Evakueringen av Tallinn 1941
Från Rilpedia
Evakueringen av Tallinn 1941 | |||||||
---|---|---|---|---|---|---|---|
Del av Finska fortsättningskriget. Operation Barbarossa | |||||||
VMV-båt |
|||||||
|
|||||||
Stridande | |||||||
Mall:Landsdata Finland Finland, Tyskland |
Mall:Landsdata Sovjetunionen Sovjetunionen | ||||||
Befälhavare | |||||||
Vladimir Tributs | |||||||
Styrka | |||||||
9 torpedbåtar, 3 000 minor, tyskt bombflyg. | 160 fartyg, 28 000 evakuerade, 66 000 ton materiel | ||||||
Förluster | |||||||
Okänt | Uppskatningsviss 6 000-16 000 dödade och 65 förlorade fartyg. | ||||||
Minkrigföring |
Karelska näset – Östkarelen – Ladogakarelen – Bengtskär – Silberfuchs – Tallinn – Hangö – Uhtua-Kiestinki – Repola-Rukajärvi – Porlammi – 1:a Tuulos – Fjärde strategiska offensiven – Valkeasaari – Kuuterselkä – Siiranmäki – Tienhaara – Tali-Ihantala – 2:a Kollaa – Svir – Viborgska viken – Vuosalmi – 2:a Tuulos – Nietjärvi – Ilomants
Evakueringen av Tallinn 1941 kallas även för "Sovjetunionens Dunkerque" eller "Tallinnkatastrofen". En annan rysk benämning är "Tallinnövergången".
Innehåll |
Inledningen
Efter vinterkriget och Sovjetunionens annektering av de baltiska länderna började den sovjetiska östersjöflottan att upprätta baser vid Hangö, Tallinn, Paldiski, Riga, Liepaja och Ventspils. Flottans stab med amiral Nikolaj Kuznetsov förflyttades till Tallinn som blev hemmahamn för de två sovjetiska slagskeppen Marat och Oktoberrevolutionen. Inför Operation Barbarossa i juni 1941 hade den tyska och finska flottan lagt ut flera minfält i Finska viken, bland annat minbandet "Corbetha" mellan Porkkala udde och Nargö. Den 25 juni utbröt öppet krig mellan Finland och Sovjetunionen efter sovjetiska bombningar av civila och militära mål på finskt territorium.
Det tyska anfallet på Sovetunionen 1941 (se Operation Barbarossa) var under de första veckorna en tysk militär framgång. I Finska viken och Östersjön minsprängdes flera sovjetiska örlogsfartyg och ubåtar. "Armégrupp Nord" hade på några veckor ockuperat hela Baltikum och drivit tillbaka Röda armén. Den sovjetiska östersjöflottan trängdes samman till Tallinn, allteftersom de ryska marinbaserna i Baltikum erövrades av tyskarna. Den 7 augusti nådde den tyska armén fram till Finska viken vid Kunda, 8 mil öster om Tallinn. Den sovjetiska östersjöflottans fartyg kryssaren Kirov, 12 jagare, flera torped- och kanonbåtar och lastångare tillsammans med marininfanteri, och den sovjetiska 10. armékåren var nu omringad i Tallinn.
Den tyska och finska flottan förberedde sig för den sovjetiska flottans utbrytning och lade ut sjöminor i ett minfält mellan halvöarna Juminda och Pärispea där sjöleden från Tallinn till Leningrad löpte fram. Tillsammans lade de ut 1 700 minor och 700 sprängbojar. Vid Jumindahalvön upprättade tyskarna artilleriställningar för att kunna beskjuta sjömål och då speciellt minsvepare. Den finska marinen, som var uppbunden vid Hangö och Viborgska viken, kunde bara avvara 2.a Motortorpedbåtsflottiljen (II/Mbt-flottiljen) bestående av VMV-klassens patrullbåtar VMV-9, VMV-10, VMV-11 och VMV-17 och stationerades vid Pörtö. Tyskarna drog samman torpedbåtarna S-26, S-27, S-39, S-40 och S-101 som de baserade vid Sveaborg. Även Junkers Ju 88 bombflygplan från grupp 806 från flygfält i Estland underställdes operationen. Den 19 augusti började tyskarna slutanfallet mot Tallinn.
Den sovjetiska marinledningen förbereda evakuering. Redan den 10 augusti hade två lasarettfartyg med 6 500 sårade ryska soldater sänts iväg; bägge gick på minor, det ena sjönk med man och allt medan det andra lyckades skadat ta sig till Kronstadt. Den 24 augusti gick den sovjetiska jagaren Engels på en mina i Jumindaminfältet och sjönk. Evakueringsplanen inbegrep 10:e armékåren, marinens och kustartilleriets personal, den kommunistiska civilförvaltningen, tvångsmobiliserade ester samt stora förråd skulle lastas på 160 fartyg av olika storlek. Sammanlagt 28 000 man och 66 000 ton utrustning lastades på fartygen. Evakueringen skulle ske i fyra konvojer. Chef för armadan blev den sovjetiska östersjöflottans överbefälhavare Vladimir Tributs, som ledde operationen från kryssaren Kirov. Ilastningen av fartygen skyddades av en stor rökridå.
Minröjningsoperationer med minsvepare omöjliggjordes av det hårda väder dagarna innan operationen. Inget sovjetiskt flyg fanns tillgängligt för att skydda ilastningen eller konvojerna under deras färd. Ilastningen började klockan 16.00 den 27 augusti samtidigt som tyskt artilleri tillsammans med Luftwaffes bombflygplan och störtbombare bombarderade hamnen. Uppskattningsvis dödades över 1 000 människor i bombardemanget.
Gatloppet i Finska viken
På kvällen den 27 augusti klockan 22.00, samtidigt som tyska soldater bröt in i Tallinns förstäder, började den första av de fyra konvojerna löpa ut ur hamnen under häftig tysk artilleribeskjutning och flygangrepp. Det tyska flyget sänkte flera fartyg. Under den 28 augusti löpte resterande konvojer ut, den sista med jagarna och kryssaren Kirov lämnade hamnen klockan 14.52. Klockan 16.00 närmade sig det första fartygen Cap Jumindas hårt minerade vatten.
Det första fartyget att gå på en mina vid Cap Juminda var ångaren Ella, strax därefter minsprängdes flera fartyg, samtidigt började ett tyskt flygangrepp, samtidigt som finskt kustartilleri började beskjuta konvojen. Sent på kvällen angreps armadan även av de finska och tyska torpedbåtarna. Kaoset gjorde att en organiserad minsvepning var omöjlig för ryssarna. Vid 22-tiden gjorde kvällsmörkret att sikten blev dålig. Kryssaren Kirov lyckades bekämpa de tyska artilleriställningarna på cap Juminda. Bland de sänkta fartygen kvällen den 28 augusti fanns jagarna Jakov Sverdlov, Skoryj, Kalinin, Volodarskij och Artiom, samt ubåtarna S-5 och Sj-301 sänktes alla av sjöminor.
Vid midnatt kastade den sovjetiska armadan ankar mitt i Juminda-minfältet. Nästa dag, den 29 augusti, sänktes flera fartyg av tyskt bombflyg. På kvällen den 29 nådde de första av Tallinnkonvojens fartyg Kronstadt. Enligt sovjetiska källor var de ryska förlusterna i Tallinnevakueringen följande: 5 jagare, 3 kustbevakningsfartyg, 2 minsvepare, 2 ubåtar, 1 kanonbåt, 1 torpedbåt och 8 patrullbåtar, eller totalt 22 örlogsfartyg. 43 andra fartyg sänktes, bland dessa 25 lastfartyg, 1 tankfartyg, 2 trålare. 3 lastfartyg sattes på grund på ön Hogland och av totalt 29 lastfartyg kom bara ett fram till Kronstadt, det skadade lastfartyget Kazachstan. Även kryssaren Kirov blev skadad av en mina. Förlusten i människoliv bedöms ligga mellan 6 000 till 16 000.
Efterspel
Den militära konsekvensen av Tallinnkatastrofen var att man till försvaret av Leningrad fick ett viktigt tillskott av trupp och materiel, samt att man inom sovjetsystemet började leta syndabockar, där många av de överlevande fartygsbefälen ställdes inför ståndrätt och avrättades, trots att många av dem hade ufört hjältedåd under evakueringen. På 1960-talet prövades frågan igen av Leningrads militärdomstol, och de avrättade upprättades. Tallinnevakueringen är en av Östersjöns värsta katastrofer under krigstiden, men räknas också som ett lysande exempel på minkrigföring.
Källor
- "Ofredens hav: Östersjön 1939-1992", Jan Linder & Lennart Lundberg, 2002, ISBN 91-631-2035-6
- "Finland i krig, del 2", Kai Brunnila m.fl., 2000, ISBN 951-50-1140-X