Europeiska revisionsrätten

Från Rilpedia

Texten från svenska Wikipedia

Europeiska revisionsrätten
	Officiellt namn Europeiska revisionsrätten
Typ av organ	Domstol
Ledarskap
Ordförande	Vítor Manuel da Silva Caldeira
Struktur
Består av	27 ledamöter
Funktion	• Granska EU:s räkenskaper
Säten
	Luxemburg Sammanträden
Webbplats
www.eca.europa.eu/

Europeiska revisionsrätten är den femte institutionen inom Europeiska unionen (EU). Den inrättades 1975 i Luxemburg för att granska tillgångarna inom EU-institutionerna. Revisionsrätten består av en ledamot från varje medlemsstat och dess nuvarande ordförande är Vítor Manuel da Silva Caldeira.^[1]

Revisionsrättens uppdrag är att oberoende granska unionens inkomster och utgifter samt att bedöma huruvida EU:s institutioner fullgör sina uppgifter. Revisionsrätten undersöker om de ekonomiska transaktionerna redovisats korrekt, genomförts lagligt och tillbörligt samt förvaltats på ett ekonomiskt, effektivt och ändamålsenligt sätt. Revisionsrätten publicerar resultaten av sin granskning i offentliga rapporter. Dessa rapporter presenteras för Europaparlamentet, som kan besluta om att ge ansvar eller ansvarsfrihet för kommissionen. Parlamentet har vid samtliga tillfällen gett kommissionen ansvarsfrihet, trots att revisionsrätten vid samtliga tillfällen funnit oegentligheter, framför allt med hur medlemsstaterna utbetalar EU-bidrag. Dock hotade parlamentet med att inte ge kommissionen Santer ansvarsfrihet, vilket ledde till att kommissionen avgick.

Syftet med revisionsrättens arbete är att bidra till att förbättra den ekonomiska förvaltningen av EU:s medel och därmed se till att EU:s medborgare får största möjliga utkomst av skattemedlen.

Historia

Huvudartikel: Europeiska unionens historia

Europeiska revisionsrättens byggnad i Luxemburg.

Europeiska revisionsrätten skapades genom budgetfördraget 1975 och upprättades formellt 18 oktober 1977 med sitt första sammanträde en vecka senare. Vid denna tidpunkt var revisionsrätten inte en formell institution utan ett externt organ med syfte att granska Europeiska gemenskapens finanser. Den ersatte två separata revisionsorgan – ett som ansvarade för EEG:s och Euratoms finanser och ett som ansvarade för Europeiska kol- och stålgemenskapens finanser.^[2]

Det var först genom Maastrichtfördraget som revisionsrätten erhöll en definierad legal status. Således blev revisionsrätten den femte institutionen inom unionen och den första institutionen som upprättats efter grundandet av gemenskapen. Genom att bli en institution erhöll revisionsrätten ett par nya befogenheter, så som möjligheten att tillämpa åtgärder innan EG-domstolen. Emellertid omfattade dess revisionsmakt endast Europeiska gemenskapen men genom Amsterdamfördraget erhöll den full makt över EU:s alla finanser.^[2] Således granskar revisionsrätten såväl första pelaren, Europeiska gemenskapen, som verksamheten inom den andra pelaren, gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken, och den tredje pelaren, polisiära och straffrättsliga samarbetet.

Sammansättning

Rättens medlemmar utses av ministerråd, men agerar oberoende.

Rätten består av en medlem från varje medlemsstat som utses av Europeiska unionens råd för en sexårsperiod utan möjlighet till omval.^[1] Revisorerna ersätts inte alla på en gång eftersom deras mandatperioder inte sammanfaller med varandra. Ledamöterna väljs bland personer som tidigare har arbetat vid de nationella revisionsrätterna som är kvalificerade för arbetet och vilkas oberoende är tveklöst. Revisorerna kan inte ägna sig åt andra yrkesmässiga aktiviteter under den tid de jobbar vid revisionsrätten.^[3] Eftersom institutionen är oberoende är det upp till dem själva att besluta över sin organisation och sin arbetsordning. Emellertid måste dessa beslut ratificeras av Europeiska unionens råd.^[4] Sedan Nicefördraget kan rätten skapa kamrar (med ett fåtal ledamöter) för att anta vissa specifika typer av rapporter eller utlåtanden.^[5]

Rätten bistås av en personal omfattande ungefär 800 revisorer, översättare och administratörer. Revisorerna är indelade i revisorsgrupper som inspekterar och förbereder utkast till rapport som rätten tar ställning till. Inspektioner äger inte bara rum bland EU:s institutioner utan också bland de stater som tar emot EU-stöd. När rätten finner ett fel har den ingen legal makt att vidta egna åtgärder utan informerar då Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (OLAF).^[1] Rätten bistås också av en generalsekreterare, som väljs av rätten och som ansvarar för bland annat de arkiv där besluten förvaras liksom för publiceringen av rapporter i Europeiska unionens officiella tidning.^[6]

Ordföranden

Rättens ledamöter väljer inom sig en ordförande, vilken har en mandatperiod om tre år med möjlighet till omval. Valet sker genom hemlig omröstning. Ordförandes plikter (som kan delegeras) är att sammankalla och vara ordförande vid rättens sammanträden och att försäkra att beslut implementeras. Ordförande representerar också rätten och utser en representant vid kontroversiella förfaranden.^[6] Sedan 2007 är presidenten Vítor Manuel da Silva Caldeira.^[1]

Befogenheter och funktion

Rätten presenterar varje år en rapport inför Europaparlamentet som ligger till grund för om Europeiska kommissionens budgetskötsel ska godkännas eller inte av parlamentet.

Trots namnet har reivionsrätten ingen juridisk funktion. Den är snarare en professionell extern utredningsmyndighet.^[7] Dess främsta roll är att oberoende granska om EU:s budget har implementerats korrekt, EU:s tillgångar har använts till rätt saker och om detta har skett på ett förnuftigt sätt.

För att kunna fullfölja sina uppgifter granskar rätten alla dokument som berör EU:s inkomster eller utgifter. Brister som rätten finner rapporteras till rådet, som uppmärksammar medlemsstaterna och övriga institutioner. Dessa rapporter inkluderar de årliga allmänna rapporterna liksom specificerade rapporter om särskilda organ eller frågor.^[1][8] Kommissionens beslut grundar sig på rättens. Rätten fann exempelvis problem med skötseln av EU-tillgångar i England, vilket resulterade i att kommissionen avbröt det finansiella stödet till regionen och förberedde att bötfälla de som missskött sig.^[9]

Rätten presenterar också en årlig rapport för Europaparlamentet. Det är denna rapport som parlamentet senare baserar sitt beslut på huruvida kommissionens budgetskötsel ska godkännas eller inte.^[1] Parlamentet vägrade att godkänna kommissionens handhavande 1984 och 1999; vid det senare tillfället ledde det till att kommissionen Santer avgick.^[10] Om rätten är nöjd kan den välja att försäkra rådet och parlamentet om att skattebetalarnas pengar ha använts på ett försvarbart sätt.^[1] Rätten måste konsulteras innan antagandet av lagstiftning som berör finansiella frågor, men dess utlåtande är aldrig bindande.^[8]

Säte

Samtliga av EU:s juridiska organ är placerade i Luxemburg, i kontrast till de politiska institutionerna i Bryssel och Strasbourg. Där finns även största delen av personalen och sekretariatet.

Revisionsrättens storlek har kritiserats. Eftersom den består av en ledamot från varje medlemsstat har den på bara några år vuxit från 15 till 27 personer. Möjligheten till att nå konsensus har därför avsevärt försvårats, vilket har resulterat i att antalet rapporter har minskat från femton till sex mellan 2003 och 2005 trots att dess personal har vuxit med 200 anställda under samma period. Flera förslag har funnits om att minska ner antalet revisorer till fem ledamöter eller enbart en, med möjligheten till en rådsstyrelse med medlemmar från varje medlemsstat. Emellertid finns inget sådant förslag i vare sig Europeiska konstitutionen eller Lissabonfördraget.^[11][7]

Se även

• EG-domstolen

Källor

1. ↑ ^{1,0 1,1 1,2 1,3 1,4 1,5 1,6} ”Europeiska unionens institutioner: Europeiska revisionsrätten”. Europa (webbportal). http://europa.eu/institutions/inst/auditors/index_sv.htm. Läst 2007-10-15. 
2. ↑ ^{2,0 2,1} ”European Court of Auditors”. European NAvigator. http://www.ena.lu?lang=2&doc=6548. Läst 2007-10-15. 
3. ↑ ”Composition of the European Court of Auditors”. European NAvigator. http://www.ena.lu?lang=2&doc=6549. Läst 2007-10-15. 
4. ↑ ”Organisation and operation of the European Court of Auditors”. European NAvigator. http://www.ena.lu?lang=2&doc=6550. Läst 2007-10-15. 
5. ↑ ”Ordlista: Europeiska revisionsrätten”. Europa (webbportal). http://europa.eu/scadplus/glossary/european_court_auditors_sv.htm. Läst 2007-10-15. 
6. ↑ ^{6,0 6,1} ”Organisation of the European Court of Auditors”. European NAvigator. http://www.ena.lu?lang=2&doc=6552. Läst 2007-10-15. 
7. ↑ ^{7,0 7,1} Bösch, Herbert (2007-10-18). ”Speech by Herbert Bösch, Chairman of the European Parliament's Committee on Budgetary Control”. Europa (webbportal). http://europa.eu/rapid/pressReleasesAction.do?reference=ECA/07/21&format=PDF&aged=0&language=EN&guiLanguage=en. Läst 2007-10-17. 
8. ↑ ^{8,0 8,1} ”Power of audit of the European Court of Auditors”. European NAvigator. http://www.ena.lu?lang=2&doc=6557. Läst 2007-10-15. 
9. ↑ ”EU may force region to repay cash”. BBC News. 2007-10-16. http://news.bbc.co.uk/2/hi/programmes/file_on_4/7045159.stm. Läst 2007-10-17. 
10. ↑ ”Budgetary control: 1996 discharge raises issue of confidence in the Commission”. Europa (webbportal). 1999. http://www.europarl.europa.eu/election/bilan/en/pf1901en.htm. Läst 2007-10-15. 
11. ↑ Karlsson, Jan; Tobisson, Lars. ”‘Much talk, little action’ at European Court of Auditors”. European Voice. http://www.europeanvoice.com/archive/article.asp?id=28233. Läst 2007-10-15. 

Externa länkar

• Europeiska revisionsrättens officiella webbplats

EU-portalen — metasidan för Europeiska unionen på svenskspråkiga Wikipedia.