Ottawa Senators
Från Rilpedia
 |
Den här artikeln saknar källhänvisningar. Förbättra gärna artikeln genom att lägga till pålitliga källor (helst fotnoter). Material som inte kan verifieras kan ifrågasättas eller tas bort. (juni 2009) |
- Det fanns ett föregående lag i NHL med samma namn 1917-34, se Ottawa Senators (original)
| Ottawa Senators | |
 |
|
| Conference | Eastern Conference |
| Division | Northeast Division |
| Grundad | 1992 |
| Tidigare namn | Ottawa Senators 1992 - |
| Arena | Scotiabank Place |
| Stad | Ottawa |
| Lagfärger | röd, svart, vit, guld |
| Ägare | Eugene Melnyk |
| General Manager | Mall:Landsdata Kanada Bryan Murray |
| Coach | vakant |
| Kapten |  Daniel Alfredsson |
| Farmarlag | Binghamton Senators Charlotte Checkers |
| Stanley Cup-segrar | - |
| Conference-mästare | 2007 |
| Divisionsmästare | 1999, 2001 2003, 2006 |
Ottawa Senators är en professionell ishockeyklubb vars hemort är Kanadas huvudstad Ottawa. Klubben bildades 1992 och spelar i NHL, där de tillhör Northeast Division i Eastern Conference.
Innehåll |
Stanley Cup-spel
- 2000 – Förlorade i första ronden mot Toronto Maple Leafs med 4–2 i matcher.
- 2001 – Förlorade i första ronden mot Toronto Maple Leafs med 4–0 i matcher.
- 2002 – Förlorade i andra ronden mot Toronto Maple Leafs med 4–3 i matcher.
- 2003 – Förlorade i tredje ronden mot New Jersey Devils med 4–3 i matcher.
- 2004 – Förlorade i första ronden mot Toronto Maple Leafs med 4–3 i matcher.
- 2006 – Förlorade i andra ronden mot Buffalo Sabres med 4–1 i matcher.
- 2007 – Förlorade i finalen mot Anaheim Ducks med 4–1 i matcher.
- 2008 – Förlorade i första ronden mot Pittsburgh Penguins med 4–0 i matcher.
- 2009 – Missade slutspel.
Klubbens historia
Det nya Ottawa Senators historia började 1991, när klubben blev ett av två lag (det andra var Tampa Bay Lightning) som skulle utöka NHL-säsongen 1992-93. Direkt vidtogs ett antal åtgärder för att göra laget NHL-mässigt. Hemmaarenan "The Palladium" renoverades, stolarna byttes ut, omklädningsrummen byggdes om och elektroniken förbättrades. Lagbygget påbörjades i juni 1992, då expansionsdraften hölls; De andra NHL-lagen fick göra spelare tillgängliga för de två nya lagen, och Senators plockade 21 spelare, som skulle utgöra stommen i laget under Senators debutsäsong. En säsong som började bra; man slog Montreal Canadiens med 5-3, Neil Brady gjorde lagets första mål och Sylvain Turgeon avgjorde. Denna seger skulle dock bli en av endast tio under 1992-93, då Senators förlorade 70 matcher av 80. Med 24 poäng kom laget sist i NHL. Att poängkungen Norm Mciver (63 poäng) också hade en plus/minusstatistik på -46 visar hur underlägset Senators var.
Som sämsta lag i grundserien fick Senators välja först i 1993 NHL Entry Draft. Man valde Alexandre Daigle, som ansågs vara en supertalang, och Daigle anslöt till laget direkt.
Säsongen 1993-94 genomfördes ett antal ändringar i laget. Alexei Yashin, förstavalet från 1992 NHL Entry Draft, anslöt till truppen och var lagets bästa forward under säsongen. Samtidigt var Alexandre Daigle, med sina 20 mål och 31 assist, näst bästa poängplockare. En annan truppförbättring var Dave McLlwain, som Senators plockade upp på waiver från Toronto Maple Leafs. Senators gjorde en bättre säsong , men var fortfarande överlägset sämst i NHL. Av 84 matcher vann laget 14 och spelade 9 oavgjorda, och med 37 poäng var man 20 poäng sämre än nästjumbon Winnipeg Jets.
Säsongen 1994-95 blev säsongen förkortad på grund av konflikter mellan spelarfacket NHLPA och klubbarna. Senators spelade därför endast 48 matcher, och mötte enbart lag från Eastern Conference. Laget förbättrade sig en aning; 9 vinster på 48 matcher gav en vinstprocent på 24 %, vilket var en förbättring från tidigare år. Senators fortsatte dock med sina 23 poäng vara NHL:s sämsta lag. Liksom tidigare var Yashin och Daigle de bästa poängplockarna. Laget bytte också till sig den unge tjecken Martin Straka från Pittsburgh Penguins, som gjorde 16 poäng på 31 matcher.
Säsongen 1995-96 präglades av viss turbulens för Ottawa Senators, då lagets stora stjärna Alexei Yashin vägrade spela inledningen av säsongen på grund av kontraktskonflikter. Anledningen var ekonomisk: Medan Senators givit Alexandre Daigle ett av de största rookiekontrakten i ligan, hade Yashin - som överglänst Daigle under de föregående säsongerna - fått ett mindre kontrakt. Yashin svarade med att strejka, och han spelade bara hälften av säsongen. Att Alexandre Daigle endast gjorde 12 poäng på 50 matcher under säsongen förbättrade inte situationen.
Det fanns dock glädjeämnen. Daniel Alfredsson gjorde en strålande rookiesäsong, med 26 mål och 35 assist var han bäst i laget. Han blev den förste i klubben att vinna Calder Trophy, som ges till ligans bäste nykomling.
Senators genomförde också en betydelsefull bytesaffär; Man skickade Bryan Berard (förstavalet från draften 1995), Martin Straka och Don Beaupre till New York Islanders i utbyte mot Damian Rhodes och Wade Redden. Rhodes var en uppgradering över Beaupre på målvaktssidan, medan Redden var en stor backtalang.
Laget inledde säsongen med att vinna varannan match, men tog sedan bara 5 poäng under November och December. I Januari tog därför Jaques Martin över jobbet som huvudtränare, något som innebar en förbättring. Martin kunde dock inte hindra Senators från att återigen komma sist i ligan med 41 poäng.
Ottawa Senators skulle dock vända det hela under säsongen 1996-97, under den nye coachen Jaques Martin. Alexei Yashin spelade hela säsongen och gjorde 75 poäng. Alfredsson gjorde 71 poäng, medan Alexandre Daigle gjorde habila 51 poäng. Dessutom gjorde debutanterna Andreas Dackell (31 poäng) och Wade Redden (30 poäng) bra debutsäsonger. Laget tog 77 poäng (36 fler än säsongen innan), och kom på sjunde plats i Eastern Conference; 1997 spelade Ottawa Senators för första gången på 80 år slutspel i NHL. Där blev man utslagna av Buffalo Sabres i sju matcher.
Senators fortsatte vara ett NHL-lag i mittenskiktet. Säsongen 1997-98 tog man den sista slutspelslplatsen i Eastern Conference efter att ha fått ihop 83 poäng. Under säsongen bytte man bort Alexandre Daigle; den före detta supertalangen hade visserligen gjort hyfsat med poäng, men hade verkat oengagerad och hade inte nått upp till förväntningarna som storstjärna. I januari 1998 skickades han till Philadelphia Flyers. I utbyte fick Senators Vaclav Prospal, ett andrarundsval i draften och Pat Falloon.
I slutspelet vann Senators för första gången en serie, när man slog ut New Jersey Devils i sex matcher. I kvartsfinalerna blev det dock förlust mot Washington Capitals, som spelade ut laget i fem matcher.
Efter 1998 etablerade sig Ottawa Senators som ett topplag. 103 poäng säsongen 1998-99 var tredje bäst i hela NHL, och gav en andraplats i Eastern Conference. Alexei Yashin, Shawn McEachern och svensktrion Andreas Dackell, Magnus Arvedson och Andreas Johansson var lagets bästa poänggörare. Daniel Alfredsson hade skadeproblem och spelade endast 55 matcher. Trots den framgångsrika grundserien blev dock laget utslaget redan i den första slutspelsomgången; Buffalo Sabres vann fyra raka matcher mot dem i åttondelsfinalen.
Säsongen 1999-00 präglades av nya kontraktsbråk med Alexei Yashin. Konflikterna resulterade i att Yashin vägrade spela en enda match under säsongen. Detta gjorde honom inte mer populär - fans och journalister gav honom öknamnet "Alexei Cashin" på grund av hans påstådda girighet. I hans frånvaro ledde Alfredsson, Prospal och de forna förstavalen Radek Bonk och Marian Hossa offensiven. Laget samlade ihop 95 poäng, vilket dock bara räckte till en andraplats i Northeast Division, och en sjätteplats i Eastern Conference. Senators mötte Toronto Maple Leafs i åttondelsfinalerna i slutspelet, och förlorade i sex matcher.
Ottawa Senators satte klubbrekord säsongen 2000-01, när de vann 48 matcher och samlade ihop 109 poäng. Yashin var återigen tillbaka i spel, och ledde laget med 88 poäng. 22-åringen Marian Hossa var tvåa med 75 poäng. Men mönstret upprepade sig; efter en strålande grundsäsong blev det respass direkt i slutspelets första omgång. Återigen var det rivalen Toronto Maple Leafs som slog ut Senators, denna gång med 4-0 i en matchserie där målvakten Curtis Joseph stundtals stoppade Senators anfall helt på egen hand.
Yashin hade på grund av sina strejker blivit impopulär bland både fans och lagkamrater. Efter att ha fullgjort sitt kontrakt blev han skickad till New York Islanders, i utbyte mot backen Zdeno Chara, forwarden Bill Muckalt och Islanders förstaval i draften 2001 (Jason Spezza). Ny lagkapten blev Daniel Alfredsson.
Säsongen 2001-02 tog Senators 94 poäng och kom trea i Northeast Division (efter Boston Bruins och Toronto Maple Leafs). Den nyblivne lagkaptenen Daniel Alfredsson, som för första gången på flera år fick spela nästan en hel säsong, ledde laget i mål- och poänggörande. Tre av lagets forna förstaval i draften, Radek Bonk, Marian Hossa och Martin Havlat, var bland lagets fyra bästa poänggörare. Zdeno Chara, som man bytt till sig i Yashin-traden, var en av lagets bästa backar.
I första omgången av slutspelet vann man över Philadelphia Flyers med 4-1 i matcher. Sedan mötte Senators för tredje året i rad rivalen Toronto Maple Leafs, och för tredje året i rad blev man utslagna av Leafs. Matchserien slutade 3-4 i matcher.
Efter att under lång tid ha haft finansiella problem var Senators nära konkurs inför säsongen 2002-03, och behövde nödfinansiering av NHL. Trots det prekära läget, eller kanske tack vare det, gjorde Senators sin bästa säsong någonsin. Laget vann 52 matcher, samlade ihop 113 poäng och vann NHL:s grundserie. Laget var också mer framgångsrikt i slutspelet än tidigare; efter att ha slagit ut New York Islanders och Philadelphia Flyers nådde Senators semifinal, där man mötte New Jersey Devils. Efter en jämn serie stod Devils som segrare med 4-3 i matcher.
Efter säsongen köptes laget av affärsmannen Eugene Melnyk, vilket lindrade de ekonomiska problemen.
Senators fortsatte att vara ett topplag i NHL, men hade stenhård konkurrens i Northeast Division. Säsongen 2003-04 kom laget bara trea i divisionen, trots att man tog hela 102 poäng. Boston Bruins och Toronto Maple Leafs tog 104 respektive 103 poäng, vilket gjorde att tre lag från Northwest Division fanns bland de sex bästa i NHL. Spelartruppen hade fått förstärkning av den slovakiske veteranen Peter Bondra, och talangen Jason Spezza slog igenom med 55 poäng. Men i slutspelet blev det tidigt avsked; Senators förlorade den sjunde avgörande matchen mot Maple Leafs med 1-4, och återigen hade en framgångsrik grundsäsong följts av ett misslyckande i slutspelet. Att kaptenen Daniel Alfredsson, när laget låg under med 2-3 i matcher, offentligt lovat avancemang till kvartsfinalen gjorde inte besvikelsen mindre.
Två dagar efter förlusten sparkades tränaren Jacques Martin; han hade gjort Senators till lag i toppen av grundserien, men inte lyckats leda dem till en Stanley Cup-final. Bryan Murray, tidigare i Anaheim Mighty Ducks, tog över. En annan syndabock var målvakten Patrick Lalime, som varit darrig under matchserien och inte ansågs vara pålitlig under press. Han byttes bort till St. Louis Blues för ett fjärderundsval i draften 2005.
På grund av konflikter mellan klubbarna (som ville införa lönetak) och spelarfacket NHLPA (som motsatte sig detta), ställdes hela säsongen 2004-05 in. Under uppehållet genomförde Ottawa Senators ett antal truppförändringar. Målvaktslegendaren Dominik Hasek värvades för att ersätta Lalime. Man genomförde också säsongens största bytesaffär; stjärnan Marian Hossa och backen Greg de Vries skickades till Atlanta Thrashers i utbyte mot Dany Heatley. Toppforwarden Heatley behövde miljöombyte efter några år i Atlanta, där han kraschat med sin bil i en olycka där lagkamraten Dan Snyder dog. Bytesaffären gagnade därför båda parter.
Säsongen 2005-06 var NHL igång igen. Klubbarna hade fått igenom sina krav på lönetak, och hade nu begränsat budgetutrymme att värva spelare för. Man hade också infört regeländringar där ojust spel och hakningar straffades hårdare, för att främja offensivt och underhållande spel. Detta "nya" NHL passade Senators spel utmärkt. Laget radade upp vinster, en del rena utklassningar (bl.a vinster med 8-0, 8-2 och 7-0 mot ärkerivalerna Toronto Maple Leafs) och toppade Eastern Conference. Förstakedjan med Daniel Alfredsson, Jason Spezza och Dany Heatley var en av ligans bästa kedjor, alla tre var med i toppen av NHL:s poängliga. I målet var den 40-årige Dominik Hasek strålande fram till OS i Turin, då han skadade sig. Unge Ray Emery, som ersatte Hasek under slutet av säsongen och slutspelet, var dock stabil.
Efter den imponerande grundserien var Senators en av storfavoriterna till att vinna Stanley Cup. I åttondelsfinalerna slog man planenligt ut åttondeseedade Tampa Bay Lightning med 4-1 i matcher. Emery blev den första rookiemålvakten sedan Brian Boucher 2000 att vinna en slutspelsserie. Men i kvartsfinalen hamnade man i 1-3 underläge mot ett snabbt och fokuserat Buffalo Sabres, och när Jason Pominville rundade kaptenen Daniel Alfredsson och avgjorde i den femte matchen så hade Senators återigen vikt ner sig i ett avgörande läge.
Det begränsade löneutrymmet gjorde att lagledningen blev tvungna att släppa en av sina två stjärnbackar, Zdeno Chara och Wade Redden, till free agent-marknaden. Man valde att skriva nytt kontrakt med Redden, medan Chara släpptes och senare skrev på för Boston Bruins. Senators genomförde också en tredelad bytesaffär, där man skickade iväg Martin Havlat och Bryan Smolinski för backarna Tom Preissing och Michal Barinka, talangen Josh Hennessy och ett andrarundsval i draften 2008. Försvararen Joseph Corvo och målvakten Martin Gerber värvades som free agents. Med Preissing och Corvo hoppades man kompensera den offensiv man tidigare fått från Chara, medan Gerber ersatte Hasek (som skrivit på för Detroit Red Wings).
Senators hade dock en medioker början av säsongen 2006-07, där laget fick kämpa för att inte halka efter rejält. Förstakedjan var inte lika effektiv som tidigare, och målvakten Gerber släppte in flera enkla mål. Sedan tidigare hade lagkaptenen Alfredsson kritiserats för lagets misslyckanden i slutspelet, och nu ryktades det om en flytt till Los Angeles Kings för 34-åringen. Under december förbättrades dock resultaten, delvis beroende på att Ray Emery blev förstemålvakt och spelade utmärkt. I januari bytte man till sig den snabbe centern Mike Comrie för talangen Alexei Kaigorodov, vilket gav större bredd i anfallet. Heatley, Spezza och Alfredsson började producera. Senators avslutade sedan grundsäsongen lysande; man vann tio av de femton sista matcherna. Det blev till slut 105 poäng och en fjärdeplats i Eastern Conference. Precis vid deadlinen för spelaraffärer bytte man också till sig den ryske tekniske forwarden Oleg Saprykin, som gav ytterligare offensiv spets.
Åttondelsfinalerna vann Senators enkelt över ett ungt Pittsburgh Penguins. I kvartsfinalerna mötte man New Jersey Devils med Martin Brodeur i målet. Med snabbt och fysiskt spel vann Senators matchserien med 4-1, och började framstå som en favorit till Stanley Cup-seger. Semifinalen blev en repris på kvartsfinalen året innan; Senators mötte Buffalo Sabres, med i stort sett samma laguppställning som 2006. Tvärt emot vad många tippade tog Senators en komfortabel ledning med 3-0 i matcher, och Sabres lyckades inte vända: 4-1 till Senators.
Inför Stanley Cup-finalen mot Anaheim Ducks var Senators favoriter; laget hade till synes enkelt slagit ut tre starka lag, och uppvisade strålande form. Samtidigt hade Ducks kämpat sig genom en tät semifinalserie mot Detroit Red Wings, där de stundtals spelat odiciplinerat och ineffektivt. Men i de två första finalmatcherna ändrades det. Ducks tunga, fysiska spel hindrade effektivt Senators offensiv. Speciellt Senators förstakedja, som tidigare varit lagets främsta vapen, misslyckades med att komma igenom Ducks höga forechecking. Efter två uddamålsförluster vann dock Alfredsson och Co. den tredje finalmatchen med 5-3. Men Ducks vann den andra matchen i Scotiabank Place, för att sedan avgöra det hela på hemmaplan mot ett uppgivet Senators.
Trots finalförlusten var 2006-07 Ottawa Senators bästa säsong i modern tid. Laget hade för första gången visat att man kunde prestera på topp i ett slutspel, något som tidigare ifrågasatts. Lagkaptenen Daniel Alfredsson vann både poängligan (med 22 poäng) och målligan (med 14 mål) i slutspelet.
Inför säsongen 2007-08 var förväntningarna höga på Ottawa Senators; laget hade spelat Stanley Cup-final året innan och hade i stort sett hållit spelartruppen intakt. Man hade förvisso förlorat en del spelare; Fjolårsvärvningarna Mike Comrie och Oleg Saprykin blev free agents, liksom backen Tom Preissing. För att få mer löneutrymme bytte man också bort Peter Shaefer till Boston Bruins för den mer defensivt inriktade Shean Donovan. Men nyckelspelarna var kvar, och laget förväntades fortsätta dominera Eastern Conference. Förväntningarna infriades också - Senators vann elva av sina första tolv matcher. Målvakten Martin Gerber, som säsongen innan varit darrig, var stabil som ersättare för en långtidsskadad Ray Emery. "Pizzakedjan" med Daniel Alfredsson, Jason Spezza och Dany Heatley spelade strålande. Med undantag för en sju matcher lång svit utan vinst, var första halvan av säsongen lyckad.
Under andra säsongen var laget svajigare, man vann och förlorade om vartannat - delvis beroende på skador av nyckelspelare. Men laget omgärdades också av viss turbulens kring målvakten Ray Emery, som bland annat påstods ha uppträtt oproffesionellt och missat en träning. Vraken Emery eller Martin Gerber gav något stabilt målvaktsspel, vilket bidrog till svackan. För att bredda laget bytte General managern Bryan Murray till sig den rutinerade forwarden Cory Stillman och den defensivt skicklige backen Mike Commodore från Carolina Hurricanes - i utbyte mot unge forwarden Patrick Eaves och Joe Corvo. Men effekten uteblev. Efter att först ha förlorat med 0-5 mot Toronto Maple Leafs, följt av en 0-4-förlust mot Boston Bruins, beslöt Murray att avskeda tränaren John Paddock, och själv ta över tränarrollen.
Trots åtgärderna föll laget ihop de sista matcherna under grundsäsongen, och förlorade tio av de sista tolv matcherna. Inför åttondelsfinalerna mot Pittsburgh Penguins var Daniel Alfredsson och Jason Spezza skadade. Penguins, å andra sidan, var i strålande form. Ottawa Senators sopades enkelt undan med 4-0 i matcher. Inför säsongen hade Ottawa Senators ansetts vara en favorit till Stanley Cup-seger; efter slutspelssortin var de ett tilltufsat, skadedrabbat lag med omdiskuterat ledarskap och tveksam lagmoral.
Inför säsongen 2008-09 genomfördes ett antal förändringar i spelartruppen, varav flera hade florerat i rykten sedan tidigare. General managern Bryan Murray hade under säsongen försökt byta bort Ray Emery; målvakten hade varit inblandad i flera kontroverser både på och utanför isen, och innebar ett störningsmoment. När inget annat lag var intresserat blev Emery utköpt ur sitt kontrakt. Han skrev senare på för den ryska klubben Atlant Mytishchi. Man avstod också från att skriva nytt kontrakt med Wade Redden, vars ojämna spel ansågs vara en del av anledningen till Senators kollaps. Redden blev free agent och skrev på för New York Rangers. Cory Stillman och Mike Commodore blev båda free agents.
Från free agent-marknaden värvades målvakten Alex Auld, forwarden Jarkko Ruutu och försvararen Jason Smith. Smith var en rutinerad, defensivt stark back. Han hade dessutom goda ledaregenskaper, något som ansågs behövas i Senators splittrade spelartrupp. Ruutu gav laget en tuffhet som man tidigare delvis saknat.
Trots förstärkningarna blev säsongen 2008-09 ett misslyckande för Ottawa Senators. Laget började bra, man vann åtta matcher av tio möjliga i oktober. Men i november blev det bara två segrar, och i december endast tre. Spezza, Heatley och Alfredsson producerade inte lika mycket som tidigare - och bakom dem fanns lite offensiv kraft. Framförallt saknade laget en offensiv, spelskicklig back. I januari bytte laget till sig Mike Comrie och Chris Campoli från New York Islanders för Dean Mcammond och ett förstarundsval. Trots detta lyckade laget aldrig ta sig över slutspelsstrecket: man slutade på elfte plats i konferensen, med 36 segrar och 83 poäng.
Under trade deadline i mars skickades Antione Vermette till Columbus Blue Jackets i utbyte mot målvakten Pascal Leclaire och ett andrarundsval. Den 26-årige Leclaire hade slagit igenom säsongen innan men varit skadad större delan av säsongen.
Senators nuvarande laguppställning
Målvakter
Backar
- Chris Phillips
- Christoph Schubert
- Jason Smith
- Filip Kuba
- Anton Volchenkov
- Brian Lee
- Alexandre Picard
- Chris Campoli
Forwards
- Mike Fisher
- Dany Heatley
- Jarkko Ruutu
- Jason Spezza
- Mike Comrie
- Chris Kelly
- Daniel Alfredsson
- Cody Bass
- Shean Donovan
- Nick Foligno
- Jesse Winchester
Klubbens val i förstarundan i NHL Entry Draft
- 1992: Alexei Yashin (vald som 2:a spelare totalt)
- 1993: Alexandre Daigle (1:a)
- 1994: Radek Bonk (3:e)
- 1995: Bryan Berard (1:a)
- 1996: Chris Phillips (1:a)
- 1997: Marian Hossa (12:e)
- 1998: Mathieu Chouinard (15:e)
- 1999: Martin Havlat (26:e)
- 2000: Anton Volchenkov (21:a)
- 2001: Jason Spezza (2:a) och Tim Gleason (23:e)
- 2002: Jakub Klepis (16:e)
- 2003: Patrick Eaves (29:e)
- 2004: Andrej Meszaros (23:e)
- 2005: Brian Lee (9:e)
- 2006: Nick Foligno (28:e)
- 2007: James O'Brien (29:e)
- 2008: Erik Karlsson (15:e)
Svenskar i Senators
- Gus Forslund, Högerforward 1932-1933 (#?)
- Robert Burakowsky, Högerforward 1993-1994 (#24)
- Andreas Dackell, Högerforward 1996-2001 (#10)
- Christer Olsson, Back 1996-1997 (#5)
- Magnus Arvedson, Vänsterforward 1997-2003 (#20)
- Per Gustafsson, Back 1997-1998 (#3, #38)
- Andreas Johansson, Center 1998-1999 (#21)
- Ricard Persson, Back 2000-2001 (#27)
- Daniel Alfredsson, Högerforward 1995- (#11) (Lagkapten 1999-)
Externa länkar
Källor
- http://www.thehockeynews.com/articles/2263-Ottawa-trade-winger-Peter-Schaefer-to-Boston-for-veteran-Shean-Donovan.html
- http://wwwc.aftonbladet.se/sport/0008/30/daniel.html
- http://www.nhl.com/nhl/app/?service=page&page=NewsPage&articleid=379946
- http://www.ottawasenators.com
- http://senators.nhl.com/team/app?service=page&page=NHLpage&bcid=tea_earlyyears
