadharma (Buddhas lära) är en religion som har sitt ursprung i Indien. Buddhismen grundades för cirka 2 500 år sedan av Siddhartha Gautama (kallad Buddha; den upplyste, eller den vakne). Buddhismen betraktas av de flesta som en religion eller en familj av religioner;[1][2] den omfattar tro på övernaturliga händelseförlopp, dyrkan av Buddha som en allvetande, gudalik gestalt och i många fall även tro på andeväsen [källa behövs]. Vissa varianter av Buddhism beskrivs dock oftast som en filosofi av teologer och filosofer [källa behövs].

Efter Buddha har läran utvecklats ytterligare på de religiösa, filosofiska och psykologiska domänerna av lärjungar till Buddha och deras efterföljare. Buddhismen betonar starkt att en människa, som önskar omintetgöra återfödelsen och få frid i Nirvana, måste lära sig att släcka sina känslor av otillfredsställelse och göra sig fri från sina begär och sin livshunger.[3][4]

Idag är buddhismen majoritetsreligion i nästan hela Sydostasien (Indokinesiska halvön, inklusive Thailand) samt i Mongoliet, Tibet och i andra centralasiatiska områden som kontrolleras av Kina och i Sri Lanka (ön Ceylon). Större buddhistiska minoriteter finns i egentliga Kina, i Japan och på den Koreanska halvön, i Malaysia, Singapore och i Indonesien. Buddhismen har även spridits till Europa, Amerika och Australien, medan den inte har fått något fotfäste i Afrika eller i Mellanöstern och den övriga muslimska världen. Antalet buddhister i världen uppskattades år 2000 till mellan 230 och 500 miljoner. [5]

Innehåll

Theravada och Mahayana

Ordet "buddhism" började användas i Europa[källa behövs]. I Asien talar man om "dharma" eller namnger olika former av buddhism. Det finns två stora grenar inom buddhismen: theravada, "de äldstes lära", som troget håller sig till den lära som presenteras i Palikanon, och som representeras av sydsanghan på Sri Lanka och i Thailand; och mahayana, "den stora vagnen", som är förhärskande i nordsanghan, det vill säga i Nepal, Tibet, Kina, Korea och Japan. En mindre gren är den ritualspäckade och mystiska tantriska buddhismen. Theravada benämns ofta som Hinayana, vilket betyder "den lilla vagnen".

Sedan 1970-talet finns även en västerländsk buddhism som sedan dess utvecklats till självständiga dharma-skolor i Europa och USA. Bland dessa var Sangharakshita, den engelske grundaren till "Friends of the Western Buddhist Order",FWBO(i Sverige Västerländska Buddhistordens Vänner, VBV), Robert Aitken roshi, som bildade Zen Diamond Sangha på Hawaii, och Philip Kapleau roshiy grundaren av Rochester Zen Center i New York. I dag finns det flera hundra västerländska buddhistiska lärare i många tusen buddhistiska centra som vuxit upp i Europa, USA, Australien, Nya Zeeland och Sydafrika.

Buddha

Huvudartikel: Buddha

Buddha är den titel som alla upplysta förvärvar. Den historiska personen Buddha syftar på religionsgrundaren Siddharta Gautama. Han är även känd som Śākya-muni Buddha, "den vise vakne av Śākya-klanen".

Tiden för hans liv är omdebatterad. En traditionell syn från 1100-talet, den s.k. långa kronologin, förlägger Buddhas liv till 623 f.Kr. - 543 f.Kr.. Under andra halvan av 1900-talet har 563 f.Kr. – 483 f.Kr. (med några års felmarginal i båda riktningar) varit en förekommande bedömning. I äldre indiska källor förekommer uppgiften om 448 f.Kr. - 368 f.Kr.[6] Ett internationellt forskarsymposium vid 1990-talets början daterar Buddhas parinirvana till en tidpunkt 420 f.Kr. - 380 f.Kr., vilket skulle innebära en födelse någon gång 500 f.Kr. - 460 f.Kr. [7]. Enligt den officiella buddhistiska tideräkningen firades 2500-årsminnet av hans död år 1956.

Det finns många legender om Buddha, men säkra fakta om hans liv är få. Enligt den gängse legenden - som till största delen inte finns i Tipitaka, utan har författats senare - föddes han i Śākyafamiljen (Shakyafamiljen), en välbärgad aristokratfamilj, i dess arvland i trakten av nuvarande Gorakhpur i gränstrakterna mellan Nepal och Indien, norr om Ganges. Det finns nu ett tempel på platsen i byn Rummindei (pali Lumbini) i Nepal.

Det är framförallt fyra händelser/platser i Buddhas liv som har framhållits framför andra när buddhister har berättat om hans liv: hans födelse och ungdomsår i Lumbini/Kapilavastu, hans upplysning under bodhiträdet i Bodhgaya, hans första predikan i Sarnath och hans död eller uppgång till nirvana i Kusinagara. De fyra platserna förknippade med dessa händelser var redan under härskarkejsaren Asokas tid (273-232 f.Kr.) viktiga pilgrimsmål. Buddhas liv som det berättas genom otaliga litterära och konstnärliga verk är religiösa berättelser (hagiografier) som har varit viktiga för buddhismens framgångsrika historia.

Buddhas mål var att hjälpa kännande personer att göra slut på sitt lidande i överensstämmelse med Karma-lagarna, genom att inse den sanna naturen av fenomen och därigenom undgå cykeln av ofrivilligt pånyttfödelse (reinkarnation). Bland de metoder buddhister använder för att uppnå detta mål är etiska regler, altruistiskt beteende, avsägelse av världsliga frågor, träning av förnuftet genom inlärning och meditation samt åkallan av heliga varelser och att söka deras hjälp med att nå upplysningen. Anhängare till buddhismen tar sin tillflykt till "de tre juvelerna": Buddha ("den upplyste"), Dharma ("läran") och Sangha ("gemenskapen").

Viktiga begrepp

Inte alla riktningar inom buddhismen delar samma filosofiska åskådning eller ger alla begrepp samma centrala betydelse. Varje riktning har inte desto minde ett huvudbegrepp, och några jämförelser kan göras mellan dem.

Mahayana uppvisar en stor dogmatisk variation och förändras över tiden. Övningarna är ännu mer varierande. Enigheten är stor om de allmänna grundsatserma samtidigt som det finns betydande oenighet om vilka skrifter som är mer auktoritativa.

Karma och pånyttfödelse

Huvudartikel: Karma

Karma är ett begrepp som kan spåras tillbaka till Upanishaderna. Enligt denna tanke genererar goda gärningar god karma och onda gärningar ond karma, vilket i sin tur bestämmer vad en människa återföds som i nästa "återtillblivelse". Det slutliga målet i buddhismen är att uppnå ett upplyst stadium, buddhaskapet, och genom detta innerlig enhet i Nirvana. När individen har kommit dithän kommer ingen mer karma att produceras och ge upphov till ytterligare återfödelser.

Många buddhister tror att det inte finns någon världsfrånvänd räddning från ens egen karma. Lidandet orsakat av karmans effekt av tankar, ord och gärningar kan mildras genom att buddhisten följer den åttafaldiga vägen.

De fyra ädla sanningarna

Huvudartikel: De fyra ädla sanningarna

De fyra ädla sanningarna är de uttalade satserna om lidandets (dukkha) orsak och dess upphävande. Enligt skrifterna undervisade Buddha om de fyra ädla sanningarna i sin första predikan. [8] De anses ofta innehålla det väsentligaste och den innersta naturen i Buddhas läror.

De fyra ädla sanningarna är:

  1. Sanningen om lidandet
  2. Sanningen om lidandets uppkomst
  3. Sanningen om lidandets slut
  4. Sanningen om vägen mot lidandets slut

Den åttafaldiga vägen

De åtta ekrarna i hjulet representerar den åttafaldiga vägen inom buddhismen.

Den ädla åttafaldiga vägen är namnet på det livssätt som enligt buddhisterna släcker källan till lidandet och livstörsten och som därmed leder till nirvana. De ingående åtta dygderna delas upp i tre huvudavdelningar, vishet/kunskap, etik och meditation. Dessa tre delar skall praktiseras samtidigt, inte enskilt var för sig.[9]

Vishet/kunskap (sanskrit: prajñā, pali: paññā)

  • Rätt uppfattning
  • Rätt tanke

Etik (pali: sila)

  • Rätt tal: Innebär att du inte får ljuga, håna eller förtala någon.
  • Rätt handlande: Innebär att du inte får döda, stjäla eller ha ett olämpligt sexliv.
  • Rätt livsföring: att inte leva på ett sådant sätt att det skadar andra.

Meditation (pali: samādhi)

  • Rätt strävan
  • Rätt uppmärksamhet (engelska: mindfulness): Innebär en noggrann självkontroll, så att man alltid är medveten om vad man gör. Man ska vara medveten om sina känslor och bevara sin sinnesro.
  • Rätt koncentration

Uppfattningar om den högsta verkligheten

Enligt skrifterna vägrade Buddha under sin livstid att svara på ett flertal metafysiska frågor. Angående ämnen huruvida världen är evig eller förgänglig, begränsad eller obegränsad, om enhet eller separation av kropp och själ eller liknande, var Buddha bestämt stum. De flesta buddhister är överens, till en högre eller lägre grad, att ord är otillräckliga för att beskriva målet. [10]

Upplysning

Alla traditionella buddhister håller med om att Gautama Buddha inte var den ende Buddha; det lärs generellt ut att det funnits många tidigare 'Buddha' och att det kommer träda fram andra 'Buddha' i framtiden också.

Inom Mahayana tenderar man att inte se Buddha som blott mänsklig, utan som en jordisk återgivning av en evig, ändlös och allestädes närvarande varelse, utöver området och räckhåll för eftertanke, och som inte kan omfattas med mänskligt förstånd. I vissa Mahayana-skolor betraktas Buddha, Dharma och Sangha som ett; alla tre ses som den evige 'Buddha' [källa behövs].

Utövande av buddhism

Hängivenhet

Tillflykt till de tre juvelerna

Huvudartikel: De tre juvelerna

Det första steget inom de flesta former av buddhism fordrar traditionellt att ta sin tillflykt - som underlag för sitt religiösa utövande - till de tre juvelerna. Tibetansk buddhism lägger ibland till en fjärde tillflykt, till Laman.

De tre juvelerna är:

  • Buddha – titeln för de som funnit upplysning liknande Gautama Buddha.
  • Dharma – läran och lagen förklarad av Buddha.
  • Sangha – den gemenskap som buddhistiska klostermunkar eller nunnor upprätthåller, den enhet som råder mellan människor sida vid sida anstränger sig för de olika stadierna av upplysning.

Buddhistisk etik

Etiken i buddhismen skiljer sig nämnvärt från den i de abrahamitiska religionerna (kristendom, judendom och islam) då dess mål är att ge levnadsråd till människor. Detta för att de ska kunna generera så bra karma som möjligt. Det är alltså inte fråga om rätt eller fel, snarare om konstruktiva eller destruktiva handlingar - de som leder till lycka och de som leder till det motsatta. Dessa råd är också självpåtagna och praktiseras endast av dem som åtagit sig att göra det, för sitt eget och alla levande varelsers bästa.

De fem vanligaste föreskrifterna (reglerna) är :

  1. Att inte döda - utan värna allt liv
  2. Att inte ta det som inte är givet - utan respektera andras ting
  3. Att inte ägna sig åt olämplig sexualitet - utan vara omtänksam och ansvarsfull
  4. Att inte ljuga - utan att tala sanning
  5. Att inte orsaka att andra människor missbrukar droger, eller själv missbruka dem - utan hålla sinnet klart

Sedan finns även:

  1. Att inte tala om andras fel - utan vara förstående och medkännande
  2. Att inte upphöja sig själv och nervärdera andra - utan övervinna egna brister
  3. Att inte undanhålla andlig och materiell hjälp - utan fritt ge när så behövs
  4. Att inte hänge mig åt vrede - utan vara överseende
  5. Att inte smutskasta de tre juvelerna - utan upprätthålla dem

De fem första är traditionellt avsedda för lekmän, men man kan även ta till sig de fem senare, då de som är monaster praktiserar så många som 227 regler. De tio reglernas främsta egenskap är att den som praktiserar dem väl förr eller senare får ett tankeliv fritt från lidande eftersom de handlingar som undviks är de vanligaste orsakerna till lidande. Ett sinne fritt från lidande är ett sinne som har en bättre meditativ förmåga, en bättre förmåga att någon gång uppnå nirvana. Moral på pali heter sila och betyder disciplin. En disciplin är här menat som förmågan att följa övningen som man bestämt sig för att praktisera.

Det skall också noteras att reglerna i grunden inte är dogmatiska, det finns undantag från de flesta, fast det är rekommenderat att så gott som möjligt följa dem då de så gott som alltid leder till det bästa så länge sinnet är fritt från negativa handlingar när reglerna följs.

Klosterliv

Munkar vid en bröllopsceremoni i Thailand.

Pratimoksha (sanskr., motsvarande pali pati-mokkha) är en buddhistisk religiös text innehållande vissa ordensregler för munkar och nunnor.

Ordet betyder väl egentligen (som adjektiv avledning av ett substantiv pratimoksha "befrielse, absolution, avlösning") "hörande till avlösning", som substantiv "avlösningsformulär". Ursprungliga anordningen av texten var egentligen ett frågeformulär (biktformulär), enligt vilket de buddhistiska munkarna och nunnorna på vissa regelbundna tider skulle utfrågas om iakttagandet av vissa för dem gällande regler, på grund varav de kunde erhålla avlösning.

Nunnor och munkar måste följa alla buddhismens 227 klosterregler, så som de författades av Buddha. Till exempel får de inte:

  1. äta efter middagstid,
  2. ägna sig åt musik, dans eller andra världsliga nöjen,
  3. pryda sig,
  4. sova i en bred säng
  5. ta emot guld, silver eller annat av värde.

De enda ägodelar de får ha är:

  1. två orangefärgade livklädnader,
  2. en nål och ett bälte av tyg,
  3. en matskål,
  4. en rakkniv
  5. en vattensil (för att inte råka dricka en mygga, och bryta mot budet att inte döda)

Meditation

Huvudartikel: Meditation

Meditation är en systematisk använd psykisk och kroppslig teknik som innebär fokusering och koncentration kombinerad med avspänning. finns olika former av meditation men meningen är att man ska få stopp på sina tankar, lyssna inåt och att stilla sitt sinne.

Vipassanā (pāli) eller vipaśyanā (विपश्यना, sanskrit), 'insikt', är en meditationsteknik som sägs härstamma från Buddha och ha utövats i 2 500 år.

Väl meditatören uppnår en stark och kraftfull koncentration (Dhyana) är hans sinne redo att framtränga och vinna insikt om den ultimata verklighetens natur, för att sedan slutligen frigöras från allt lidande.

Visdom

Prajña (sanskrit) eller paññā (pāli) är den visdom som kan utsläcka lidandet och medföra bodhi (uppvaknande).

I början nås visdom på en föreställningsmässig nivå genom att lyssna på predikningar, läsa, studera och ibland recitera buddhistiska texter och engagera sig i samtal.

Zen

Zenbuddhistiskt tempel i Kyoto, Japan.
Huvudartikel: Zen

Zen (kinesiska/kanji/hanja: 禅) är en gren av Mahayana som uppstod i Kina på 500-talet, enligt traditionen av den indiske munken Bodhidharma vid Shaolintemplet, och därifrån spred sig till närliggande länder. Till övriga delar av världen har zen spritt sig framförallt från Japan efter andra världskriget och ordet zen är just det japanska uttalet av det kinesiska tecken, chan 禅, som användes för att översätta sanskritordet dhyāna, "meditation".

Zenbuddhismen menar att man kan nå satori (”upplysning” på japanska) genom zazen (zenbuddhismens sittande meditation), men även andra metoder finns, exempelvis suizen (flöjtspelsmeditation). Zenmästare kallas de andliga ledare som ska vägleda zenbuddhistiska utövare till upplysning. Två berömda japanska zenmästare är Hakuin och Dogen.

Målet med zen är att finna sin Buddhanatur, vilket för enkelhetens skull kan liknas vid upplysningen inom buddhismen. Detta stadium uppnås när man ser in i sin ursprungliga natur, varpå man automatiskt ser det sanna i hela universum och i naturen. Men för att nå detta mål krävs en hel del ansträngning, både fysisk och mental.

Tantra

Tantra (sanskrit, eg. "varp", "ränning" till en väv; sedan "grundlag", "norm", slutligen "lära", "lärobok"), är namnet på en del religiös-litterära verk, i vilka mystik och magi spelar huvudrollen. De bildar en huvudgrupp av de ritualböcker, som tillhör den senare hinduismens mystik. Fr.o.m. 600-talet fick denna mystiska praxis insteg i den så kallade nordliga buddhismen (mahayana) och därmed även i den form därav, som benämns den tibetanska lamaismen. Det tibetanska tantra (tib. rgyud) bildar den sjunde avdelningen av lamaismens kanoniska skrifter (Kanjur, äldre Kaigyur) omfattande 22 band, som innehåller beskrivningar av olika gudomliga väsen, anvisning till anordnande av mandalas (cirklar) till att motta eller uppfånga dessa gudomar, vidare offer, böner, hymner, trollformler samt avhandlingar om astronomi, astrologi, kronologi, medicin och naturfilosofi. Tantraläran studeras vid de tibetanska högskolorna i förbindelse med de filosofisk-metafysiska lärorna.

Historia

Buddhistisk proselytism vid tiden för Indiens första kejsare, Ashoka den store (273-232 f.Kr.).

Buddhismen leder sitt ursprung från en av de många frälsningslärare och ordensstiftare, som uppstod i Indien i världssmärtans tidevarv, när den högre andliga kulturen och den djupare självkunskapen gjort den gamla offerreligionen och den spekulation, som anslöt sig därtill, otillräcklig för andens behov. De flesta av dessa ordensstiftares verk ha spårlöst försvunnit. Av de mer betydande har jaina-sekten, som fanns före Buddha och ännu fortlever, för Indiens religionshistoria haft en med buddhismen jämförlig vikt. Buddhismen ensam har fått världshistorisk betydelse. Förklaringen därtill torde till stor del böra sökas i stiftarens personlighet.

Buddhismens utveckling kan delas in i tre tidsperioder.

  1. 550 f.Kr–450 f.Kr. Buddhas livstid.
  2. 450 f.Kr–100 e.Kr. Ashoka krigade och tog alla kungadömen och enade Indien. Han fick då samvetskval och bestämde att Indien skulle vara buddhistiskt och han bildade buddhistiska skolor.
  3. 100 e.Kr–700 e.Kr. Under denna period sprids buddhismen.

Buddhismen växte hastigt, och fanns redan under Buddhas tid i stora delar av norra Indien. Buddhismen vände sig redan under Siddhartha Gautamas levnad till både kvinnor och män vilket var ytterst ovanligt i kastsamhällets Indien. Även utan att bli munk eller nunna kunde man sluta sig till orden och understödja den, liksom förhållandet är med tertiarierna inom franciskanerorden, den företeelse inom kristendomen, som erbjuder de flesta jämförelsepunkterna med buddhismen.

Buddhismen dog under 1100-talet praktiskt taget ut i de trakter där den uppstått. Flera samverkande orsaker bidrog till detta; dels tillhörde det ledande skiktet i Guptariket i allmänhet Vishnusekten inom hinduismen; dels inkorporerade den mycket anpassningsbara hinduismen snart Buddha i sin gudalära, så att Buddha omnämndes som en av Vishnus avatarer (inkarnationer); dels gav den turkiska muslimska invasionen och förstörelsen av Nalanda år 1193 under ledning av Bakhtiyar Khilji den slutliga dödsstöten till buddhismen i norra Indien.

Men samtidigt som buddhismen sakta dog ut i sitt ursprungsland spred den sig runt om i Asien. I länder som Tibet, Kina, Mongoliet och Japan i norr och Burma, Thailand, Kambodja, Sri Lanka och Vietnam i söder blev buddhismen en ledande religion, om än inte ensam.

Sedan den indiska självständigheten från Storbritannien 1947 har buddhismen sett ett starkt återuppvaknande i Indien. De kastlösas ledare, tillika den indiska författningens huvudförfattare, Babasaheb Ambedkar, avsvor sig då hinduismen och övergick till buddhismen. Många andra kastlösa följde hans exempel och antalet buddhister i landet steg snabbt från några hundratusen till flera miljoner.

Buddhalegenden

Siddharta Gautama föddes troligen 563 f.Kr. i ett litet nordindiskt rike. Hans far var en furste så Siddharta Gautama växte upp i lyx och överflöd. Men vid 29 års ålder fick han för första gången se en åldring, en sjuk och en död. Han hade inte sett något sådant förut, då hans far skyddat honom från obehagliga upplevelser. Det var vid denna tidpunkt han insåg att varken livet eller rikedom är något som finns för evigt. Efter detta träffade han en munk som tog avstånd från livets förgängliga värden. Siddharta Gautama beslöt sig för att följa munkens exempel och lämnade sitt hem, fru och son för att leva i askes. Efter sex år av umbärande tyckte han att han ändå inte fick någon visdom. Så han lämnade sina lärare och vänner för att ensam ägna sig åt meditation. Efter en tid när han satt och mediterade under ett fikonträd vid floden Ganges förstod han livets mening. Han blev ”upplyst” (Buddha). När han hade blivit Buddha kom han underfund med att han inte kunde behålla all sin kunskap för sig själv. Så han började predika för sina vänner. Denna predikan höll han nära Benares vid Ganges. De munkar som hörde på Buddhas predikan blev även hans första lärjungar. Efter en tid fick han fler och fler lärjungar och detta blev det första munksamfundet.

Den senare traditionen utrustade Buddhalegenden med allt flera underbara drag och indelade den i tolv stycken:

  • 1-3. Hans övernaturliga födelse och dess förhistoria (hans mor hette Maya, fadern Suddhodhana).
  • 4. Barnets underbara begåvning.
  • 5. Äktenskap med Yasodhara och sonen Rahulas födelse.
  • 6. I känslan av livets lidande och förgänglighet lämnar Siddharta hemmet för att bli eremit.
  • 7. Han besöker berömda lärare, sedan asketerna i skogen vid floden Neranjara i Magadha, där han hänger sig åt stränga späkningar.
  • 8. Mara den onde frestar honom.
  • 9. Upplysningen (bodhi) om frälsningen gick upp för hans själ, där han satt under ett träd vid Neranjaras strand, som därefter kallas Bodhiträdet.
  • 10. Predikan i Benares inleder hans långa förkunnelse, lärjungar sluter sig till honom.
  • 11. Buddhas sista månader och död i Kusinara, norr om Ganges.
  • 12. Likbegängelse; reliker uppsamlas och fördelas.

Den senare legenden inklämmer i punkt 11 hela den offentliga verksamheten, som omfattade mer än fyrtio år och som samlade tusenden i uppmärksamhet eller rent av i hängiven anslutning omkring hans persons och hans ords tjusningskraft. Trots den legendariska utsmyckningen kan man i berättelsen om Buddhas liv urskilja det, som utgjorde hans originalitet.

Buddhistiska texter

Tipitaka, pali, "De tre korgarna", är beteckningen på theravadabuddhismens textkanon. Andra buddhistiska riktningar har liknande skriftsamlingar, som bland annat innehåller Tipitakas andra korg[11]:

  1. Palikanon Tipitaka, som är helig för theravadaskolan.
  2. Den buddhistiska sanskritkanon (sanskr. Tripitaka), som är helig för mahayanaskolan. Denna har sedan länge gått förlorad, men hann innan dess läggas till grund för
    1. Ta tsang ching (Den kinesiska Tripitaka), som är helig för kinesisk och japansk buddhism, och
    2. Kanjur (den tibetanska Tripitaka), som är helig för tibetansk buddhism.

Den palispråkiga Tipitaka består av tre delar:

  1. Vinaya-pitaka - disciplinkorgen; innehåller, förutom en biografi över Buddha och annat berättande material, främst munkarnas och nunnornas disciplinregler.
  2. Sutta-pitaka - sutrornas korg; innehåller Buddhas och hans främsta lärjungars undervisning i form av föreläsningar och samtal, samt verser, aforismer och liknande.
  3. Abhidhamma-pitaka - den rena lärans korg; innehåller en detaljerad analys av buddhismens psykologi, framställd i torr stil utan de båda första korgarnas litterära utsmyckningar.

Se även

Dharma wheel.svg Buddhism-portalen

Noter

  1. ↑ Numen, vol 49, sid 388; omtryckt i Willams, Buddhism, vol III, sid 403.
  2. ↑ Minst en auktoritet betraktar Buddhism som en familj av religioner snarare än en enda religion: Robinson et al., Buddhist Religions, 5:upplagan, Wadsworth, 2004, sid xxi.
  3. ↑ Einhorn, Stefan (1998) En dold Gud. Stockholm: Bokförlaget Forum; (2005) Bokförlaget Månpocket.
  4. ↑ Kulananda (1996), (1998) En vägledning till Buddhismen., Stockholm: Svenska förlaget
  5. ↑ Religioner per storlek
  6. ↑ Nationalencyklopedin vol. 3 s. 406. Bokförlaget Bra Böcker AB, Höganäs 1990
  7. ↑ [1]
  8. ↑ Thera, Piyadassi: Dhammacakkappavattana Sutta – The Book of Protection [2], Buddhist Publication Society, 1999.
  9. ↑ Förklaring av den åttafaldiga vägen.
  10. ↑ Philosophy East and West, volym 26, sid. 138
  11. ↑ Richard H. Robinson & Willard L. Johnson: The Buddhist Religion: A Historical Introduction, 3d ed, Wadsworth Publishing Company, Belmont 1982, s. 270ff

Litteratur

Den buddhistiska flaggan skapades av den amerikanske journalisten Henry Steele Olcott 1880 och hissades för första gången på Sri Lanka 1885.
  • Bornstein, A.C. (1988) Dalai lama och den buddhistiska vägen. Täby: Larsons Förlag.
  • Einhorn, S. (1998) En dold Gud. Stockholm: Bokförlaget Forum.
  • Ewald, S. m. fl. (1996) Religionslexikonet. Stockholm: Bokförlaget Forum.
  • Gombrich, Richard F. (2006), Theravada Buddhism. A Social History from Ancient Benares to Modern Colombo. 2nd ed. London: Routledge.
  • Jacobsen, Knut A. (2002), 'Buddhismen. Kultur, historia, tradition. Stockholm: Natur och Kultur.
  • Jensen, T, Rothstein, M. & Sørensen, J. (red) (1996) Religionshistoria. Nora: Nya Doxa.
  • Kulananda (1998) En vägledning till buddhismen. Stockholm: Svenska Förlaget.
  • Ohlmarks, Å. (1963) Buddha talade och sade. Stockholm: Forum.
  • Sirander, M. (1973) Dharma, Sangha. Budhistiska förlaget.
  • Strong, John S. (2001), The Buddha. A Short Biography. Oxford: Oneworld.
  • Williams, Paul (2000), Buddhist Thought. A Complete Introduction to the Indian Tradition. London: Routledge.
  • Williams, Paul (red.) (2005). Buddhism: Critical Concepts in Religious Studies, 8 volymer. London: Routledge.

Externa länkar

Hämtad från "https://sv.rilpedia.org/wiki/Buddhism"
Personliga verktyg