Axel Munthe

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
Axel Munthe

Axel Munthe, född 31 oktober 1857 i Oskarshamn, död 11 februari 1949 i Stockholm, var en svensk läkare och författare. Han var kronprinsessan, senare drottning Victorias läkare från 1893 till hennes död 1930.

Innehåll

Biografi

Axel Munthe tillhörde enligt familjetraditionen en adelsätt från Flandern och senare Tyskland, invandrad först till Skåne. Han var son till apotekaren Fredrik Munthe och Lovisa Ugarph.

Efter studier vid Uppsala universitet, där han avlade examen i medicin och filosofi, och vid universitetet i Montpellier, disputerade Munthe i medicin vid universitetet i Paris 2 augusti 1880. Han var från 1881 verksam som gynekolog i Paris. Troligen var det i samband en anställning hos hypnotisören och nervpatologen Jean Martin Charcot som han under denna tid började specialisera sig på nervösa sjukdomar. Under sin tid i Paris umgicks han flitigt i den skandinaviska konstnärskolonin, särskilt med Ernst Josephson, Hugo Birger, Carl Snoilsky, men även August Strindberg, vars husläkare han blev. Deras relation var dock allt annat än varm. Hans syster Anna Munthe-Norstedt var konstnär och bosatt med sin make där, och det var förmodligen hon som förmedlade hans kontakter. I Paris lärde han känna sin första hustru, Ultima Hornberg, som han var gift med 1880-1888. Han begav sig 1884 till Neapel som drabbats av en koleraepidemi, varefter han blev mycket berömd.

Vid skilsmässan 1888 bröt han med umgänget i Paris, och begav sig till Capri. De följande åren var tunga: dels led han av en depression, dels saknade hans patienter medel att betala för behandlingen. 1890 flyttade han därför sin praktik till Rom, vid Piazza di Spagna i det hus där John Keats museum nu ligger, och Munthe blev snabbt en läkare på modet, framförallt i den engelska kolonin i Rom. Praktiken i Rom upphörde dock 1901.

Munthe bosatte sig sedan på Capri där han under 1890-talet hade uppfört en villa, San Michele, vid resterna av en av kejsar Tiberius villor på ön. Munthe var en populär person på ön, bland annat då han vårdade öns fattiga befolkning utan att ta betalt. Villan blev snabbt omtalad grund av sina samlingar av antikviteter och blev tidigt ett besöksmål för Munthes umgängeskrets av kungligheter och olika kulturpersonligheter. Villan donerade han 1948 till Svenska institutet i Rom, och den är i dag både museum och gästhem för svenska forskare och kulturarbetare.

Redan 1892 tillfrågades Munthe om han ville bli kronprinsessan Victorias läkare. Hon hade sedan länge haft problem med luftvägarna. Han påbörjade sin tjänst omkring 1893. Efter en längre vistelse i London återkom han till Sverige omkring sekelskiftet och blev personlig vän med senare kung Gustaf V. 1903 utsågs han officiellt till kunglig livmedikus, och 1909 till förste livmedikus. Under sin sverigevistelse var han bosatt på Stockholms slott samt de andra slott kungafamiljen vistades i. Att sköta drottning Victoria upptog allt mera av hans tid och från 1926 till hennes död lämnade han inte hennes sida. Hur deras relation tett sig var redan under samtiden ett ämne för skvaller. Många faktorer bidrog till vissa spänningar, exempelvis att han var radikal och hon konservativ, men de synes ha utvecklat en vänskap som deras gemensamma intressen låg till grund för. Inte heller Munthes läkargärning i fallet var utan sneda blickar, och hans behandlingsmetoder var tidvis mycket kritiserade.

1907 gifte han om sig med Hilda Pennington Mellor, en engelsk adelsdam 25 år yngre än han själv, och gav henne som morgongåva en magnifik villa i Leksand, Hildasholm, ritad av Torben Grut. Äktenskapet blev dock inte lyckligt. Makarna separerade 1919 men skildes inte. De fick sönerna Viking (kallad Peter) Munthe och Malcolm Munthe.

Under första världskriget verkade Axel Munthe under två perioder som frivillig läkare för Röda korset vid västfronten, innan hans svaga syn omöjliggjorde vidare verksamhet. Han utkom anonymt med en bok om sina erfarenheter, Red Cross and Iron Cross (1917), som var mycket kritisk mot Tyskland. Att han utgav den anonymt torde bero på kritiken mot Tyskland och respekten för hans patient drottningen.

Munthe publicerade sig från 1880-talet i Stockholms Dagblad med reseskildringar under pseudonymerna Puck och Puck Munthe, bland annat från Neapel, där han verkade som läkare under ett kolerautbrott. Hans stora verk blev Boken om San Michele som blev en internationell bästsäljare och en av de främsta svenska boksuccéerna genom tiderna. Boken skrevs på engelska, men översattes av författaren själv till svenska. Den dedicerades till drottningen.

Trots att Munthe till en början inte tog betalt i sin läkarverksamhet, blev han under 1890-talet en förmögen man. I likhet med drottningen var Munthe en stor djurvän och hade en syn på djurskyddsfrågor som var långt före sin tid. 1932 donerade han 100 000 kronor, en betydande förmögenhet med tidens penningvärde, till djurskydd och som understöd till blinda samer.

Munthe var en motsägelsefull person. Samtidigt som han var kritiskt inställd till Tyskland, var hans kungliga patient född tyska. Han motsatte sig starkt nazismen, men förhandlade 1937 om att sälja sitt livsverk San Michele till Hermann Göring.

Gustaf V bjöd honom att bo på slottet när andra världskriget bröt ut, och han bodde där sina sista år. Han var då sjuklig sedan länge, närmast blind och nedsatt hörsel.

Axel Munthes aska är strödd i havet utanför Sveriges västkust, men på protestantiska kyrkogården i Rom finns en minestavla över honom och hans familj.

Bengt Jangfeldt gav 2003 ut en biografi En osalig ande. Berättelsen om Axel Munthe.

Bibliografi i urval

  • Från Napoli, 1885
  • Små skizzer, 1888
  • Memories and vagaries, 1897
  • Letters from a mourning city, 1899
  • Bref och skisser, 1909
  • Red cross and iron cross, 1916
  • Red Cross and Ironcross (1917)
  • For those who love music, 1918
  • Boken om San Michele (1929)
  • En gammal bok om människor och djur, 1931
  • Röda Korset & Järnkorset, 2007
  • Brev & Skisser, 2007

Källor

  • Gunilla Karlsson, artikel i Svenskt biografiskt lexikon 129, Stockholm 1989
  • Hans Levander, artikel i Svenska Män och Kvinnor Del 5, Albert Bonniers förlag Stockholm 1949

Externa länkar

Personliga verktyg