Volvo ÖV 4

Från Rilpedia

Texten från svenska Wikipedia

Volvo ÖV 4

Volvo ÖV4

Rekonstruktion av karosseriram till Volvo ÖV4. (Volvo museum).

Volvo PV4, den täckta varianten av ÖV4:an.

Volvo ÖV 4 var Volvos första bilmodell, där "ÖV 4" står för "Öppen Vagn 4 cylindrar". Modellen introducerades på marknaden 1927, men redan den sista veckan i augusti 1926 skickades ett pressmeddelande ut med bilder på bilen. Bilen har av eftervärlden fått smeknamnet "Jakob" vilket ska ha sitt ursprung i den förseriebil av 10 byggda vid AB Galco (G.A. Lindquist & Co.) på Hälsingegatan 41 i Stockholm, som blev klar den 25 juli 1926 då Jakob har namnsdag. Den första serietillverkade bilen kördes ut ur fabriksporten på Hisingen i Göteborg av försäljningschef Hilmer Johansson på skärtorsdagen den 14 april 1927 strax efter klockan 10 på förmiddagen. Det var den dagen Volvo officiellt "föddes" som bilföretag även om Volvo som bilföretag grundades vid SKF:s styrelsemöte i Hofors redan den 10 augusti 1926 som ett helägt dotterbolag till SKF då dom sköt till ett aktiekapital på 200 000 kr^[1]

Under åren 1927-1929 tillverkades ÖV4:an i endast 996 exemplar och ersattes i april 1929 av modell PV651.

Konstruktion

Den öppna 5-sitsiga bilen var uppbyggd på en vagnsram enligt äldre tiders bilar för infästning av framhjulupphängningar, bakaxel, motor, växellåda och kardanaxel. Den hade fyra dörrar och var klädd med plåt på en stomme av ask och rödbok. Klädseln var av läder. De första bilarna kunde bara fås i en färgsättning, mörkblå kaross med svarta skärmar. Priset vid introduktionen uppgick till 4 800 kronor, vilket i 2007 års penningvärde motsvarar drygt 120 000 kronor.

Den täckta varianten av samma bilmodell kom först 1929 och fick beteckningen PV4 som stod för "Personvagn-4 cylindrar". Täckningen utgjordes av en trästomme täckt med pegamoid, en typ av konstläder, enligt den franska Weymann-metoden. Anledningen till att man inte tog fram den täckta varianten från början var att man helt enkelt inte behärskade tekniken tillräckligt bra med täckta bilar. Man hade bland annat stora problem med att få bort allt knarrande ljud i de trästommar som användes.

Bilens grundläggande mekaniska konstruktion, däribland vagnsram och drivlina inklusive växellåda konstruerades av civilingenjör Jan G. Smith som återvänt från Amerika till Sverige 1924 och engagerades av Gustav Larson i framtagningen av de tio första prototypbilarna till ÖV4:an som monterades ihop på verkstadsföretaget AB Galco i Stockholm där Gustav Larson var anställd som teknisk chef. En hel del av Jan G. Smiths ritningar i original och beräkningsunderlag i form av en privat anteckningsbok på ett par hundra sidor finns bevarade på Tekniska museets arkiv i Stockholm. Smiths arbete övertogs 1925 av Henry Westerberg som slutförde arbetet med prototypbilarna. Motorn konstruerades av Gustav Larson med de erfarenheter han hade från sin tid i England där han under åren 1911-1913 var anställd vid företaget White & Poppe som konstruktör. Företaget tillverkade bilmotorer till bland annat bilmärket Morris. Motorn till ÖV4:an tillverkades av Pentaverken i Skövde, växellådan av Köpings Mekaniska Verkstad och chassidetaljer av Bofors. Samtliga kullager till bilen inköptes från SKF.

Design och marknadsföring

För designen av denna första Volvobil svarade konstnären Helmer MasOlle som hade ett stort bilintresse och hade själv byggt kaross på en voisin som presenterades i Svensk Motortidning i juni 1925. Helmer MasOlle hade också en naturlig koppling till SKF genom att han var svåger till dåvarande SKF direktören Uno Forsberg. Helmer MasOlle har en given plats i den svenska bilhistorien genom sin roll vid tillkomsten av det klassiska Volvo-emblemet, en ring med pil, den kemiska symbolen för järn. Bakgrunden till emblemet var att Volvo ville marknadsföra sin bil som ”Den svenska vagnen”, och reklamen tryckte på att det var svenskt tekniskt kunnande, svensk kvalitet och svenskt järn och stål – "det bästa stålet i världen" – som skulle känneteckna den nya bilen. Den tunna diagonala plåtremsan var endast till för att fästa upp symbolen mitt framför kylaren men blev kvar lång tid på kommande bilmodeller. Samtliga förseriebilar saknade dock denna symbol.

Tidslinje framtagning förseriebilar

• Assar Gabrielsson på SKF och Gustav Larson på AB Galco i Stockholm drar upp riktlinjerna för framtagning av en ny svensk personbil under sommaren 1924.
• Gustav Larsons första kostnadskalkyler för en ny bil och produktionsanläggning för 4000 bilar per år, daterat till den 24 september 1924, skickas till Assar Gabrielsson i Göteborg.
• I juni 1925 var ritningarna till chassiet färdiga. Bilen får arbetsnamnet "Larson".
• I september 1925 beslutade man att lägga upp en provserie på tio bilar, nio öppna och en täckt.
• Den 8 oktober 1925 bekräftar Assar Gabrielsson i ett brev till Pentaverken i Skövde att en leverans om tio motorer skulle tillverkas, till ett högsta pris av 20 000 kronor.
• Beställningen av ramar med mera som skulle tillverkas av Bofors, lämnades månadsskiftet november/december 1925 av Larson.
• Ett muntligt avtal mellan Assar Gabrielsson och Gustav Larson under sommaren 1924 bekräftas i ett skrifligt avtal som tecknas den 16 december 1925, där Gustav Larson får uppdraget att ta fram en ny bilmodell mot en viss ersättning.
• Den första ramen skickas från Bofors till Larson i Stockholm, den 22 januari 1926. De övriga nio levereras i maj 1927.
• I juni 1926 kördes den första provvagnen från Stockholm ner till Göteborg för att förevisas för SKF:s styrelse.
• Första serieproducerade bilen i f.d. "Norkulans" fabrikslokaler på Hisingen i Göteborg levereras troligen till Volvos återförsäljare på Brunkebergstorg i Stockholm, Ernst Grauers, vilket omvittnas i en samtida stockholmstidning.

Tekniska data

ÖV 4:an hade en 4-cylindrig sidventilmotor med en slagvolym på 1944 cc som gav en effekt på 28 hk vid 2 000 RPM med ett maximalt avgivet vridmoment på 100 Nm. Kompressionen var 4,9:1. Växellådan var osynkroniserad med tre växlar fram och backväxel. Parkeringsbromsen verkade direkt på en bromstrumma monterad till utgående axel från växellådan vilket var en enkel lösning med behov av ett lägre bromsmoment, genom utväxlingen i differerentialen, än vid bromsning direkt vid bakhjulen. Topphastigheten uppgick till 90 Km/h med en rekommenderad marschfart på 60 Km/h. 1927 fanns enbart färdbromsar på bakhjulen. Bromsar på framhjulen togs fram först 1928 och då som extra utrustning.^[2]. Tjänstevikten uppgick till 1 170 Kg. Hjulbasen var 2,85 meter och spårvidden 1,30 meter.^[3]

Utmärkelser

Jan G. Smith och Gustav Larson tilldelades båda 1929 IVA:s (Kungliga Ingenjörsvetenskapsakademien) guldmedalj "för deras insats för utvecklingen av den inhemska automobiltillverkningen".

Kuriosa

Bakgrunden till namnet Jakob

Inför Volvos 50-årsjubileum 1977 visade sig uppgifterna om smeknamnet Jakob vara väldigt svåra att belägga i någon äldre dokumentation. De tio först byggda prototypbilarna till ÖV4:an som färdigställdes 1925-1926 föreföll alla ha blivit namngivna efter almanackan den dag då de blev klara. Som exempel förutom Jakob lär en av de tio bilarna ha döpts till Emil. Det var svårt att ringa in vilka dagar som respektive bil blev klar och vilka namn som bilarna döptes till, men sammantaget pekar allt på att en bil torde ha blivit klar den 25 juli 1926 då Jakob har namnsdag, och att många olika referenser till just det exemplaret ligger bakom att namnet Jakob med tiden kom att uppfattas ha varit ett allmänt smeknamn på bilmodellen ÖV4.

Felmonterad differential

När den första serietillverkade bilen skulle provköras av ingenjör Eric Carlberg^[4] och han lade i 1:ans växel och trampade på gasen, började bilen driva baklänges. Gustav Larson, som var snabb att skämta om olika saker, lär ha fällt följande replik riktad till verkmästare Johan Fingal som hade ansvaret för monteringen: ”Nu har allt Fingal betslat bakom rumpan!”. Alla förstod vilket fel man gjort i monteringen och det tog inte lång tid att åtgärda. Det visade sig att man hade monterat insatsen i bakaxelväxeln (differentialväxeln) 180° vriden i förhållande till ingående drivaxel vilket betyder att utgående axlar och hjulen driver åt motsatt håll vid ilagd framväxel. Anm. Vad Gustav avsåg med sin kommentar var att Fingal hade satt hästens betsel fel så att hästen (bilen) backade i stället för att gå framåt. Häst och vagn var fortfarande ett vanligt transportmedel på den här tiden. Malören försenade enligt uppgift introduktionen av den nya bilen med 1 dag.

De 10 förseriebilarna

Av de tio förseriebilarna ÖV4 som togs fram under 1926 såldes bara en, och det var till Volvos egen fotograf Sven Sjöstedt som fick köpa bilen för 3 000 kronor, den 3 maj 1927. Bilen hade registrerats i Göteborg redan den 2 augusti 1926 med registreringsnummer O 5822. Sjöstedt använde bilen fram till 1935, då han donerade den till Volvo industrimuseum i Göteborg och det lär vara det exemplaret som nu finns att beskåda på Volvo Museum. Den påstås då ha körts 40 000 mil.^[5]

De övriga förseriebilarna byggdes om till små lastbilar och användes som transportfordon inom fabriksområdet på Hisingen och för utprovning av nya komponenter under Volvos första år. Volvos första lastbil, som blev mycket populär, byggde på ÖV4:ans chassi men försågs med en större utväxling i drivlinan för att få en högre dragkraft.

Den täckta modellen PV4

1929 när det första exemplaret av den täckta modellen av ÖV4:an, betecknad PV4, hade förevisats för SKF:s ledning lär dåvarande VD:n Björn Prytz, ha fällt kommentaren att "det nyfödda barnets uppsyn verkade ganska skrämmande för dess faddrar". Enligt vissa källor var aldrig Helmer MasOlle med vid formgivningen av PV4 vilket kan vara en förklaring.

Referenser

• Volvo 1927-1977, red. Björn-Eric Lindh, Autohistorica, PR-Tryck, Sollentuna 1977 ISSN 0345-1003
• Volvo Personvagnar-från 20-tal till 80-tal av Björn-Eric Lindh, 1984. ISBN 91-86442-06-6
• Volvo Owners Club, UK: The 30 year history of Volvo, by Assar Gabrielsson, 1959. (Engelska).
• Volvo 75 år 1927-2002, Jean Christer Olsson & Henrik Moberger, Norden Media GmbH, Elvin´s Grafiska, Helsingborg 2002 ISBN 3-907153-21-9

Noter

1. ↑ Penningvärde 1926.
2. ↑ Bromsar enbart på bakhjulen var vanligt hos många biltillverkare på 1920-talet då man ansåg att bakbromsar var tillräckligt med de vägar och hastigheter som var aktuella. Detta förändrades dock snart genom bättre vägar och högre hastigheter.
3. ↑ Första försäljningsspecifikationen, upprättad 1927
4. ↑ Ing. Eric Carlberg var med vid framtagningen av prototypbilarna vid företaget AB Galco i Stockholm och följde med när Assar Gabrielsson och Gustav Larson slutligt flyttade ner det provisoriska ritkontoret i Stockholm till Göteborg med hjälp av tre av de färdigställda prototypbilarna, genom att själva köra ner bilarna i samlad trupp där även Henry Westerberg ingick i resesällskapet.
5. ↑ Volvo 1927-1977, red. Björn-Eric Lindh, Autohistorica, PR-Tryck, Sollentuna 1977 ISSN 0345-1003 s.12.

Externa länkar

• Volvo museum, Göteborg, webbplats.
• Storvolvoklubben