1 Kor 11

2: Jag prisar eder för det att I i alla stycken haven mig i minne och hållen fast vid mina lärdomar, såsom de äro eder givna av mig.
3: Men jag vill att I skolen inse detta, att Kristus är envar mans huvud, och att mannen är kvinnans huvud, och att Gud är Kristi huvud.
4: Var och en man som har sitt huvud betäckt, när han beder eller profeterar, han vanärar sitt huvud.
5: Men var kvinna som beder eller profeterar med ohöljt huvud, hon vanärar sitt huvud, ty det är då alldeles som om hon hade sitt hår avrakat.
6: Om en kvinna icke vill hölja sig, så kan hon lika väl låta skära av sitt hår; men eftersom det är en skam för en kvinna att låta skära av sitt hår eller att låta raka av det, så må hon hölja sig.
7: En man är icke pliktig att hölja sitt huvud, eftersom han är Guds avbild och återspeglar hans härlighet, då kvinnan däremot återspeglar mannens härlighet.
8: Ty mannen är icke av kvinnan, utan kvinnan av mannen.
9: Icke heller skapades mannen för kvinnans skull, utan kvinnan för mannens skull.
10: Därför bör kvinnan på sitt huvud hava en "makt", för änglarnas skull.
11: Dock är det i Herren så, att varken kvinnan är till utan mannen, eller mannen utan kvinnan.
12: Ty såsom kvinnan är av mannen, så är ock mannen genom kvinnan; men alltsammans är av Gud. -
13: Dömen själva: höves det en kvinnan att ohöljd bedja till Gud?
14: Lär icke själva naturen eder att det länder en man till vanheder, om han har långt hår,
15: men att det länder en kvinna till ära, om hon har långt hår? Håret är ju henne givet såsom slöja.
16: Om nu likväl någon vill vara genstridig, så mån han veta att vi för vår del icke hava en sådan sedvänja, ej heller andra Guds församlingar.
17: Detta bjuder jag eder nu. Men vad jag icke kan prisa är att I kommen tillsammans, icke till förbättring, utan till försämring.
18: Ty först och främst hör jag sägas att vid edra församlingsmöten söndringar yppa sig bland eder. Och till en del tror jag att så är.
19: Ty partier måste ju finnas bland eder, för att det skall bliva uppenbart vilka bland eder som hålla provet.
20: När I alltså kommen tillsammans med varandra, kan ingen Herrens måltid hållas;
21: ty vid måltiden tager var och en i förväg själv den mat han har medfört, och så får den ene hungra, medan den andre får för mycket.
22: Haven I då icke edra hem, där I kunnen äta ock dricka? Eller är det så, att I förakten Guds församling och viljen komma dem att blygas, som intet hava? Vad skall jag då säga till eder? Skall jag prisa eder? Nej, i detta stycke prisar jag eder icke.
23: Ty jag har från Herren undfått detta, som jag ock har meddelat eder: I den natt, då Herren Jesus blev förrådd, tog han ett bröd
24: och tackade Gud och bröt det och sade: "Tagen, äten. Detta är min lekamen, som varder utgiven för eder. Gören detta till min åminnelse."
25: Sammalunda tog han ock kalken, efter måltiden, och sade: "Denna kalk är det nya förbundet, i mitt blod. Så ofta I dricken den, så gören detta till min åminnelse."
26: Ty så ofta I äten detta bröd och dricken kalken, förkunnen I Herrens död, till dess att han kommer.
27: Den som nu på ett ovärdigt sätt äter detta bröd eller dricker Herrens kalk, han försyndar sig på Herrens lekamen och blod.
28: Pröve då människan sig själv, och äte så av brödet och dricke av kalken.
29: Ty den som äter och dricker, utan att göra åtskillnad mellan Herrens lekamen och annan spis, han äter och dricker en dom över sig.
30: Därför finnas ock bland eder många som äro svaga och sjuka, och ganska många äro avsomnade.
31: Om vi ginge till doms med oss själva, så bleve vi icke dömda.
32: Men då vi nu bliva dömda, så är detta en Herrens tuktan, som drabbar oss, för att vi icke skola bliva fördömda tillika med världen.
33: Alltså, mina bröder, när I kommen tillsammans för att hålla måltid, så vänten på varandra.
34: Om någon är hungrig, då må han äta hemma, så att eder sammankomst icke bliver eder till en dom. Om det övriga skall jag förordna, när jag kommer.

 

2: Now I praise you, brethren, that ye remember me in all things, and keep the ordinances, as I delivered them to you.
3: But I would have you know, that the head of every man is Christ; and the head of the woman is the man; and the head of Christ is God.
4: Every man praying or prophesying, having his head covered, dishonoureth his head.
5: But every woman that prayeth or prophesieth with her head uncovered dishonoureth her head: for that is even all one as if she were shaven.
6: For if the woman be not covered, let her also be shorn: but if it be a shame for a woman to be shorn or shaven, let her be covered.
7: For a man indeed ought not to cover his head, forasmuch as he is the image and glory of God: but the woman is the glory of the man.
8: For the man is not of the woman; but the woman of the man.
9: Neither was the man created for the woman; but the woman for the man.
10: For this cause ought the woman to have power on her head because of the angels.
11: Nevertheless neither is the man without the woman, neither the woman without the man, in the Lord.
12: For as the woman is of the man, even so is the man also by the woman; but all things of God.
13: Judge in yourselves: is it comely that a woman pray unto God uncovered?
14: Doth not even nature itself teach you, that, if a man have long hair, it is a shame unto him?
15: But if a woman have long hair, it is a glory to her: for her hair is given her for a covering.
16: But if any man seem to be contentious, we have no such custom, neither the churches of God.
17: Now in this that I declare unto you I praise you not, that ye come together not for the better, but for the worse.
18: For first of all, when ye come together in the church, I hear that there be divisions among you; and I partly believe it.
19: For there must be also heresies among you, that they which are approved may be made manifest among you.
20: When ye come together therefore into one place, this is not to eat the Lord's supper.
21: For in eating every one taketh before other his own supper: and one is hungry, and another is drunken.
22: What? have ye not houses to eat and to drink in? or despise ye the church of God, and shame them that have not? What shall I say to you? shall I praise you in this? I praise you not.
23: For I have received of the Lord that which also I delivered unto you, That the Lord Jesus the same night in which he was betrayed took bread:
24: And when he had given thanks, he brake it, and said, Take, eat: this is my body, which is broken for you: this do in remembrance of me.
25: After the same manner also he took the cup, when he had supped, saying, This cup is the new testament in my blood: this do ye, as oft as ye drink it, in remembrance of me.
26: For as often as ye eat this bread, and drink this cup, ye do shew the Lord's death till he come.
27: Wherefore whosoever shall eat this bread, and drink this cup of the Lord, unworthily, shall be guilty of the body and blood of the Lord.
28: But let a man examine himself, and so let him eat of that bread, and drink of that cup.
29: For he that eateth and drinketh unworthily, eateth and drinketh damnation to himself, not discerning the Lord's body.
30: For this cause many are weak and sickly among you, and many sleep.
31: For if we would judge ourselves, we should not be judged.
32: But when we are judged, we are chastened of the Lord, that we should not be condemned with the world.
33: Wherefore, my brethren, when ye come together to eat, tarry one for another.
34: And if any man hunger, let him eat at home; that ye come not together unto condemnation. And the rest will I set in order when I come.

 

2: Minä kiitän teitä, että minua kaikessa muistatte ja noudatatte minun opetuksiani, niinkuin minä ne teille olen antanut.
3: Mutta minä tahdon, että te tiedätte sen, että Kristus on jokaisen miehen pää ja että mies on vaimon pää ja että Jumala on Kristuksen pää.
4: Jokainen mies, joka rukoilee tai profetoi pää peitettynä, häpäisee päänsä.
5: Mutta jokainen vaimo, joka rukoilee tai profetoi pää peittämätönnä, häpäisee päänsä, sillä se on aivan sama, kuin jos hänen päänsä olisi paljaaksi ajeltu.
6: Sillä jos vaimo ei verhoa päätään, leikkauttakoon hiuksensakin; mutta koska on häpeäksi vaimolle, että hän leikkauttaa tai ajattaa hiuksensa, niin verhotkoon itsensä.
7: Miehen ei tule peittää päätänsä, koska hän on Jumalan kuva ja kunnia; mutta vaimo on miehen kunnia.
8: Sillä mies ei ole alkuisin vaimosta, vaan vaimo miehestä;
9: eikä miestä luotu vaimoa varten, vaan vaimo miestä varten.
10: Sentähden vaimon tulee pitää päässään vallanalaisuuden merkki enkelien tähden.
11: Herrassa ei kuitenkaan ole vaimoa ilman miestä eikä miestä ilman vaimoa.
12: Sillä samoin kuin vaimo on alkuisin miehestä, samoin myös mies on vaimon kautta; mutta kaikki on Jumalasta.
13: Päättäkää itse: sopiiko vaimon rukoilla Jumalaa pää peittämätönnä?
14: Eikö itse luontokin opeta teille, että jos miehellä on pitkät hiukset, se on hänelle häpeäksi;
15: ja että jos vaimolla on pitkät hiukset, se on hänelle kunniaksi? Sillä ovathan hiukset annetut hänelle hunnuksi.
16: Mutta jos joku haluaa väittää vastaan, niin tietäköön, että meillä ei ole sellaista tapaa eikä Jumalan seurakunnilla.
17: Mutta tätä käskiessäni en kiitä sitä, että kokoontumisenne ei tee teitä paremmiksi, vaan pahemmiksi.
18: Sillä ensiksikin olen kuullut, että kun kokoonnutte seurakunnankokoukseen, teillä on riitaisuuksia keskenänne, ja osittain sen uskonkin.
19: Täytyyhän teidän keskuudessanne olla puolueitakin, että kävisi ilmi, ketkä teistä kestävät koetuksen.
20: Kun te näin kokoonnutte yhteen, niin ei se ole Herran aterian nauttimista,
21: sillä syömään ruvettaessa kukin rientää ottamaan eteensä omat ruokansa, ja niin toinen on nälissään ja toinen juovuksissa.
22: Eikö teillä sitten ole muita huoneita, niissä syödäksenne ja juodaksenne? Vai halveksitteko Jumalan seurakuntaa ja tahdotteko häväistä niitä, joilla ei mitään ole? Mitä minun on teille sanominen? Onko minun teitä kiittäminen? Tässä kohden en kiitä.
23: Sillä minä olen saanut Herralta sen, minkä myös olen teille tiedoksi antanut, että Herra Jeesus sinä yönä, jona hänet kavallettiin, otti leivän,
24: kiitti, mursi ja sanoi: "Tämä on minun ruumiini, joka teidän edestänne annetaan; tehkää tämä minun muistokseni".
25: Samoin hän otti myös maljan aterian jälkeen ja sanoi: "Tämä malja on uusi liitto minun veressäni; niin usein kuin te juotte, tehkää se minun muistokseni".
26: Sillä niin usein kuin te syötte tätä leipää ja juotte tämän maljan, te julistatte Herran kuolemaa, siihen asti kuin hän tulee.
27: Sentähden, joka kelvottomasti syö tätä leipää tai juo Herran maljan, hän on oleva vikapää Herran ruumiiseen ja vereen.
28: Koetelkoon siis ihminen itseänsä, ja niin syököön tätä leipää ja juokoon tästä maljasta;
29: sillä joka syö ja juo erottamatta Herran ruumista muusta, syö ja juo tuomioksensa.
30: Sentähden onkin teidän joukossanne paljon heikkoja ja sairaita, ja moni on nukkunut pois.
31: Mutta jos me tutkisimme itseämme, ei meitä tuomittaisi;
32: mutta kun meitä tuomitaan, niin se on meille Herran kuritusta, ettei meitä maailman kanssa kadotukseen tuomittaisi.
33: Sentähden, veljeni, kun kokoonnutte aterioimaan, odottakaa toisianne.
34: Jos kenellä on nälkä, syököön kotonaan, ettette kokoontuisi tuomioksenne. Muista seikoista minä säädän, sitten kuin tulen.