Sveriges marinhistoria
Från Rilpedia
Innehåll |
Svenska flottan
De första spåren till en svensk örlogsflotta härrör från den tid, under vilken Sverige bildades till ett rike. Av sveakungen uppbådades då från de olika häraden skepp till "ledung", när fara hotade landet eller allmänt härnadståg beslutats. Enligt denna äldsta organisation av sjökrigsmakten ålåg fartygens utrustning såväl som deras bemanning de fria jordägarna, vilka därför var indelade i hamna och skeppslag.
Början till en flotta
Efter vikingatiden, vilken kan anses såsom den svenska flottans första blomstringsperiod, råkade Sveriges sjömakt i ett förfall, som räckte nästan oavbrutet under hela återstoden av medeltiden. När Gustav Vasa stred mot danskarna i befrielsekriget bestod flottan icke av annat "än en hop skärjebåtar och annat prackeri ther hvarken hjelp eller tröst medförde", men Vasa, som erfarit behovet av en flotta, lyckades på kredit köpa en flotta av köpmän från Lübeck till en kostnad av 42 000 mark eller tio tunnor silver. Den 7 juni 1522 räknas som den dag då den svenska flottan föddes, då 750 tyska legoknektar med tio skepp anländer till Stockholm. Det största skeppet i denna eskader var kraveln Lybska Svan . Gustav Vasa fortsatte när han blivit Sveriges kung att vidta kraftiga åtgärder till skapande av en flotta och efterlämnade vid sin död över 30 krigsskepp.
Under Erik XIV nådde flottan sin glanspunkt. Den uppgick 1566 till 68 skepp, med tillsammans omkr. 2 000 kanoner samt över 7 000 mans besättning, dels ständigt, dels värvat sjöfolk, dels knektar. Flottan underhölls i dessa tider av rikets allmänna medel, varjämte städerna stundom lämnade krigsfartyg; i dess provianterande deltog alla utom adeln. Någon ordnad överstyrelse fanns ej ännu, utan vapnets styrka berodde mest av regentens personlighet. Det förföll också hastigt under Johan III och Karl IX.
Stormaktstiden
Flottans tredje blomstringsperiod inträffade under Gustav II Adolf, Kristina och Karl X Gustav. Klas Flemings klokhet och energi bidrog förnämligast till dess nydaning. En ordnad överstyrelse, Amiralitetskollegium, grundades 1617 och organiserades 1634; det ständiga båtsmanshållet, omkr. 3 000 man, inrättades 1635. En skärgårdsflotta bildades och bestod 1643 av 150 mindre fartyg (lodjor). 1640 räknade stora flottan 40 skepp och 40 galejor, och dess bestyckning utgjorde omkr. 1 300 kanoner. 1654 hade skeppens antal ökats till 50. Karl XI:s förmyndarregering gjorde litet eller intet för att hålla flottan i tjänstbart skick; följderna visade sig i de olyckliga sjöstrider,som den utkämpade mot den tidens dugligaste sjömän, holländare och danskar. 1675 räknade flottan 27 rangskepp och 8 fregatter, med en bestyckning av 1 934 kanoner, men hade fyra år senare smält ihop till 16 skepp, utom fregatter och mindre fartyg.
Med Hans Wachtmeisters kraftiga bistånd skapade Karl XI snart en ny, tidsenlig flotta. En lämpligare örlogshamn,Karlskrona anlades, överstyrelsen flyttades dit från huvudstaden, och personalen ordnades så, att redan 1679 fanns 758 befäl och underbefäl samt över 11 000 sjömän, flertalet indelta och roterande båtsmän, örlogsflottan hade vid kungens död (1697) ökats till 37 rangskepp och 8 fregatter, oräknat den i Stockholm förlagda galäreskadern. Med Sveriges fall från sin stormaktsställning började för svenska flottan en långvarig vanmakt. Frihetstidens män saknade dock ej god vilja att återupprätta sjövapnet, vilket syns av de många planer, som av ständerna uppgjordes till dess ordnande. 1756 fanns 24 linjeskepp, 12 fregatter och 26 mindre fartyg, med en bestyckning av omkr. 2 000 kanoner. Samma år upprättades Arméns flotta.
Flottans pånyttfödelse
Gustav III lyckades att för en kort tid återge flottan dess forna glans. Dess numerära styrka uppgick 1790 till 26 linjeskepp, 16 fregatter och 280 skärgårdsfartyg, överstyrelsen flyttades 1776 till Stockholm; fyra år senare inrättades generalamiralsämbetet i Karlskrona. De 11 linjeskepp och 6 fregatter, som utrustades 1808, utgjorde en föga livskraftig kvarleva från svenska flottans sista glansperiod. Efter "stora flottans" (linjeskepp och fregatter) och "lilla flottans" (skärgårdsfartyg) sammanslagning (1824) gjordes tid efter annan fåfänga bemödanden att återupprätta sjöförsvaret.
Se även
- Stockholms örlogsvarv
- Lista över svenska örlogsfartyg
- Marinarkeologi
- Undervattensarkeologi
- Sveriges amiraler
- Svenska flottan idag
- Sveriges marinchefer 1937-1994
- Amiralitetskollegium
- Marinförvaltningen
- Svenska flottans underrättelsetjänst
Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926 (Not).
|
||||||||||||||||||||||||||||||||||||
