Från Rilpedia

Dharmaguptaka utvecklades efter 230-talet f.Kr. ur Vibhajavada, och spreds till centralasien och nordöstra asien. Utmärkande drag var vördnadsövningar inför stupan - monument med buddhareliker - och läsningen av en fjärde och femte korg av kanoniska skrifter. På 600-talet dog Dharmaguptaka ut i Indien, och överskuggades i centralasien av Sarvastivada, men dess klosterregel överlevde i de kinesiska klostren, trots att dessa numera tillhör Chan-riktningen med inslag av Rena Landets andaktsbruk. Den används även i Vietnam.