Från Rilpedia

Sven Johan Stolpe, född 24 augusti 1905 i Stockholm, död 26 augusti 1996 i Filipstad, var en svensk författare, översättare, journalist, litteraturforskare och litteraturkritiker. Han var son till överkontrollanten Johan Stolpe och Maria Schwartz. Han gifte sig 1931 med fil.kand. Karin von Euler-Chelpin, dotter till professor Hans von Euler-Chelpin och Astrid Cleve. Han var far till Staffan Stolpe, Lisette Schulman och Benkt Stolpe (och därmed morfar till mediapersonligheterna Alex Schulman och Carl Schulman), bror till Birger Stolpe och Herman Stolpe, farbror till Jan Stolpe.

Innehåll 1 Karriär 2 Priser och utmärkelser 3 Citat 4 Bibliografi i urval 5 I populärkultur 6 Källor 7 Externa länkar

Karriär

Stolpe debuterade som författare 1929 med essäsamlingen Två generationer, som innehåller texter om bland andra Edith Södergran och Pär Lagerkvist. 1930 kom den uppmärksammade romanen I dödens väntrum, där Stolpe beskrev sina erfarenheter från sanatorium. Romanen blev en framgång, och kom att följas av flera skönlitterära verk. Ändå gjorde Stolpe nog sina största insatser inom sakprosan, som introduktör, historiker och översättare.

Stolpe var en sammansatt personlighet. Som äldre man kom att förknippas med konservatism och blev en kritiker av den tidens sexuella frigjordhet. På 1930-talet tog han däremot strid för diktens frihet och försvarade Agnes von Krusenstjerna, en författare som då var starkt omstridd för sin öppenhet i sexuella frågor. På 1940-talet engagerade sig Stolpe mot nazismen. Han publicerade bland annat boken Fem norrmän, där han fördömde den tyska ockupationen av Norge och hyllade kristna författare som gjorde motstånd. Stolpe blev också tidigt starkt kritiskt till förtrycket i Sovjetunionen.

Stolpe blev tidigt kristen, och var under 30- och 40-talet aktiv i den så kallade Oxfordrörelsen. Han visade också tidigt ett intresse för katolicismen, vilket bland annat tog sig uttryck i hans viktiga essäsamling "Den kristna falangen" (1934-36). 1947 konverterade Stolpe till katolicismen (se här Varför jag blev katolik: en samling inlägg, Stockholm, 1955). I samband med detta skrev han bland annat en bok om Jeanne d´Arc. Han utkom också med Lätt, snabb och öm och Sakrament, av många ansedda som hans viktigaste romaner.

Han disputerade på avhandlingen Från stoicism till mystik om drottning Kristina den 22 maj 1959. I arbetet med avhandlingen fick Stolpe tillträde till kyrkliga arkiv i Rom. Avhandlingen beskrevs av litteraturprofessorn Victor Svanberg som en "vetenskaplig bragd". Stolpe skrev också en stor biografi över Kristina.

På 1960-talet arbetade han som läroverkslektor i Mjölby. Han framträdde ofta som konservativ kulturkritiker i media. Han var tidvis bosatt i Malexander, men också i Värmland, ett landskap som låg honom varmt om hjärtat.

1970 utkom han med boken Låt mig berätta, en samling anspråkslösa men humoristiska texter. Volymen fick flera uppföljare, som Låt mig berätta mer och Tål ni höra mer?. På 1970-talet utgav Stolpe också uppmärksammade memoarverk, och han började på egen hand skriva en svensk litteraturhistoria i flera band. Där kunde han skriva om sina litterära hjältar, som Verner von Heidenstam och Selma Lagerlöf. Han ägnade också en volym åt August Strindberg, en författare han var betydligt mer negativ till. Viktig var också biografin över den heliga Birgitta, som kom 1973. År 1980 publicerade han en kontroversiell studie över Olof Lagercrantz, en författarkollega Stolpe tyckte illa om och menade hade haft ett destruktivt inflytande på det svenska kulturlivet.

Efter tuberkulos i barndomen och en allvarlig trafikolycka i vuxen ålder hade Sven Stolpe bara en halv fungerande lunga. Han är begravd på Vadstena kyrkogård.^[1][2]

Priser och utmärkelser

• Contras frihetspris 1982
• Lotten von Kraemers pris 1989

Citat

- Nu när du får tala fritt i Magasinet i kväll, vad ska du säga då?

- Jag vill inte träffa lagstiftarna. Jag vill vara med om att hänga dem på Brunkebergstorg i stiliga galgar.

(inför TV-programmet "Magasinet", 1981)

Hagge Geigert: "Vad vill du bli ihågkommen för? Vi har talat om dig i så många definitioner här."

Sven Stolpe: "Nej, jag vill inte bli ihågkommen alls. Det tror jag inte är någon risk, förstår du, i det svenska Sovjetväldet att man blir ihågkommen. Det kommer inte att finnas kvar några av oss, inte. Det kommer bara att fladdra stora rödskägg vart man går."

("Gäst hos Hagge" i SVT 1977 - se extern länk nedan.)

Bibliografi i urval

• Två generationer, Stockholm, 1929
• I dödens väntrum, 1930
• Livsdyrkare: studier i modern primitivism, Stockholm, 1931
• Tillsammans med Ernst Robert Curtius: Den franska kulturen : en orientering, Stockholm, 1932
• Sigfrid Siwertz, Stockholm, 1933
• Hjalmar Söderberg, Stockholm, 1934
• Kristna falangen, 1934
• Diktens frihet, Stockholm, 1935
• Det svenska geniet och andra studier, Stockholm, 1935
• Kristna falangen: franska essäer. Ny samling, 1936
• Oxfordprofiler, Stockholm, 1938
• I smältdegeln: Inlägg och skisser, 1941
• Fem norrmän: Christopher Bruun, Eivind Berggrav, Arne Fjellbu, Ronald Fangen, Fredrik Ramm, Stockholm, 1942
• General von Döbeln 1942 (filmmanus)
• Kvinnor i fångenskap 1943 (filmmanus)
• En dag skall gry 1944 (filmmanus)
• Excellensen 1944 (filmmanus)
• Vi behöver varann 1944 (filmmanus)
• Brott och straff 1945 (Filmmanus)
• Francois Mauriac och andra essayer, 1947
• Lätt, snabb och öm, 1947
• Änglar och demoner: karikatyrer och skisser, Stockholm, 1948
• Den glömda vägen, Stockholm, 1949
• Stefan George och andra studier, Stockholm, 1956
• Ungdom, Uppsala, 1957
• Student -23, Uppsala, 1958
• Från stoicism till mystik: studier i drottning Kristinas maximer, Stockholm, 1959
• Drottning Kristina, Stockholm, 1960-1961
• Klara: komedi i fem akter, 1962
• Tre franska författare: essäer om André Gide, François Mauriac, Georges Bernanos, Stockholm, 1963
• Dag Hammarskjölds andliga väg, Stockholm, 1964
• Låt mig berätta , Stockholm, 1970
• Låt mig berätta mer, minnen och anekdoter', Stockholm, 1971
• Svenska folkets litteraturhistoria, Stockholm, 1972
• Memoarer, Stockholm, 1974-1976
• Geijer : en essay, Stockholm, 1976
• Birgitta i Sverige och i Rom, Stockholm
• Tål ni höra mer? : minnen och anekdoter, Stockholm, 1976
• Olof Lagercrantz, Stockholm, 1980
• 40 svenska författare, Höganäs, 1980
• Livets löjen: glada minnen och bagateller, Stockholm, 1983
• Nikolaj Berdjajev, Borås, 1983
• Äventyr i Paris - och annorstädes : essayer av Sven Stolpe 1934-1974, Höganäs, 1984
• Mitt Värmland, Solna, 1985
• Jeanne d'Arc: en biografi, Höganäs, 1988
• Franciskus: lärjunge och diktare, Borås, 1988
• Tal till vänner, Borås, 1990

I populärkultur

Sven Stolpe omnämns i Ola Magnells låt Nya perspektiv:
"När Sven Stolpe får Das Kapital i läxa
(...)
Ja det är då, först då som saker börjar hända
Å det är då som de kan börja skönja nya perspektiv"

Källor

1. ↑ Göran Åstrand, Här vilar berömda svenskar. 1999, s. 120
2. ↑ Katrineholms kuriren 1996-okt-10 sida 9: Stolpe vilar i Vadstena

Externa länkar

• Sven Stolpe intervjuas i "Gäst hos Hagge" i SVT 1977 (ca 1h) - "Möt den katolske författaren, litteraturkritikern och debattören Sven Stolpe som inte tror att han kommer att bli ihågkommen i 'det svenska Sovjetväldet där det fladdrar rödskägg vart man går'."