Från Rilpedia

?Svarthakad buskskvätta
Svarthakad buskskvätta; västlig adult hane
Systematik
Domän:	Eukaryoter
Rike:	Djur Animalia
Stam:	Ryggsträngsdjur Chordata
Understam:	Ryggradsdjur Vertebrata
Klass:	Fåglar Aves
Ordning:	Tättingar Passeriformes
Familj:	Trastfåglar/Flugsnappare Turdidae/Muscicapidae
Släkte:	Buskskvättor Saxicola
Art:	Svarthakad buskskvätta S. torquatus
Vetenskapligt namn
§Saxicola torquatus Auktor: Linné, 1766
Synonymer
Motacilla) torquata (Linnaeus, 1766) Saxicola torquata (före jan 2004)
Svarthakad buskskvätta; västlig adult hona
Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen

Svarthakad buskskvätta (Saxicola torquatus) är en fågel som tillhör ordningen tättingar.

Innehåll 1 Utseende 2 Taxonomi och utbredning 2.1 Generell utbredning 2.2 Taxonomi 2.3 Vintertid 2.4 Östlig och västlig utbredning och dess överlappning 2.5 Svarthakad buskskvätta i Sverige 3 Biotop 4 Föda 5 Häckning 6 Namn 7 Källor

Utseende

Den svarthakade buskskvättan är ungefär tolv centimeter lång och väger tio till tretton gram. Hanen har svart huvud och vit halsring. Undersidan är orangeröd. Hos honan är allt något mattare färgat.

Taxonomi och utbredning

Generell utbredning

Arten finns utbredd över stora delar av Eurasien och som regelbunden häckningsfågel saknas den i detta område bara från de nordiska länderna, via Baltikum, västra Ryssland, Ukraina och söderut, öster om Kaspiska havet och kring Svarta havet. Den saknas även som häckfågel i de nordligare områdena av Sibirien men den häckar i de sydvästliga delarna av Arabiska halvön, i norra Afrika och söder om Sahara.

Taxonomi

Svarthakad buskskvätta beskrevs första gången taxonomiskt av Linné 1766 i den 12:e upplagan av Systema naturae där han gav den det vetenskapliga namnet Motacilla torquata.

Det råder inte konsensus till vilken familj släktet buskskvättor tillhör. Tidigare ansågs det tillhöra familjen trastfåglar (Turdidae) men idag kategoriseras släktet av vissa taxonomer till familjen flugsnappare (Muscicapidae).

Svarthakad buskskvätta delas upp i en mängd underarter som i sin tur brukar kategoriseras i grupper. Främst talar man om de östliga och västliga underarterna men det finns även en sydlig grupp med ett stor antal underarter. Det råder olika mening huruvida vissa populationer ska ses som underarter eller goda arter. Exempelvis kategoriseras den östliga gruppen, maura-gruppen, av Sibley & Monroe och Clement som en god art medan många andra kategoriserar den som en underart. Maura-gruppen kallas ibland, när den kategoriseras som en god art för sibirisk buskskvätta eller vitgumpad buskskvätta (Saxicola maura) och har då antingen fyra eller sju underarter. ^[1]

Svarthakad buskskvätta brukar delas upp i cirka 25 taxa:

• västliga (rubicola-gruppen); 2 underarter
  • Saxicola torquatus rubicola, häckar i västra och södra Europa inklusive sydvästra Norge och nordvästra Danmark, nordvästra Afrika, Turkiet, Kaukasus och Transkaukasus.
  • Saxicola torquatus hibernans, häckar i Storbritannien och i västra Bretagne.
• östliga (maura-gruppen); 4 underarter
  • Saxicola torquatus armenica, häckar i södra Kaukasus och de bergiga delarna av Iran.
  • Saxicola torquatus variegata, häckar väst och nordväst om Kaspiska havet.
  • Saxicola torquatus maura, häckar från de östra delarna av Europeiska Ryssland och österut, i stora delar av Sibirien, Kazakhstan till och med området kring Bajkalplatån och så långt söderut som till Taklamakan.
  • Saxicola torquatus stejnegeri, häckar österut från och med S. t. maura östliga häckningsgräns och österut i Ryssland, Mongoliet och norra Kina till Ochotska havet och på Japan.
• Saxicola torquatus prezewalskii, häckar i Kina.
• Saxicola torquatus indica, häckar i Himalaya, från Gilgit österut genom Nepal till Assam.
• Saxicola torquatus albofasciata, häckar framförallt på höglandet i södra Eritrea och i Etiopien.
• sydliga (torquatus-gruppen); 15-tal underarter och däribland nominatformen. Gruppen häckar söder om Sahara, på Madagaskar och på den sydostligaste spetsen av den Arabiska halvön.

Vintertid

Olika underartsgrupper övervintrar på olika platser. Vissa är stannfåglar och andra är flyttfåglar. Av de båda västliga underarterna är det populationerna i Mellaneuropa och Östeuropa som flyttar och de har sina vinteruppehållsorter i södra- och västra Europa, och i Nordafrika. Dock är en majoritet av de västliga populationerna stannfåglar. I Mellaneuropa och Östeuropa är de närvarande från mars till november. De östliga underartsgrupperna är till större utsträckning flyttfåglar och merparten övervintrar antingen söder om Kaspiska havet, på Arabiska halvön och i nordöstra Afrika eller i Indien och Sydostasien. Populationerna av den sydliga underartsgruppen är stannfåglar.

Östlig och västlig utbredning och dess överlappning

Eftersom arten inte häckar i Ukraina och västra Ryssland möts aldrig underarterna rubicola/hibernans och maura/stjenegeri under häckningstid. Även armenica/variegata är åtskilda under häckningssässongen från maura/stjenegeri. Däremot förekommer det överlappningar av underarterna armenica/variegata och rubicola i området norr och söder om Kaukasus. Däremot har man inte funnnit att de båda underarterna hybridiserar.

Svarthakad buskskvätta i Sverige

I Sverige har man observerat svarthakad buskskvätta regelbundet från 1950-talet och framåt. Från och med mitten av 1990 har man observerat mellan 10 och 35 individer om året, främst på hösten och våren. Ökning tror man beror på den ökade aktiviteten bland fågelskådare. Den har även vid några sällsynta fall häckat i exempelvis Skåne^[2] och Västergötland^[3]

Biotop

Den lever på öppna ytor med enstaka buskar, till exempel på högmossar och hedar.

Föda

Svarthakad buskskvätta livnär sig av insekter, spindlar och maskar, som den oftast fångar på marken.

Häckning

Under häckningstiden från mars till augusti sker två häckningar. Boet göms på marken och byggs av gräs, strån, mossa och rötter. Honan lägger fem till sex ägg.

Namn

Svarthakad buskskvätta kallas även ibland för vitgumpad buskskvätta. Dess vetenskapliga namn skrevs tidigare felaktigt S. torquata.

Källor

• Artikeln Schwarzkelchen i tyskspråkiga Wikipedia 21 mars 2006
• Lars Larsson, Birds of the World, 2001, CD-rom
• Magnus Hellström & Mats Wærn, Svarthakad buskskvätta: ras- och åldersbestämning vår och sommar, Vår fågelvärld, nr.2, 2005

1. ↑ Arter som skiljer i Västpalearktis mellan SOF:s Holarktislista (för VP) och Clements, Birds of the World (för Världslistan)
2. ↑ Club300, Sverigelistan, Svarthakad buskskvätta
3. ↑ Västergötlands Ornitologiska Förening, Svarthakad buskskvätta Öxabäck Aug 2004