Från Rilpedia

Lagman är sedan tingsrättsreformen i Sverige 1971 titeln på den domare som är chef för en tingsrätt eller länsrätt, och sedan tillkomsten av självstyret 1948 på Färöarnas regeringschef.

Efter att det historiska lagmansämbetet hade avskaffats 1849, återinfördes titeln lagman 1947 som tjänstetitel för ordförandena på en hovrätts eller en kammarrätts avdelningar. Sedan 1969 kallas dessa i stället hovrättslagmän eller kammarrättslagmän.

Innehåll 1 Historisk bakgrund 2 Lista över medeltida lagmän 3 Lagmän efter medeltiden (efter 1523) 4 Lagmän under 1900-talet 5 Referenser

Historisk bakgrund

I den äldsta kända historiska tiden, innan landskapslagarna nedtecknades, var lagmannens (eller lagsagomannens, jfr isländskans lögsögumaður) roll bland annat att memorera och recitera lagarna vid tinget, men också att förklara hur de skulle tillämpas konkret i uppkomna rättstvister, och att föreslå lagändringar. De kunde också ha stort inflytande över tingets övriga beslut. Tinget var tidigare en folkförsamling med inflytande över även andra gemensamma angelägenheter än lagstiftning och rättsskipning, exempelvis vid kungaval. Enligt landskapslagarna skulle vid kungaval landskapens, som benämndes lagsagor, olika lagmän och tolv män från varje lagsaga (landskap) resa till Mora sten och ta del av kungavalet där.^[1] Det är svårt att av direkta källor avgöra hur stort inflytande lagmännen faktiskt hade; men i senare isländska skrifter hävdas att Torgny lagman år 1018 tvingade sveakonungen Olof Skötkonung till fred med Norge.

På Gotland kallades motsvarigheten till lagmannen (ordföranden på landstinget, eller på Gotland det så kallade Gutnaltinget, ett allting) istället landsdomare.^[2]

Under medeltiden blev tinget främst en rättslig instans. Det fanns ting för de olika landen eller lagsagorna, liksom för häradena. Landstingen och lagmanstingen leddes av lagsagornas lagmän, vilka var "landets" främsta juridiska auktoriteter. På liknande sätt leddes häradstingen av häradshövdingen. Lagmännen behöll dock fram till Kalmarunionen ett visst inflytande över kungavalen.

Förhållandena var likartade i övriga nordiska länder, även om de svenska lagmännen i allmänhet behöll ett starkare inflytande något längre. Så småningom blev lagmännen ingenting annat än en viss sorts juridiska ämbetsmän. I Sverige avskaffades titeln lagman 1849; på Färöarna avskaffades titeln redan 1816.

Lista över medeltida lagmän

En lista från de första kända lagmännen i Sverige fram till medeltidens slut, cirka 1523.

• Lagmän i Attundaland: Ledde tinget vid Folklandstingstad i Lunda socken.
• Lagmän i Fjärdhundraland: Ledde tinget vid Enköping.
• Lagmän i Tiundaland: Ledde "alla svears ting" i Gamla Uppsala, kyndelting (sedan år 1290) och disating (hölls på marknaden vid "Fyrisåns" mynning i Östra Aros).

De tre uppländska folklanden och Roden sammanslogs 1296, när Upplandslagen skrevs och Upplands lagsaga bildades.

• Lagmän i Uppland: (från år 1296)
  • Birger Persson (Finstaätten) riddare och riksråd under 1280-talet. Död 1327. Blev Tiundalands sista och Upplands första lagman.
  • Gregers Matsson (Lillie) år 1487 till sin död år 1494.

• Lagmän i Västergötland: De tidigaste är kända endast genom en förteckning av den s k Vidhemsprästen
  • Karl av Edsvära efter att västgötarna slagit ihjäl Ragnvald Knaphövde leddes de av Karl under 1130-talet.
  • Algot Karlsson son till Karl av Edsvära
  • Sigtrygg Algotsson sonson till Karl av Edsvära
  • Algot Sigtryggsson sonsonson till Karl av Edsvära
  • Eskil Magnusson (Bjälboätten) Död 1227 halvbror till Birger Jarl
  • Knut Magnusson Död 1251
  • Gustaf Magnusson (död ca 1434)
  • Bengt Pedersson Gylta 1500-talet
  • Bengt Bengtsson Gylta 1550-talet, son till ovanstående

• Lagmän i Västmanland:
  • Gregers Matsson (Lillie) (år 1478-år 1486)

• Lagmän i Östergötland:
  • Magnus Bengtsson (Bjälboätten) lagman till sin död 1263.
  • Lars Pettersson enligt legenden död i Norge sedan han rövat bort Bengta Sunesdotter
  • Ulf Gudmarsson till Ulvåsa död före 1363.

Se även början av Lista över Färöarnas lagmän.

Lagmän efter medeltiden (efter 1523)

• Kalmar län och Öland:
  • Johan Banér
  • Peder Eriksson Sparre 1643-1647
  • Ture Eriksson Sparre 1648-1664
  • Erik Larsson Sparre 1665-1673
• Stockholm:
  • Nils Henrik Aschan Liljensparre, polismästare i Stockholm och den som gav order om att spärra dörrarna efter mordet på Gustav III 16 mars 1792, var titulär lagman.
• Södermanland:
  • Thomas Fehman 1719-1723
  • Johan Cederbielke 1723-1728
  • Carl Wattrang 1728-1749
  • Carl Carleson 1750-1758
  • Greve Göran Gyllenstierna af Björksund och Helgö 1759-1762
  • Bengt Georg Berghman 1762-1764
  • Friherre Carl Magnus Adlermarck 1765-1775
  • Greve Carl Johan Gyllenborg 1776-1789
  • Herman af Låstbom 1789-1792
  • Aron Isak Silfversparre 1792-1837
• Gotland:
  • Erik Wrangel af Lindeberg 1749-

Lagmän under 1900-talet

• Linköping:
  • Morath inblandad i upploppet i Skänninge.

Referenser

1. ↑ Nordisk Familjebok, Encyklopedi och konversationslexikon (fjärde upplagan, 1952 års upplaga), Förlagshuset Norden AB, Förlagshuset Nordens Boktryckeri, Malmö 1953, band 13, spalt 283.
2. ↑ Nordisk Familjebok, Encyklopedi och konversationslexikon (fjärde upplagan), Förlagshuset Norden AB, Förlagshuset Nordens Boktryckeri, Malmö 1952, band 9, spalt 146.