Wienkongressen
Från Rilpedia
 |
Den här artikeln saknar källhänvisningar. Förbättra gärna artikeln genom att lägga till pålitliga källor (helst fotnoter). Material som inte kan verifieras kan ifrågasättas eller tas bort. (mars 2009) |
Wienkongressen var en konferens mellan ambassadörer från Europas stormakter som inleddes 1814 och var ett försök att bringa ordning mellan Europas stater efter Napoleonkrigen. Den hölls mellan 1 september 1814 och 9 juni 1815.
Meningen med kongressen var att skapa maktbalans, att ingen stat skulle få ett dominerande inflytande. En ledande princip var även att de gamla furstehusen skulle återinsättas även om gränser flyttades och områden byttes. I alla stater gjorde aristokratin försök att få tillbaka den maktposition som den haft före revolutionen och Napoleon Bonaparte. Reaktionen mot franska revolutionen var också en reaktion mot upplysningstiden. Etnicitet togs ej i beaktande vid de territoriella förändringarna, vilket på många platser ledde till att etniska grupper med en stark självidentitet utvecklade en stark nationalism. Ett exempel på just de etniska problem som uppstod är Serbien, där den uppblossande nationalismen i förlängningen ledde till skotten i Sarajevo, en av många utlösande faktorer till första världskriget.
- All slavhandel fördömdes (se f.ö. William Wilberforce).
- Navigationsfrihet garanterades för många floder.
Territoriella förändringar
- Ryssland gavs majoriteten av Hertigdömet Warszawa (Polen), och fick behålla Finland (som tagits från Sverige 1809).
- Preussen fick sina utspridda territorier sammanlagda till större enheter. Preussen fick två femtedelar av Sachsen samt Rhenlandet och avstod större delen av landvinningarna från Polens delningar utom Poznań, Västpreussen, Toruń och Gdańsk.
- En tysk konfederation, Tyska förbundet, med 39 stater skapades av de tidigare 400, under ledning av den österrikiske kejsaren. Endast små delar av Österrike och Preussen inkluderades i konfederationen.
- Huset Oranien fick Holländska republiken och Österrikiska Nederländerna (Belgien), vilket ombildades till Konungariket Nederländerna; de blev även storhertigar av Luxemburg.
- Norge överlämnades till Sverige (efter konventionen i Moss bildades en personalunion).
- Sverige överlämnade Svenska Pommern till Danmark i utbyte mot Norge. Danmark överlämnade sedan nästan direkt området till Preussen.
- Schweiz neutralitet garanterades.
- Hannover gav Lauenburg till Danmark, men förstorades tack vare tillägg från andra håll, exempelvis före detta preussiska Östra Friesland.
- Största delen av Bayerns, Württembergs, Badens, Hessen-Darmstadts och Nassaus territoriella krav mellan 1801 och 1806 accepterades. Bayern fick även kontroll över Rhenpfalz och delar av Napoleons Würzburg, tillsammans med Frankfurt, medan Hessen-Darmstadt, i utbyte för att ge upp Westfalen till Preussen, fick staden Mainz.
- Österrike återfick kontroll över Tyrolen och Salzburg, de före detta illyriska provinserna och över Lombardiet och Venetien i Italien. Före detta österrikiska territorier i sydvästra Tyskland stannade under Württembergs och Badens kontroll, inte heller de österrikiska Nederländerna återtogs.
- Habsburgprinsarna återgavs kontroll över Toscana och Modena.
- Kyrkostaten återställdes till sin forna storlek, med undantag för Avignon och Comtat Venaissin.
- Storbritannien behöll sin kontroll över Kapkolonin i Sydafrika, Tobago, Ceylon, och flera andra kolonier i Afrika och Asien. Andra kolonier, främst Nederländska Östindien, Martinique och Guadeloupe återgavs till sina tidigare ägare.
- Sardiniens kung återplacerades i Piemonte, Nice och Savojen, och gavs kontroll över Genua
- Parma och Guastalla gavs till Marie Louise av Österrike, Napoleons fru.
- Lucca skapades för huset Bourbon-Parma, som skulle ha rätt till Parma efter Marie Louises död.
- Ferdinand I av Bägge Sicilierna återgavs kontrollen över Neapel.
