Från Rilpedia

En lagsaga är ett historiskt judiciellt distrikt, ursprungligen avseende område där en viss lag gällde innan de första rikstäckande lagarna stiftades.

Lagsagornas geografiska gränser börjar framträda i medeltida dokument fr o m 1100-talet men blir riktigt tydliga först under senmedeltiden. Själva ordet hänvisar bakåt till en tid då lagen skulle "sägas", d v s någon på tinget hade att muntligt utsäga vad lagen stadgade i varje mål. En enkel definition för medeltida förhållanden är att en lagsaga var det geografiska område som låg under en lagmans jurisdiktion. Antalet lagsagor i Sverige varierade från medeltiden fram till deras avskaffande 1849 mellan 9 och 21, bl a beroende på gränsjusteringar vid olika fredsslut.

Lagsagornas primära rättsdistrikt (domsaga) var ett varierande antal härad, tingslag eller motsvarande, i vilka rättsskipningen leddes av en häradshövding. Till lagmannens skyldigheter hörde att hålla fyra landsting årligen på lagsagans ordinarie tingsplats. I och med Kristoffers landslag ändrades landstinget i princip till en kunglig domstol där lagmannen reducerats till bisittare för kungens till platsen sända domhavande, analogt med vad som redan tidigare kan beläggas för de specialdomstolar som kallades konungsräfst. Därutöver hade lagmannen att hålla ett lagmansting årligen i varje härad inom sin lagsaga. I praktiken gjordes ofta sammanslagningar så att lagmannen även utsågs till kungens domhavande och därmed höll båda tingen samtidigt.

Gången i rättsfall inom en lagsaga var normalt den att målen först togs upp på häradstinget vars beslut därefter kunde överklagas till de ovannämnda instanserna. När den första hovrätten skapades 1614 försvann en stor del av lagsagans tidigare lokala uppgifter och lagmansting hölls därefter endast vart tredje år.

Inom det svenska rikets medeltida gränser fanns följande lagsagor:

• Närkes lagsaga omfattade landskapet Närke.
• Södermanlands lagsaga omfattade landskapet Södermanland.
• Tiohärads lagsaga omfattade Finnveden, Njudung och Värend. Namnet kommer av de sammanlagt tio härader som dessa "små land" bestod av.
• Upplands lagsaga som bildades vid 1200-talets slut genom en sammanslagning av Attundaland, Fjädrundaland, Tiundaland och Roden samt Gästrikland, alla Mälaröar öster om Björkfjärden och alla öar i Östersjön utanför Stockholm. Under 1300-talet lades även de norrländska landskapen in under Upplands lagsaga.
• Värmlands lagsaga omfattade landskapet Värmland.
• Västmanlands lagsaga omfattade landskapen Västmanland och Dalarna.
• Västergötlands lagsaga omfattade landskapen Västergötland och Dalsland.
• Ölands lagsaga omfattade Öland där dock östgötalagen tillämpades före landslagens tillkomst och ölandslagmannens beslut kunde överklagas hos östgötalagmannen.
• Östergötlands lagsaga omfattade förutom Östergötland även östra Småland (i stort sett hela nuvarande Kalmar län).

Någon finsk lagsaga omnämns inte förrän i Kristoffers landslag där det finns två: Norrfinne lagsaga och Söderfinne lagsaga.