Olof Lagercrantz (biografi av Sven Stolpe)

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif

Olof Lagercrantz är en bok från 1980 av Sven Stolpe. Den utgör en kritisk biografi av Olof Lagercrantz, med fokus på hans livsåskådning.

Baksidestexten sammanfattar innehållet med följande ord: "I Lagercrantz utveckling urskiljer Stolpe en kurva som från en blodlös salongsmässig kristendom, över en ogenomtänkt liberal humanism leder fram till en nihilism som kommer honom att envist försvara Sovjetryssland och svika Västerlandets kristna grundsyn."

Stolpe skriver att man om man följt Lagercrantz journalistik lätt får "intrycket att han är på visst sätt defekt, att det saknas moralisk instinkt och organ för andligt liv bakom hans begåvning".[1]

Han berör bland annat Lagercrantz' angrepp på sin föregångare Herbert Tingsten, och en del andra ställningstaganden han gjort som redaktör, däribland ställningstagandet för Hillersberg. Han kritiserar Lagercrantz för att ha ställt sig på Jan Guillous och Peter Bratts sida under IB-affären.[2]

Innehåll

Synen på kristendomen

Stolpe fäster sig särskilt vid Lagercrantz kritik mot kristendomen, som till exempel kommit till uttryck i artikeln "Kristendom och framåtskridande". Lagercrantz skriver till exempel: ”Genom själva sitt väsen ger denna gud sin sanktion åt grymheten, hatet och ofördragsamheten”. Stolpe lyfter fram en tidig bok, Möten med Bibeln, där han menar att Lagercrantz ger uttryck för en vördnadsfull inställning till kristendomen. Dock anser Stolpe denna kristendom vara naiv, vilket han illustrerar med ett citat där Kristus sägs ha uppenbarat insikten att ”den som ser med kärlek ej möter annat än kärlek, skönhet och eviga perspektiv.”[3] Stolpe kommenterar: "Det är sin egen tomma stämningskristendom han förhånar."[4] ”I hans raseri i sena år mot varje beskärning av sexualiteten anar man vad det i sista hand var som kom honom att överge kristendomen.”

Litteraturkritiken

Stolpe går igenom några av Lagercrantz läsningar av författare och ägnar ett helt kapitel åt Lagercrantz Strindbergsbiografi. Som grund till Lagercrantz intresse för Strindberg ser Stolpe den senares nihilism, liksom hans hänsynslöshet, och genom Strindberg anser han att Lagercrantz nått insikten att det inte finns någon personlighetskärna.[5] Stolpe menar att Lagercrantz helt bortsett från den religiösa sidan hos författaren, som kommer till uttryck i exempelvis En blå bok.[6]

Mest kritisk är Stolpe dock mot James Joyce vars roman Ulysses han anser vara "ett verk av en Antikrist".[7] Han menar att romanens huvudperson Leopold Bloom, ständigt upptagen med att tillfredsställa sina låga begär, liksom dennes otrogna hustru, representerar de sämsta sidorna hos den moderna människan. I slutkapitlet av Ulysses skildras ett samlag mellan de båda, vilket Stolpe refererar med följande ord: "När denna undermänniska [Leopold Bloom] till sist hamnar i sängen hos sin horiska hustru - som älskaren nyss lämnat - avfärdar Joyce allt som skapats i en mångtusenårig kulturtradition, allt som seklernas djupaste erfarenheter lärt oss, och finner sitt enda hopp i den pornografiska suggans slutord: 'Ja jag vill Ja'".[8] Stolpe tar detta till utgångspunkt för sin slutliga karakteristik Lagercrantz, som han menar "tycks föredra den kusliga suggan i slutkapitlet av James Joyces 'Ulysses' ". [9]

Den hypotes som Stolpe för fram kan sammanfattas med att Lagercrantz beteende kan härledas ur hans kristendomsfientliga moralsyn, vilket i sin tur går tillbaka på att han motsätter sig kristendomens inskränkningar av sexualiteten.

Referenser

  1. Stolpe 1980, s. 13.
  2. Stolpe 1980, s. 51.
  3. Stolpe 1980, s. 17.
  4. Stolpe 1980, s. 18.
  5. Stolpe 1980, s. 69-78.
  6. Stolpe 1980, s. 74.
  7. Stolpe 1980, s. 119.
  8. Stolpe 1980, s. 120.
  9. Stolpe 1980, s. 122.

Litteratur

  • Sven Stolpe: Olof Lagercrantz. Stockholm 1980, Askild & Kärnekull.
Personliga verktyg