Uppsala möte
Från Rilpedia
Uppsala möte 1593 är Svenska kyrkans viktigaste kyrkomöte. I enlighet med prästerskapets anhållan sammankallade hertig Karl de förnämsta och mest lärda av prästerskapet i riket, biskopar med kapitulares och prostarna samt några präster av var härad att samlas i Uppsala den 25 februari 1593 för att förena sig
- om lära och ceremonier,
- om god ordning och disciplin samt
- om nödiga biskopsval.
Effekten av mötet är att Sverige är ett kristet land, med en i teorin militant luthersk bekännelsekyrka. Bakgrunden till mötet var att Johan III dött året dessförinnan, och att hans efterträdare var den katolskt uppfostrade Sigismund. Johan III:s Liturgia ogillades av prästerna, och hertig Karl lät därför sammankalla rådet, prästerskapet och adeln till detta möte.
Till detta möte samlades 4 biskopar och mer än 300 andra präster. Mötet öppnades 1 mars av rikskansleren Nils Göransson Gyllenstierna i närvaro av hertigen och rådet samt många av adeln och några köpstadsmän. Till ordförande utsågs dagen därpå professor Nicolaus Olai Bothniensis; i överläggningarna deltog endast rådsherrarna och prästerskapet. Redan 5 mars hade man förenat sig om att erkänna den heliga skrift som det enda rättesnöret för människans tro samt de tre symbola (apostoliska, nicenska och athanasianska) jämte den oförändrade augsburgska bekännelsen som sanna uttryck av skriftens läror. De närvarande förklarade, att de var redo att våga liv och blod för detta beslut, och ordföranden hälsade beslutet med de bekanta orden: "Nu är Sverige blivet en man och alle have vi en Herre och Gud".
Johan III:s liturgi förkastades, och 1571 års kyrkoordning bekräftades. Mötet begärde ytterligare hertigens och rådets bifall till åtskilliga önskningar, som avsåg att trygga kyrkans självständighet: kungen (den katolske Sigismund) skulle bekräfta mötets beslut oförändrat, främmande trosbekännare inte erhålla ämbeten i riket, återöppnande av Uppsala universitet, och kungens kyrkliga roll skulle vara som beskyddare, custos ecclesiae. Den enda kyrkliga lära som skulle tillåtas var lutherdom - kalvinism, katolicism och zwinglism förbjöds.
Den 15 mars företog mötet val av ärkebiskop, då de flesta rösterna tillföll Abrahamus Andreae Angermannus. Mötesbeslutet godkändes av hertigen. Den 20 mars undertecknade hertig Karl, rådet, biskoparna och meniga prästerskapet protokollet med namn och sigill. Efter mötet undertecknades dess beslut ytterligare i landsorterna av medlemmar av alla stånd och beseglades på de olika menigheternas vägnar.
Originaldokumentet av protokollet är skrivet på pergament, och förvaras i Riksarkivet i ett silverskrin, som gjordes till jubelfesten 1693.
Uppsala möte betecknar den lutherska reformationens slutliga stadfästande och konsolidering. Det är av fundamental betydelse för Svenska kyrkans historia och bygge, och är i såväl kyrkligt som nationellt hänseende en av de viktigaste tilldragelserna i svensk historia.
Under Karl XI firades hundraårsminnet därav under stor tillslutning i hela landet. Vid jubelfesten 1793 var delegerade av prästerskapet samlade i Uppsala, då också praktiska reformfrågor rörande kyrkohandbok, bibelöversättning m.m. behandlades, fastän med magert resultat. År 1893 gestaltade sig jubelfesten under ärkebiskop Anton Niklas Sundbergs imponerande ledning och med representanter från de lutherska systerkyrkorna närvarande till en gripande kyrklig högtidlighet.
Källa
Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926 (Not).
