Jean Martin Charcot
Från Rilpedia
Målning av André Brouillet, 1887
Jean Martin Charcot, fransk läkare och neurolog, född 29 november 1825, död 16 augusti 1893.
Charcot var under senare delen av 1800-talet verksam som neurologiprofessor vid sinnessjukhuset La Salpêtrière i Paris. Till Charcots seminarier kom intresserade åhörare från hela Europa för att se hans hypnotiska experiment med hysteriska patienter. Den unge Sigmund Freud tog stora intryck av Charcots förevisningar av hur man med hypnotiska suggestioner kunde framkalla hysteriska anfall, helt lika de spontant uppkomna symptomen. Han kunde också med hjälp av hypnos få hysteriska symptom att försvinna.
Han brukade låta visa upp en kvinna med hysteriska anfall. Kvinnan i fråga hette Blanche (Marie Wittman), och var troligen även hans älskarinna. Jean Martin Charcot avled före Blanche, varpå hon plötsligt friskförklarades och flyttade till Marie Curie vars assistent hon blev. Författaren P.O. Enquist beskriver kvinnornas liv i romanen Boken om Blanche och Marie (2004).
Charcot kallades för "hysterikornas Napoléon" och väckte starka sym- och antipatier i olika läger. Många beundrade honom som dramatisk och färgstark ledarfigur inom neurologin. Han tycks ha ägt en magnetisk skådespelartalang som gjorde att han med sin blotta utstrålning kunde utöva en suggestiv makt över människor - åtminstone över personer som var mottagliga för hypnos och därmed disponerade för hysteri. Av andra blev han kritiserad för att använda människor som forskningsmaterial.
Karaktäristiskt för Charcot är uttalandet att "teorier är bra att ha, men de hindrar inte att fakta existerar" - La théorie, c'est bon, mais ça n'empêche pas d'exister
