Från Rilpedia

La Salpêtrière, egentligen Hôpital de la Salpêtrière, är en sjukhusbyggnad i Paris, Frankrike. Byggnaden stod klar år 1603 och användes först som salpeterfabrik för kruttillverkning.

Under senare delen av 1600-talet ville Ludvig XIV erbjuda tak över huvudet för stadens många hemlösa. I fabriksbyggnaden La Salpêtrière inhystes endast kvinnor. 1680 beslutade kungen att byggnaden istället skulle användas som kvinnofängelse med särskilda avdelningar för sinnessjuka. Förhållandena i fängelset var ohyggliga - vansinniga människor kedjades fast vid murarna, det kryllade av råttor och ohyra.

Ett särskilt öde rönte de flickor som fängslats för prostitution. De skeppades efter en kortare fängelsevistelse över till Nya Världen (Amerika) för att befolka de franska kolonierna. Flickorna fick ett särskilt namn - les filles du roi (kungens flickor). I abbé Prévosts klassiska roman Manon Lescaut drabbas huvudpersonen av ett sådant öde.

1792 inträffade här en av de mer skakande händelserna under franska revolutionen - Le Massacre de La Salpêtrière. En septembernatt drog stora folkmassor till fängelset för att befria fångarna, men det hela urartade och ett 50-tal kvinnor lynchades till döds.

I början av 1800-talet förbättrades under ledning av Philippe Pinel förhållandena i de avdelningar som inrymde de mentalsjuka. Synen på psykisk sjukdom hade börjat förändras och mot slutet av seklet var La Salpêtrière känt i hela Europa som ett framstående centrum för neurologisk forskning med professor Jean Martin Charcot i spetsen.

I september 1997 blev sjukhuset återigen uppmärksammat. Hit fördes den svårt skadade brittiska prinsessan Diana men avled några timmar senare.