Minsvepare
Från Rilpedia
Minsvepare är ett fartyg som bogserar anordningar för att oskadliggöra minor. Klassiska minor som är förankrade och flyter strax under vattenytan röjes genom att minsvepare drar en vajer efter sig som skär av minornas ankarlinor.
Under andra världskriget uppfanns magnetminor som exploderar när ett stålfartyg stör det jordmagnetiska fältet. Sådana minor röjes genom att en minsvepare av trä eller plast bogserar ett magnetiskt släp efter sig. Under andra världskriget utgjorde mineringarna ett livsfarligt hot mot all sjöfart. Efter krigsslutet var hotet kvar. Kusterna runt Sveige var "nedlusade" med sjöminor som oftast inte fanns utmärkta i sjökort. Några år efter kriget började dessutom minor rosta bort från sina förankringar och driva runt.
Svenska marinen har traditionellt satsat mycket på bra minröjningskapacitet, både genom att utveckla minteknik och röjningsmetoder. Många av Sveriges minsvepare gick otaliga timmar, speciellt efter andra världskriget. I dag finns flera utrangerade minsvepare bevarade. Några utav dessa bevarade fartyg är HMS M20 och HMS M24. Dessa minsvepare konstruerades av Jac Iverssen i Hondurasmahogny på stålspant. Syftet var att kunna oskadligjöra minor i trängre vatten med god manöverbarhet. Detta uppnåddes med dessa fartyg och några av dessa gamla har rekord i antalet tjänstgöringstimmar och för träfartyg utomordentliga livslängder.
